# ID: svediakorp-gov431342
# author: Bonde (EDD). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 282
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Kommissionen föreslår - inte oväntat - mer inflytande för egen del.
Europaparlamentet och premiärministrarna inom Europeiska unionen försöker också själva skapa sig större inflytande.
Det är inte svårt att förutse kompromissen på toppmötet i Rom i december nästa år.
Premiärministrarna kommer knappast att släppa utrikes- och säkerhetspolitiken, och kommer därför att välja någon från Europeiska rådet till att företräda Europeiska unionen utåt.
De kan t.ex. få Tony Blair att bli Europeiska unionens första president och göra Aznar till ordförande för nästa kommission.
På så sätt kan kommissionen få kontroll över det utvidgade rättspolitiska och polisiära samarbetet, som ju utgör Aznars särskilda böjelse, i stället för över utrikes- och säkerhetspolitiken.
Kommissionen kan också få utökade verkställande befogenheter, och Aznars styre kan bli en riktig regering som kan ställas till svars.
Men frågan är inför vem.
Det blir knappast enbart Europaparlamentet, utan förmodligen Giscards föreslagna kongress, där även de nationella parlamenten kan tas som gisslan utan att de får någonting annat än en? applådkongress? där man kan applådera premiärministrarnas majoritetsbeslutade val av kommissionärer.
Europaparlamentet lyckas dock avskaffa skillnaden mellan obligatoriska och icke-obligatoriska utgifter och får därmed större kontroll över utgifterna.
Europaparlamentet lyckas också utvidga medbeslutandeförfarandet till fler områden och får därmed större inflytande över lagstiftningen.
Premiärministrarna inom Europeiska unionen stärks, kommissionen stärks och Europaparlamentet stärks.
När alla överstatliga institutioner stärks måste det finnas någon som förlorar.
Det är väljarna.
De går miste om sista ordet när det gäller lagstiftningen på flera områden.
Varje gång mer överstatlig odemokratisk makt skapas inom Europeiska unionen minskar demokratin för dem.
