# ID: svediakorp-gov431449
# author: Toledo (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 3,117
# sentences: 169
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr Pat Cox, talman i Europaparlamentet, herr ordförande i kommissionen, herr ordförande i rådet!
Det är verkligen en ära att vara här på en plats som är en förebild för demokratin i världen.
Trehundrasjuttiofyra miljoner européer som beslutade sig för att ta varandras händer för att tillsammans bygga en mer integrerad värld, en värld som omfattar mer än förhandlingar och handel.
I dag är jag här som Perus författningsenliga president.
Förra gången i Strasbourg besökte jag er i egenskap av blivande president.
Herr talman, min övertygelse att vara en rebell för demokrati och frihet, mänskliga rättigheter och miljö har dock inte förändrats.
(Applåder)
Europa spelar en avgörande roll i världen, och ni måste tillåta mig att i dag göra helt ärliga reflektioner tillsammans med er.
Det finns inte plats i världen för att vara selektivt global.
Globaliseringen kan inte begränsa sig till investeringar, handel och finanser.
Om det finns några aspekter där globaliseringen verkligen har ett innehåll är det när vi talar om demokrati, frihet, mänskliga rättigheter och miljö.
Demokratin har inte någon nationalitet, och de mänskliga rättigheterna har ingen färg.
Vi har ett ansvar att lämna en värld det går att leva i till kommande generationer, en värld där våra barn och barnbarn i lugn och ro kan inandas inte bara demokrati utan en hälsosam miljö, en värld där de fabriker som genererar rikedomar inte förstör den miljö som framtida generationer skall ärva av oss.
Det är sant att vi behöver integreras ekonomiskt och finansiellt.
Det är sant att Latinamerika i dag mer än någonsin behöver diversifiera sina handelsförbindelser och finansiella förbindelser.
Men det är också sant att tiden har kommit att vi integrerar oss utan att vi förlorar vår nationella identitet, att vi tar till oss globaliseringen och konkurrensen utifrån förutsättningen att vår mångfald är vår styrka.
Låt oss inte låta globaliseringen skapa en enhetlig kultur i världen.
Det skulle vara hemskt om Kentucky Fried Chicken eller McDonald ' s skulle vara en del av världskulturen.
Jag motsätter mig det.
(Applåder)
Att vara global och konkurrenskraftig innebär inte att slita sönder den egna nationella identiteten.
Att vara konkurrenskraftig innebär inte att man fråntar världens kvinnor och män deras människovärde.
Att vara en del i den nya CNN- eller Internetkulturen, som låter oss surfa i världen, skiljer oss inte från våra språk, vår föda, våra kulturella egenskaper.
Herr talman!
Jag uppmanar i detta parlament, som jag hyser stor respekt för, till att vi skall göra allt vi kan för att försöka ge globaliseringen ett humant ansikte.
Vi kan inte tala om globalisering, konkurrens, när flera miljoner kvinnor och män i världen i kväll går till sängs utan att veta om de har något att äta i morgon.
Globaliseringen måste vara innefattande för att vara hållbar i längden, den måste ha ett humant ansikte och den måste innefatta dem som i dag lever marginaliserade.
I Latinamerika lever 44 procent av befolkningen under fattigdomströskeln, 21 procent lever under tröskeln för extrem fattigdom, dvs. med en dollar per dag.
Om ni inte har ett socialt hjärta ber jag er tänka i handelstermer.
Se till det slöseri med händer som kan ta del i den produktiva processen för att få ekonomin att växa på ett hållbart sätt.
Se till vilket slöseri det är med denna potentiella marknad som utgörs av 44 procent av latinamerikanerna, som kan konsumera mer bröd, mer mjölk, mer skjortor, mer skor.
Om ni inte vill se det i termer av social rättvisa, se det i termer av affärsmöjligheter.
I dag har jag kommit för att dela med mig av en oro som ligger latent i Latinamerikas hjärta.
Jag tog upp den vid toppmötet mellan presidenter i Guayaquil, och jag har tagit upp den i Förenta nationernas generalförsamling.
I dag vill jag med både stor värme och ärlighet lätta mitt hjärta i en fråga där det återstår mycket att göra, men jag tar upp den som en idé.
Utvecklingsländerna, och i synnerhet Latinamerika, står inför en enorm utmaning, dvs. utmaningen att kunna harmonisera hanteringen av en ansvarsfull ekonomisk politik.
Vi har levt under 30 år med strukturanpassningar, 30 år då man begärt att vi skall få ordning på vår ekonomi.
Vi har försökt, vissa mer än andra, med större eller mindre stränghet.
Men efter 30 år av strukturanpassningar har vi inte klarat av att binda ekonomin.
Vi har inte klarat av att koppla strukturanpassningen till en ny etapp med hållbar ekonomisk tillväxt som ger värdiga arbetstillfällen till folket, som ger intäkter, som ökar den interna konsumtionen och som därmed leder till höjd levnadsstandard för befolkningen.
Vänner i detta parlament!
I Latinamerika börjar en tyst desillusion om demokratin att blossa upp.
Vi står i dag inför ett dilemma som nordamerikanerna skulle definiera genom att säga att man måste förena Wall Street med Main Street.
Inför de grytor som ljuder i Argentina, i Venezuela, i Ecuador, i Colombia eller i Uruguay kan vi inte stänga vare sig ögon eller öron.
Det finns en röst vi måste lyssna på.
Folk börjar säga:? så mycket demokrati, men var är jobben, så mycket demokrati, men varför så stor fattigdom?.
De industrialiserade länderna säger att de tror på att stärka de demokratiska institutionerna.
De industrialiserade länderna säger att vi bör hoppa på globaliserings- och konkurrenståget, och vanligt folk säger:? kan så vara, men hur gör jag för att tillfredställa min familjs allra mest elementära behov i morgon??
Jag vet att jag avsiktligt förenklar argumentationen för att föra fram att det är ett stort problem att förena en ansvarig hantering av den ekonomiska politiken.
Trettio år av anpassning som inte fungerat bör inte leda oss till oansvarighet.
Det bör inte ge oss budskapet att vi bör återvända till populismen.
Men något måste göras.
Kvinnor och män i Latinamerika börjar gå ut på gatorna för att protestera, och då de gör det är det en direkt eller indirekt kritik av demokratin.
Jag, som är en fanatisk älskare av frihet, demokrati, mänskliga rättigheter och miljö, säger er att det är farligt.
Men jag kan inte stänga ögon och öron för det jag ser och hör.
I Peru är 54 procent av kvinnor och män dömda att leva under fattigdomströskeln, och 23 procent dömda att leva under tröskeln för extrem fattigdom.
Vad säger vi åt dem?
Vi tror på demokratin.
En del säger dessutom fortfarande? med Fujimori, under diktaturen, hade vi det bättre?.
Något håller på att hända i regionen.
Jag vet att ni är helt uppe i att lösa den enorma utmaningen att integrera er i Europa, och jag kanske stör er uppmärksamhet genom att uttrycka denna min oro.
Om jag gör det ber jag dock inte om ursäkt.
Jag vill tala om att det finns en kontinent som är beredd att köpa och sälja, som är beredd att leva i en demokrati, att försvara de mänskliga rättigheterna och skydda miljön.
Jag hoppas att processen att integrera Europa, som jag beundrar, inte leder till att det som sker på en lovande kontinent glöms bort.
I april och maj kommer medlemsstaterna i Rio-gruppen att träffas i Lima, och jag har avsiktligt begärt att huvudtemat skall vara att söka finansiella mekanismer som gör det möjligt att finansiera styrning och demokrati i Latinamerika.
Demokratin kostar.
Den är som en planta som man efter sådd måste vattna.
Vi kan inte ta den för given.
Vårt hjärta blöder varje gång vi ser en systernation som Argentina.
Det gör oss sorgsna att se en möjlig följa-John-effekt i regionen.
Hur ansvarsfullt vi än hanterar den ekonomiska politiken finns det inget pansar som kan hindra att en följa-John-effekt ännu en gång uppstår och som leder till att pendeln slår över mot nya auktoriteter med andra ansikten i regionen.
Demokratierna kan inte längre störtas med traditionella militärkupper, men demokratin kan försvagas på grund av brist på konkreta resultat för de fattiga.
Vi har bett två internationella organ att hjälpa oss att finna finansiella mekanismer som möjliggör en vitalisering av styrning och demokratin, förutom överenskommelserna med Internationella valutafonden och Världsbanken.
De fastställer skuldnivåer, och vi åtar oss förpliktelser över nivåerna på skatteunderskottet, och jag håller med om det.
Vi kan inte ägna oss åt populism eftersom konsekvenserna är hyperinflation, och hyperinflation leder till att de fattiga blir ännu fattigare.
Men vad hjälper det oss att inte ha en inflation?
Vad tjänar det till att slaviskt uppfylla internationella valutafondens recept?
Min regering har nyligen undertecknat en överenskommelse med fonden, men vad tjänar den till om den inte leder till de resultat som de fattiga förväntar sig och de då börjar förlora tron på demokratin?
Det är nu dags att sätta oss ned tillsammans för att på ett kreativt sätt tänka ut hur vi skall hitta andra finansiella mekanismer än utlandsskulderna.
Mekanismer som, utan att bryta skatte- och valutadisciplinen, ger oss större finansiell frihet att investera i offentliga arbeten som ger sysselsättning och som gör det möjligt att styrningen och demokratin i regionen inte hotas.
Vänner här i parlamentet!
För två veckor sedan hölls regionala och kommunala val i mitt land, och resultaten för mitt parti var inte bra.
Jag skulle ha kunnat använda pengar, jag kunde ha skänkt bort, jag kunde varit populist, och då hade förmodligen mitt partis siffror blivit bättre.
Men jag är inte vald att styra för mitt parti.
Jag har valts att styra för alla peruaner, och jag har tagit det fasta beslutet att inte anta regeringsbeslut med tanke på de kommande valen.
Jag har beslutat att fatta statliga beslut med tanke på kommande generationer, och det har jag betalt ett mycket högt pris för.
(Applåder)
Att hantera ekonomin på ett oansvarigt sätt skulle ha inneburit att bröd i dag blivit hunger i morgon.
Jag föddes i en liten by nära solen på 4 000 meters höjd över havet i Anderna i Peru.
Jag fick möjlighet att nå dit jag nått, dvs. hit, att få privilegiet att tala till Europaparlamentet tack vare en enda faktor: utbildning.
(Applåder)
Jag vet att min närvaro kan verka märklig för många.
Det finns några EU-parlamentariker här som kämpade tillsammans med mig mot diktaturen och korruptionen.
Jag vet att min närvaro kan verka märklig för många.
Men efter 500 år har vi, tack vare lärare och utbildning, i dag en president i Peru med denna etniska blandning som blivit republikens president, som konsekvens av ett statistiskt fel.
Och från och med nu lovar jag att jag skall göra allt jag kan för att fler kvinnor och män som jag skall bli presidenter i Peru.
(Applåder)
Denna reflektion har att göra med ett beslut om statspolitik.
Jag har kommit för att be mina europeiska vänner att ni inte skall sälja vapen till oss.
Jag ber er, sälj inte flygplan, båtar och stridsvagnar till oss.
Låt oss ändra prioriteringarna i vår knappa offentliga budget.
När jag blev president förra året lovade jag mitt folk att inte lura det.
Under år 2002 har jag beslutat att minska de militära kostnaderna med 20 procent för att i stället lägga dem på hälso- och sjukvård samt skolor för de fattiga i Peru.
Och jag kommer att genomföra det under de kommande fem åren.
(Applåder)
Jag vet att ni är toleranta och kommer att förstå mig.
Ge oss inte mjölk.
Ge oss inte era jordbruksprodukter, snälla ni ...
(Applåder)
... för om ni ger oss mjölk, om ni ger oss vete innebär det en illojal konkurrens gentemot våra peruanska jordbrukare.
(Applåder)
Med den värme och beundran jag känner för detta parlament, låt mig helt ärligt säga er att tiden att bygga en dubbelfilig handelsmotorväg är inne.
Gör detsamma ni begär att vi skall göra.
Öppna era marknader.
(Applåder)
Man säger åt oss att vi måste ha en öppen ekonomi.
Ja, jag håller med.
Man säger åt oss att vi inte bör ge bidrag till vårt jordbruk; jag håller med.
Men, ge då inte ert jordbruk bidrag.
Öppna era marknader.
(Applåder)
Kära vänner, anledningen är mycket enkel, och jag hoppas att ni inte missuppfattar vad jag, som beundrar denna europeiska integrationsprocess, säger.
Handel är arbete.
Om vi inte kan sälja våra produkter kommer vi att ha fler arbetslösa kvinnor och män.
Om ni begär att vi skall göra något ni själva inte gör hjälper ni oss inte.
Låt oss göra det tillsammans.
Om vi anser att globaliseringen bör vara innefattande, låt oss då fatta varandras händer för att i globaliseringen innefatta de fattiga.
Ett sätt att göra det är att bygga denna dubbelfiliga handelsmotorväg.
Jag tror på jämlikhet.
Jag vet att ni gör det i all vänskaplighet.
Jag vet att ni ger er livsmedelshjälp av gott hjärta, men låt mig säga er, också som vän, att de fattiga i Latinamerika må vara fattiga, men de har sin stolthet.
De vill inte att ni ger dem era smulor.
De ber er bara att öppna era marknader för att låta våra produkter konkurrera i kvalitet och pris.
(Applåder)
Vänner, jag styr ett land som genomlevt tio år av grym diktatur, förenad med korruption, narkotika- och vapenhandel.
Vi har ärvt ett land med höga och rättfärdiga sociala förväntningar.
Vi har tagit emot ett land efter en fyraårig lågkonjunktur.
Vi har tagit emot ett land utan institutioner.
Vi har tagit emot ett land som förlorat tron på politikerna.
Kan ni tänka er att ha en minister eller en president i Europa som lämnar regeringspalatset bakvägen, som gömmer sig bakom en annan nationalitet, i Japan, och avgår per fax?
Bara i en politisk surrealism kan man tänka sig det.
Denna händelse har etsat sig fast i peruanska kvinnors och mäns själar, som inte längre känner tillit.
Det är vårt ansvar att återupprätta tillit och förtroende.
Tre dagar efter att ha tillträtt presidentämbetet stod redan en grupp framför regeringspalatset och protesterade.
En mängd förväntningar som strömmade fram.
Jag kommer inte för att sjunga om seger eller triumfer, men jag kan säga er att ekonomin har börjat växa i Peru, att vi har en ekonomi med en inflation under 1 procent, att de internationella reserverna är på högsta nivån, att antalet arbetslösa sakta går nedåt, även om det inte går så snabbt som vi skulle vilja.
Nu är min uppgift att se till att de makroekonomiska framgångarna också skall märkas i plånboken.
Vänner, jag är 56 år, och min väg har varit lång och fylld av svårigheter, men jag lärde mig att stenar som inte dödar stärker.
I dag kommer jag för att dela min personliga övertygelse med er och för att säga er att den bästa investering en familj eller ett samhälle som det peruanska kan göra är att investera i sitt folks medvetande.
Och det innebär i klartext att investera i hälso- och sjukvård, utbildning och rättvisa för de fattiga.
Investeringar i hälso- och sjukvård och utbildning är, och det vet ni bättre än jag, investeringar som ger flerfalt igen.
Kunskapsföretaget är ett lågriskföretag, långsiktigt hållbart och mycket rörligt.
Populistiska regeringar kan komma, men de kan inte förstatliga vårt folks kunskap.
Det kan komma regeringar som vill förstatliga överdrivet mycket, men de kommer inte att kunna privatisera det som investerats i sinnet.
Herr talman!
I dag då jag avslutar denna reflektion vill jag bara säga att tiden är kommen för att arbeta tillsammans så att frihet, demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och skyddet av miljön inte bara skall vara ett bekymmer för Latinamerika.
I dag vill jag dela funderingen med er att världsekonomins hälsa är beroende av de demokratiska institutionernas styrka och den globala säkerheten.
Atlanten har blivit mindre.
Globaliseringen och konkurrensen bör, med hjälp av tekniken, ges ett humant ansikte och vara mer innefattande.
Det kan vi uppnå genom investeringar i hälso- och sjukvård samt utbildning.
Herr talman!
Jag har velat dela med mig av dessa lösryckta reflektioner med ledamöterna.
Medlemsstaterna i Rio-gruppen kommer att träffas i april nästa år för att i detalj gå igenom ett förslag för att finna mekanismer för att finansiera styrning och demokrati i Latinamerika i syfte att undvika att de fattiga börjar förlora förhoppningarna om demokrati.
Vi har lärt oss av erfarenheten med den europeiska integrationsprocessen.
Latinamerika håller på att försöka bygga upp sin egen integration.
Vi i de andinska länderna försöker lära av den process som ni genomgår.
Vi vill ha en andinsk integrerad gemenskap, ett mer stabilt Latinamerika som kan vara Europeiska unionens samtalspart, och jag hoppas att vi i Rio kommer att kunna ha observatörer från Europeiska unionen med så att de med sin erfarenhet kan åskådliggöra denna process för oss.
Vänner, eftersom ni gett oss förmånen att dela denna reflektion med er säger jag er att de miljontals kvinnor och män i världen som i dag lever på en dollar om dagen förväntar sig av Europeiska unionen, av industriländerna, att de skall anstränga sig för att låta de fattiga ta del i globaliseringens vinster genom att ge den ett humant ansikte, ett ansikte som gör att de demokratiska institutionerna inte ifrågasätts och att de fattiga inte förlorar hoppet om demokratin.
(Applåder)
