# ID: svediakorp-gov431291
# author: Diamantopoulou (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 776
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
De ekonomiska utsikterna är inte de bästa för tillfället, och Europeiska unionen har insett att den behöver genomföra en effektivare samordning av den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken.
Kommissionens förslag om att rationalisera samordningscyklerna har väckt alla institutioners intresse, och flera diskussioner har hållits på olika nivåer, vilket visar att det här förslaget inte bara är ett tekniskt förslag, vilket det vid första anblicken kan se ut som.
Det styrs naturligtvis av viktiga politiska mål, såsom effektivitet och öppenhet i tillämpningen av Lissabonbesluten och den europeiska sysselsättningsstrategin, vilken efter fem års praktik nu är fast förankrad.
Får jag först tacka föredraganden, Karas, och föredraganden av yttrandet från utskottet för sysselsättning och socialfrågor, Bullmann, för ett alldeles utmärkt arbete.
Jag skall inskränka mina kommentarer till några grundläggande frågor.
För det första stöder rapporten inriktningen på medellång sikt.
Det betyder att vi behöver vara mycket mer sparsamma när vi ändrar och reviderar riktlinjerna.
Kommissionen kommer att godkänna ett paket med riktlinjer i enlighet med det nya programmet för första gången i april 2003, innefattande de tre åren fram till 2006.
Vi måste undvika varje större förändring i riktlinjerna före denna mellanrevidering år 2006.
Vi har bevisat att det är mycket bättre att hålla sig till riktlinjerna och se till att de blir tillämpade än att hela tiden lägga till nya saker.
För det andra kommer den här inriktningen på medellång sikt att kräva större disciplin från alla inblandade: kommissionen, rådet, Europaparlamentet och alla andra intresserade parter.
Naturligtvis kommer kommissionen att varje år granska sysselsättningsrekommendationerna för varje enskilt land för att se till att de fortfarande återspeglar den politiska utvecklingen i varje medlemsstat.
Får jag påminna er om att vi enligt fördraget är skyldiga att utarbeta den här årsrapporten, vilken kommer att ta formen av tillämpningskontroll.
Det för mig till den andra aspekten, nämligen konsekvens och komplettering.
Det är av stor betydelse att de två förfarandena kompletterar varandra om vi skall kunna skapa högsta möjliga samordning mellan den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken.
Tidigare skedde en hel del överlappningar, men ibland hanterades även de två strategierna på helt motstridiga sätt.
För det tredje finns det ett behov av inriktning på tillämpningen.
Nu när sysselsättningsstrategin har varit i gång i några år har vi lyckats markera de viktigaste praktiska problemen och den tidsklyfta som ofta uppstår mellan beslutet om nationella handlingsplaner för sysselsättning och införandet av dem.
Jag skulle särskilt vilja betona att det här rationaliseringsförfarandet borde resultera i närmare samarbete, inte bara mellan de olika råden - Ekofin-rådet och rådet (sysselsättning och socialpolitik) kommer att behöva hitta ett tydligare och effektivare sätt att samarbeta - utan även mellan Europeiska unionens institutioner.
Jag tror att parlamentet - och naturligtvis hela förfarandet - kommer att dra nytta av den här föreslagna rationaliseringen av förfaranden, särskilt av öppnare information, varvid de viktigaste delarna i tillämpningen av finanspolitiken och sysselsättningspolitiken sker på ett samordnat sätt.
Får jag påminna om att, tidigare, information om de här två förfarandena ofta gavs vid olika tidpunkter, vilket ledde till stor förvirring.
För det fjärde innebär en rationalisering en bättre styrmodell för de här förfarandena, vilket i sin tur innebär effektivare samråd med Europaparlamentet och större engagemang från arbetsmarknadens parter och från samhällets sida.
Den stora frågan när det gäller utvärdering av sysselsättningspolitiken är att varken arbetsmarknadens parter eller de nationella parlamenten har varit engagerade på ett ordentligt sätt.
Slutligen måste jag säga att det i det här förslaget tas hänsyn till behovet av självständiga förfaranden i enlighet med kraven i fördraget.
I korthet ger de ekonomiska riktlinjerna en allmän ram för ekonomisk politik, men sysselsättningsstrategin har den självständighet som behövs.
Jag är glad att parlamentet stöder det här handlingssättet.
Vad händer alltså härnäst?
Hela det här förfarandet sammanfaller med revideringen av sysselsättningsstrategin.
Vi kommer att lägga fram ett första meddelande i januari 2003, och båda dessa handlingar, meddelandet om revideringen av sysselsättningsstrategin och förslaget till gemensam rapport, som vi lade fram för en månad sedan kommer att vara de två viktigaste politiska underlagen och kommer att behöva debatteras så att vi kan klara oss fram till vårens råd och sedan börja tillämpa det nya förfarandet med riktlinjer.
Vi har en lång tradition av samarbete med Europaparlamentet när det gäller sysselsättningsstrategin.
Jag tror att vi nu har möjlighet till ett ännu mer effektivt och ingående samarbete.
