# ID: svediakorp-gov431493
# author: Berthu (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 734
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Bourlangesbetänkandet är både lysande och tekniskt, vilket är två egenskaper som det normalt är praktiskt taget omöjligt att förena i en enda text.
Detta är alltså en första bedrift som vi måste gratulera föredraganden till.
Bourlanges lyckas sedan med en andra bedrift - men den lyckönskar jag honom mindre till - som består i att förföra utan att tala om vilka hans huvudsakliga avsikter är.
För detta betänkande bygger i slutändan i sin helhet på en underförstådd förutsättning, nämligen förutsättningen med ett pyramidformat Europa där nationerna finns i botten, detta samma pyramidformade Europa som fördöms så kraftfullt i Napolitanobetänkandet när modellen riskerar att tillämpas på regionerna och på de lokala myndigheterna.
Toppen av pyramiden består av en EU-konstitution, om vilken man i betänkandet med skicklighet inte rakt ut säger att den underordnar nationerna.
I betänkandet preciseras det tvärtom till och med i punkt 4 att det handlar om en rättsakt inom folkrätten som skall undertecknas av medlemsstaterna.
Men denna mening säger inte det väsentliga: staterna skulle på detta sätt i grunden ge sitt samtycke till att avstå från suveräniteten, eftersom EU-konstitutionen skulle dominera de nationella konstitutionerna och till exempel införa beslut som fattas med majoritet för alla så kallade rättsakter.
Denna utveckling som efterlyses i betänkandet medför dock ett grundläggande problem.
Vad händer när ett beslut som fattats med majoritet på europeisk nivå strider mot en nationell konstitution eller en grundläggande princip som ett folk särskilt värdesätter?
I betänkandet sägs inget om detta, eftersom man, om man sade något, skulle vara tvungen att medge att man föreslår att man skall avstå från sin suveränitet utan något som helst säkerhetsnät.
Denna Europamodell är för oss oacceptabel, och för övrigt skulle den helt enkelt inte kunna fungera i ett utvidgat Europa som blir alltmer olikartat.
I ett sådant Europa skulle utvidgningen av beslut som fattas med majoritet bara kunna fungera om man i gengäld tydligt erkände en vetorätt för de nationella parlamenten, vilket jag säger i den reservation som jag bifogat Bourlangesbetänkandet.
Ur ett större perspektiv tar man i betänkandet till förenklingar som förevändning för att förslag om ett överstatligt enande skall antas.
Detta är också den väl inarbetade metod som används inom konventet, där man ständigt förklarar för oss att enandet av fördragen är enklare, att en enda juridisk person är enklare, att sammanslagningen av pelarna är enklare, att den allmänna tillämpningen av medbeslutandet är enklare och att avskaffandet av enhällighet, däribland för översynen av fördragen, är enklare.
Man skulle kunna sammanfatta allt i en slogan, som också den är unik: superstaten är enklare.
Och denna lösning verkar faktiskt enklare, men man får inte heller dölja dess stora nackdel: den urholkar i hög grad demokratin.
I Bourlangesbetänkandet påstår man förvisso i punkt 1 att dess förslag bygger på en? demokratiseringsprincip?.
Men när man läser den beskrivning av principen som framförs i betänkandet ser man att det är frågan om det som ordförande Prodi, i sina anföranden och i sitt förslag till konstitution, för övrigt kallar överstatlig demokrati.
Det handlar kortfattat om att ta befogenheter från de nationella parlamenten för att ge dessa till Europaparlamentet, vilket utgör kärnan i medbeslutandeförfarandet med majoritet i rådet.
Men, herr talman, denna överstatliga demokrati framstår tyvärr i hög grad som konstgjord, eftersom folken i dag anser att deras nationella demokrati är mest legitim.
Denna demokrati kan alltså sammanfattas som ett hokus pokus som gör det möjligt att avlägsna befogenheterna från folken för att bättre bemäktiga sig dem.
I Bourlangesbetänkandet såväl som i konventet svarar vi slutligen att det inte är acceptabelt att lägga fram tekniska förenklingsskäl för att undvika debatten om de grundläggande politiska frågorna.
Och den grundläggande politiska frågan är i dag den följande: folken begär faktiskt ett mer näraliggande Europa, men man kommer inte att få Europa att komma närmare genom att i någon mån förenkla förfaranden som av sin natur ligger långt ifrån nationerna och som berövar nationerna sina befogenheter.
Man kommer helt enkelt att få Europa att komma närmare om man ger de nationella parlamenten rätten att direkt ingripa i den europeiska beslutsprocessen.
Resten är bara detaljer.
