# ID: svediakorp-gov431284
# author: Lage (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 557
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr kommissionär, ärade ledamöter!
Kommissionären har redan sagt det viktiga: betänkandet godkänner resultatet från förhandlingarna mellan kommissionen och Angola och gratulerar till hur förhandlingarna har slutat.
Protokollet erbjuder intressanta fiskemöjligheter för medlemsstaternas flottor, och det är i dag, enligt min bedömning, det näst viktigaste efter det avtal som har skrivits med Mauretanien.
Det nya protokollet är det nionde efter det att fiskeavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Angola trädde i kraft 1997.
Detta nya protokoll är tillämpligt under perioden mellan augusti 2002 och augusti 2004, och ger tillgång till vattnen för 33 tonfiskfartyg och 22 fartyg för räkfiske; fiskekvoterna för tonfiske fördelas mellan Frankrike, Spanien och Portugal (notera att det förra protokollet gav 43 europeiska tonfiskfartyg tillgång till vattnen, något mer än detta protokoll).
När det gäller bottenfiske får Spanien lejonparten och Portugal, Italien och Grekland delar på resten.
De årliga finansiella motpartsmedlen har stigit från 14 miljoner till 15,5 miljoner, vilket skall lovordas.
Det är ett bidrag som Europeiska unionen ger till fiskeriutvecklingen i Angola.
5 500 miljoner euro per år går till specifika åtgärder för forskning, övervakning och kontroll, som kommissionären på ett bra sätt redan har sagt.
Fru talman, ärade ledamöter!
Jag vill inte sluta detta korta anförande utan att nämna det faktum att Angola är en fruktansvärd och chockerande paradox.
Angola är ett enormt stort land, med en befolkning på omkring 13 miljoner invånare, och det besitter verkligt fantastiska naturresurser, exempelvis olja och diamanter - det räcker med att säga att oljan, vars produktion nu kommer att öka under de närmaste två åren, skulle innebära omkring 15 procent av Förenta staternas konsumtion, men större delen av dessa pengar går inte till de människor som lever i en fruktansvärd tragedi av svält och misär.
I en rapport från Internationella valutafonden sägs att 4 miljarder euro har gått förbi statens räkenskaper och därför kommer att följa besvärliga och slingriga vägar.
Innebär detta att Europeiska unionen inte skall stödja Angola?
Nej!
Det innebär att Angola har trätt in i en ny fas i sin historia, så omtumlad av inbördeskrig, död och destruktion.
Och Angolas fiskeindustri är mycket intressant.
Jag drar mig till minnes, även om det alltid är en risk att använda sig av minnesbilder, att 1973 när Portugal fortfarande var kolonial administratör, landades i de angolanska hamnarna, vilket jag läst i en bok om Angolas historia, omkring 490 000 ton fisk.
Under 1999 landades nära 190 000 ton fisk.
Det innebär alltså att Angolas fiske har minskat mycket och håller nu på att återhämta sig, också för att det inte längre är en statlig industri utan i huvudsak har privatiserats.
Men det betyder också, om inte de vetenskapliga uppgifterna talar emot mig, att det fortfarande finns många förutsättningar att fiska och att Angolas vatten är rika på fisk.
Angolas fiske utgör 3 procent av bruttonationalinkomsten, det sägs också i pappren, och därför är alla ansträngningar att stödja den angolanska fiskeriekonomin positiv.
Jag vill därför gratulera kommissionären och kommissionen till de resultat som uppnåtts.
(Applåder)
