# ID: svediakorp-gov431500
# author: Medina Ortega (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 330
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det verkar som om vi i detta ögonblick lyckönskar oss till Europeiska unionens utvidgning som börjar år 2004, från 15 till 25 medlemsstater, och förmodligen några år därefter till 27, och eventuellt 28, 30 etc.
Om utvidgningen inte åtföljs av en djupgående konstitutionell förändring är det vi firar i dag förmodligen Europeiska unionens död.
Det nuvarande beslutsförfarandet, som grundar sig på att konstitutionella ändringar görs i enhällighet, är ett förfarande som inte bäddar för en utveckling av en institution som vår gemenskap, som åtminstone hittills varit effektiv.
Faran är att vi omvandlar vår Europeiska union till ett slags Europaråd, ett ineffektivt parlamentariskt forum - det enda som fungerar är Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna -, till ett slags stort FN, med den skillnaden att det i FN bara är fem stater som har vetorätt medan 27 eller 28 stater skulle ha vetorätt i Europeiska unionen.
Därför tycker jag för det första när det gäller Bourlanges ' förslag att det är av avgörande betydelse att vi ersätter den nuvarande enhälligheten med ett majoritetssystem.
Ju bredare möjligheten att anta majoritetsbeslut är, desto närmare är vi naturligtvis den verkliga politiska gemenskap vi eftersträvar.
För det andra håller jag med Frassoni om att utvägen att ha en majoritetsregel med varierande form kan leda till att - som Marinho sade - vissa medlemsstater som t.ex.
Förenade kungariket kan smita ut bakvägen med hjälp av denna, dvs. att med hjälp av valmöjligheter - som i Schengen eller euron - kunna avstå från att delta i det europeiska bygget.
Det är kanske den största svagheten i Bourlanges ' förslag.
Men jag vill säga att jag i allmänhet håller med om förslagen, och även om jag inte håller med om vissa av Bourlanges ' förslag anser jag att antagandet av betänkandet skulle utgöra ett stort steg framåt för att stärka de europeiska institutionerna.
