# ID: svediakorp-gov431290
# author: Karas (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 577
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, fru kommissionär, mina damer och herrar!
Låt mig säga följande om dagens betänkande.
För det första: Lissabonstrategin hade som mål att göra Europeiska unionen till världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi.
Denna ekonomiska region skall vara i stånd att skapa en hållbar ekonomisk tillväxt, fler och bättre arbetstillfällen och en större social sammanhållning.
För det andra: detta kräver en strategi som utvecklats gemensamt av medlemsstaterna, rådet, kommissionen och Europaparlamentet på områdena ekonomi, sysselsättning, utbildning och forskning samt socialpolitik.
För det tredje: Europa fortsätter att utveckla marknadsekonomin till en social marknadsekonomi och kommer snart att våga ta nästa steg och göra marknadsekonomin som respekterar miljön och sociala krav till 2000-talets ordningsprincip.
Vad är det man brukar säga? 2000-talet kommer att bli Europas århundrade, och jag tillägger: om vi vill!
För det fjärde: genom Lissabonstrategin och marknadsekonomin som respekterar miljön och sociala krav har vi, om vi menar allvar, slutgiltigt övervunnit klasstänkandet kapital mot arbete, socialpolitik mot finanspolitik, staten mot det privata och Europa mot medlemsstaterna.
För det femte: det vore så enkelt om vi kunde enas kring principen att ekonomi skapar arbete och att allt som skapar arbete är socialt och att den sociala sammanhållningen och miljöskyddet stöder varandra genom hållbarhetstanken.
Förutsättningarna för detta är inte först och främst statens kapital, utan humankapitalet, inte att alla är lika, utan konkurrerande idéer som stärker helheten, dvs. kontinenten Europa.
För det sjätte: det bör följaktligen betonas att den ekonomiska politiken inte är kollektiv utan primärt faller under medlemsstaterna, som enligt artikel 99 skall samordna och betrakta den ekonomiska politiken som en fråga av gemensamt intresse.
För det sjunde: slutligen välkomnar vi således det samlade konceptet i kommissionens meddelande om att strama upp den årliga ekonomiska och sysselsättningspolitiska samordningen.
Samordningen är nödvändig för att nå de gemensamma målen trots olika kompetenser.
Samordningen förutsätter dock även att medlemsstaterna fullgör sina uppgifter och ger snabb och tydlig information till kommissionen, att det egna ansvaret definieras i det samlade konceptet - varje kedja är ju inte starkare än den svagaste länken - och att eurozonen blir mer medveten om sitt ansvar i Europa.
I punkt 18 i betänkandet understryker vi starkt kravet på att arbetsmarknadens parter skall värderas högre i genomförandet av strategin från Lissabon och Göteborg, dvs. partnerskapet på den europeiska arbetsmarknaden.
Vi kräver därför att trepartstoppmötet för de sociala frågorna planeras under medverkan av Europaparlamentet och ogillar starkt rättstvisterna mellan institutionerna.
Snarare bör vi tillsammans stödja den sociala dialogen och bjuda in organisationerna för arbetsmarknadens parter.
På samma sätt kräver vi en förstärkt legitimitet för forumen och i processen, dvs. att Europaparlamentet görs delaktigt, vilket i sin tur betyder ökat medbestämmande.
I punkt 8 i betänkandet betonar vi att den som värnar om denna demokratiska legitimitet bör vara bekymrad över att den nya tidsplanen för riktlinjerna ger Europaparlamentet mindre tid för ett ställningstagande än tidigare.
Vi välkomnar rationaliseringen av processen.
Vi välkomnar att tyngdpunkten ligger på genomförandet.
Vi välkomnar den noggranna tidsplanen och samordningen, och vi välkomnar stärkandet av det strategiskt politiska konceptet på medellång sikt.
Låt oss fylla meddelandet med liv och därmed ta ett viktigt steg i riktning mot Lissabonstrategin.
(Applåder)
