# ID: svediakorp-gov431397
# author: Meijer (GUE/NGL) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 197
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


År 2000 uttalade sig det europeiska toppmötet i Lissabon för en hård liberaliseringspolitik och storskalig privatisering av de offentliga tjänsterna.
Det motiverades med illusionen att det skulle medföra en ännu mer långtgående ekonomisk tillväxt, varmed Europa skulle kunna slå USA och Japan.
De förväntade nackdelarna för arbete och miljö kompenseras enligt den uppfattningen av sig själv genom ökad vinst och sysselsättning.
Det förslag som vi röstar om i dag är ett förtjänstfullt försök av Karas att klä in ett felaktigt politiskt beslut på ett vänligare sätt.
Det lyckas litet på miljöområdet, åtminstone när det gäller de goda avsikterna.
Om en hård liberal politik verkligen ger utrymme för en bra miljö är för övrigt tvivelaktigt, men försöket att ägna mer uppmärksamhet åt miljöpolitiken än vad kommissionen föreslår stöder jag.
När det gäller socialpolitiken innehåller förslaget främst ett försök att genom förhandlingar göra fackrörelsen tydligt medansvarig för den neoliberala ekonomiska politiken.
Föredraganden vill på ett lite smartare sätt förena det oförenliga.
Det är inte så mycket hans sympatiska avsikter utan mer den bakomliggande politiken som därmed godkänns.
Det får mig och min partigrupp att rösta mot.
