# ID: svediakorp-gov431351
# author: Brok (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 664
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionsordförande, mina damer och herrar!
Jag skulle vilja tacka å det hjärtligaste för det initiativ som kommissionen tar i denna konstitutionella process då man lägger fram dagens dokument, och särskilt skulle jag också vilja tacka för att gemenskapsmetoden ses som ledstjärna inom viktiga områden.
Frågorna om beslutsförfaranden, medbeslutande, en utökning av det kvalificerade majoritetsbeslutet, liksom även förändringen av rådets beslutsmekanism från Nice genom enkel dubbel majoritet, är viktiga ståndpunkter som kan leda till en förbättring.
Eftersom jag bara har lite talartid skulle jag efter dessa inledande anmärkningar vilja ta upp en kritisk aspekt, nämligen kommissionens försök att få en dubbel legitimering av parlamentet och rådet.
Jag betraktar detta som ett koncept som går stick i stäv med Montesquieus idéer.
Detta är en sådan blandning av exekutiva och legislativa roller fram och tillbaka att resultatet av detta verkligen blir motsatsen till öppenhet och ansvar!
Det leder till en avgörande svaghet hos parlamentet, för än så länge är kommissionen endast redovisningsskyldig gentemot parlamentet, och endast parlamentet har möjlighet att avsätta den.
Frågan om dess redovisningsskyldighet kvarstår.
Möjligheten att avsätta kommissionen med två tredjedels majoritet kvarstår, men nu skall vi dessutom också välja kommissionens ordförande med två tredjedels majoritet!
Detta är en fullständig desavouering av detta parlament!
Europaparlamentet görs till en eunuck!
Detta tycks mig vara en mycket svår situation.
Jag vet inte om kommissionen kommer att vinna vad man väntar sig av detta, för i det ögonblick som den i alla dessa frågor står i samma förhållande till rådet som till Europaparlamentet kommer det naturliga alliansförhållandet mellan parlamentet och kommissionen att upplösas.
På detta sätt kommer man inte att vinna något utan man förlorar något, eftersom Europaparlamentet nämligen tekniskt i praktiken, i det dagliga arbetet, måste förhålla sig kritiskt i sitt arbete med båda organen, med kommissionen och rådet, fastän kommissionen och parlamentet ändå hittills har haft samma uppfattning.
Man får komma ihåg att naturligtvis även den roll som tillskrivs kommissionären för utrikes ärenden och som behandlades positivt i dokumentet får en annan dignitet i detta institutionella sammanhang, vilket då måste bedömas negativt.
Jag anser att detta även har en annan konsekvens: om Europeiska rådet har en avsättningsmöjlighet, så är detta trots allt ett organ i vilket kommissionens ordförande är medlem.
Det förhållandet att kommissionens ordförande är den enda som inte kan delta i denna debatt om en möjlig avsättning tycks mig inte vara rätt utgångspunkt.
Om det är så att Europeiska rådet så att säga har en parlamentarisk kontrollmöjlighet gentemot kommissionen, då måste kommissionens ordförande lämna Europeiska rådet.
Detta är den uppenbara konsekvensen, han kan över huvud taget inte vara medlem i Europeiska rådet, för hur kan ett organ ha rätt att kontrollera, kräva redovisning, av någon som själv är ledamot av detta organ?
Jag tror att inte heller detta skulle kunna fungera på något sätt!
Jag skulle därför verkligen vilja be kommissionen att med största tydlighet överväga denna fråga än en gång, i synnerhet som den på en avgörande punkt är utomordentligt svag.
Den avgörande frågan som konventet ägnar sig åt är huruvida rådet i det fall då det fungerar som lagstiftare är en lagstiftande församling med en andra kammare som sammanträder offentligt.
Om detta säger kommissionen att förslaget måste prövas.
Mer står det inte!
Jag hade väntat mig av kommissionen att den skulle ta klar ställning till detta.
Att man låter frågan om den lagstiftande församlingen vara så oklar och att man framställer Europeiska rådets förhållande till kommissionens ordförande och till kommissionen på detta sätt förefaller mig resultera i en försvagning såväl när det gäller parlamentets rättigheter som när det gäller öppenheten över huvud taget.
Därför betraktar jag på en avgörande punkt detta förslag som högst tvivelaktigt!
