# ID: svediakorp-gov431341
# author: Queiró (UEN). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 943
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Ordförande Prodi!
Vi har, naturligtvis, lyssnat noga till ert anförande och har dragit vissa positiva slutsatser av det samt vissa andra som vi inte kan hålla med om.
Det är vad som kan förväntas i en demokrati och är även sunt.
Det som behöver betonas är att det här är ett viktigt bidrag till definitionen av framtidens Europa, vilket tillsammans med andra bidrag kommer att göra det möjligt för konventet att fortsätta sitt arbete för att uppnå ett resultat som är grundat på enighet och som är politiskt realistiskt.
Det är enda sättet på vilket vi kan hoppas få viss makt och visst inflytande över den kommande regeringskonferensen.
Förutom diverse förslag och konkreta lösningar som vi kommer att diskutera i konventet och som naturligtvis återspeglar kommissionens ståndpunkt och dess tankar om ökad internationell makt inom befintliga institutionsramar, var den viktigaste slutsatsen som vi drog av era ord vikten av att besvara en avgörande fråga.
Den grundläggande fråga som var och en, inbegripet kommissionen, måste fundera över är hur man skall behålla en utvidgad europeisk unions förmåga att uppfylla sina grundläggande mål avseende utveckling, ekonomisk och social sammanhållning och frihet och säkerhet för nuvarande och kommande medborgare i dess medlemsstater.
Vi måste inse att europeisk integration är en allt mer invecklad process, inte bara till följd av dess inre dynamik, vilket är ett offer för den naturliga konflikten mellan nationella överhögheter och idén om bildandet av en europeisk överhöghet, utan även på grund av att det här händer mot en internationell bakgrund som alltmer är föremål för konsekvenserna av och riskerna med globalisering, terroristhotet, våldsamma konflikter nästan överallt, finans-, miljö- och energikriser samt även arbetslöshet, utslagning och fattigdom.
Ändå så måste vi inse att, i konventet, alla frågor diskuterats öppet, uppriktigt och rättvist.
Vi kan inte ha slutna frågor och inte heller får debatten hindras.
Befolkningen i nuvarande och kommande medlemsstater kräver och förtjänar det.
Vi känner att förtroendet för konventet faktiskt ökar eftersom det, utöver de nu traditionella gemenskapsinstitutionerna, även omfattar nationella institutioner, alltså medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament.
Utan att vilja påstå att det är två sidor inblandade, inte minst eftersom alla parter på grund av omständigheterna med rätta har blandats med varandra i konventet, är det faktiskt så att den här nationella komponenten tillför något extra till debatten.
Jag säger det här eftersom vi i stället för en europeisk allmänhet nu har femton, snart tjugofem, och senare kommer vi att ha ännu fler allmänna opinioner och det är till dessa som vi borde vända oss, eftersom dessa har förmågan att påverka Europas framtida inriktning.
Låt oss dock tala i praktiska ordalag.
Vad står på spel här?
Politiskt sett handlar det om att ifrågasätta, debattera och definiera enkla saker som Europeiska unionens demokratiska berättigande och regeringsmöjlighet.
Andra saker som står på spel är målet med EU och dess plats i världen, tilldelningen och definieringen av EU: s befogenheter och deras anpassning till gemenskapsrätten, förenklingen av EU: s instrument, dess demokrati, öppenhet och effektivitet, de nationella parlamentens roll, beslutsprocessens effektivitet och institutionernas funktion i en utvidgad union samt utarbetandet av en europeisk grundlag.
Allting står då på spel, och det med rätta, eftersom det är så här som debatter skall föras.
Följaktligen är den första frågan som vi bör ställa: vilken sorts Europa vill vi bygga upp?
För att svara på det behöver vi definiera den europeiska modellen i politiska termer.
Den uppgiften är vars och ens ansvar och plikt.
Kommissionen har i dag än en gång utfört den uppgiften, och jag skulle kunna tillägga att vi har förtroende - fortfarande - i nationerna och, följaktligen, tror vi på Europa.
Vi litar på den nationella staten och tror följaktligen på ett Europa som grundar sig på att dess nationer har friheten att fatta beslut som bygger på att staterna har samma juridiska status.
Vi litar på Europas folk, och därför tror vi på ett Europa som innebär större demokrati och inte tvärtom, alltså större byråkrati.
Vi litar på mångfalden, och därför tror vi på ett Europa som respekterar sina medlemsstaters traditioner, bevarar deras kulturarv och skyddar deras respektive språk.
Vi litar på subsidiariteten, och därför tror vi på ett Europa som inte försöker hålla fast vid att fatta beslut som med fördel kan fattas av medlemsstaterna.
Vi litar på solidariteten, och därför tror vi på ett Europa i vilket ekonomisk och social sammanhållning också resulterar i välmåga för folken och för alla avlägset belägna regioner, utan undantag.
Vi litar på fred, stabilitet och säkerhet, och därför tror vi på ett Europa som är enat men inte enhetligt, som kan mobiliseras för viktiga åtgärder och som kan styras av värden och vägledas av principer.
Jag skall sluta med att säga att det självklara målet med kommissionens bidrag till den här debatten är konventet.
Konventet inleder nu den avgörande fasen i sitt arbete, och vi hoppas att de, förhoppningsvis politiskt realistiska och samstämmiga, förslag som läggs fram uppfyller sitt syfte att göra det möjligt för de stats- och regeringschefer som skall närvara vid den kommande regeringskonferensen att fatta bästa möjliga beslut för medlemsstaternas räkning och för de folk som de representerar.
Det är, dessutom, vår plikt.
