# ID: svediakorp-gov431259
# author: Ó Neachtain (UEN). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 768
# sentences: 42
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
För det första vill jag ansluta mig till sympatiyttringarna för folket i Galicien, och jag instämmer till fullo med de talare och kolleger som har uppmanat till solidaritet med dem i denna tid.
På det hela taget välkomnar jag Jové Peres ' betänkande i dess nuvarande form.
Kommissionens förslag utgår från principen om uthållig utveckling och det bedrövliga tillståndet för fiskeresurserna.
Utgångspunkten kan inte bestridas, men många, däribland jag själv, har en annan uppfattning när det gäller beräkningen av beståndens storlek.
Förslaget bygger på att man endast tar hänsyn till vetenskapliga rapporter när det gäller förvaltningsåtgärder.
Man föreslår dock inte några trovärdiga åtgärder för att förbättra kunskaperna, trots att bristerna på detta område är välkända.
Man föreslår en gemensam fiskeripolitik som snarare är anpassad till vissa medlemsstaters kortsiktiga intressen än till fiskarna.
Jag säger till kommissionen att den gemensamma fiskeripolitiken måste vara inriktad på att bevara regioner som är beroende av fisket och inte göras till ett slagfält mellan medlemsstater.
Fiskare har gemensamma intressen.
De är alla beroende av fiskeresurser för sin verksamhet.
Beslut och mål för återhämtningsplanerna kan inte bortse från vilka sociala och ekonomiska konsekvenser de kan få.
Återhämtningsplaner måste söka finna en balans mellan återhämtning och bevarande av bestånden och åtgärder för att begränsa fiskeindustrins verkningar.
De irländska fiskarna är benhårda när det gäller de exklusiva kustzonerna, och det är även fiskarna från Skottland, Wales, England, Frankrike, Portugal och Holland, från Danmark, Tyskland och andra - detta är något som absolut måste bevaras.
Det grundläggande målet med systemet med kustzoner på mellan 6 och 12 mil var att skydda fiskeresurser genom att tillgången till dessa zoner förbehölls det småskaliga kustfisket.
Generellt sett innebär detta att bestånden i dessa zoner utsätts för mindre tryck, zoner som ofta hyser lekområden och områden med mycket ungfisk.
Det bidrog även till att skydda traditionellt fiske i kustsamhällen, vilket hjälpte dessa att bevara sin ekonomiska och sociala struktur.
Den nuvarande kritiska situationen för många bestånd innebär att det nu är mera angeläget än någonsin tidigare att inte bara bygga ut systemet med 6 till 12 mils zoner för tillgång till fiskevatten, vilket är fullständigt otillräckligt, utan vi måste snarare utvidga den exklusiva zonen till 24 mil om vi menar allvar med att bevara bestånden.
Jag ber er stödja mina ändringsförslag om att utvidga den exklusiva zonen för kustfiske till 24 mil.
Jag hyser inte några tvivel om att en överväldigande majoritet av era fiskare hade bett er göra detsamma.
Eftersom jag beklagar fiskbeståndens nuvarande otillfredsställande tillstånd och är för bevarande är jag inte beredd att kompromissa när det gäller skydd för mycket känsliga områden.
Den irländska boxen är ett sådant mycket känsligt område.
Vattnen i detta område är viktiga lekområden, och det är därför som man har gjort en avvikelse från principen om fri tillgång i dessa vatten.
Dessvärre har detta inte kunnat förhindra att vissa fiskare från gemenskapen som seglar under bekvämlighetsflagg under årens lopp illegalt har plundrat bestånden i den irländska boxen.
Det måste bli ett slut på denna plundring.
Dessa vatten måste skyddas.
Befintliga former för tillgång till den irländska boxen måste permanentas i reformprocessen.
Fiskarnas kunskaper och erfarenheter kan inte ersättas med byråkratiska åtgärder.
Av denna anledning har min grupp i många år krävt att fiskarna skall göras mera delaktiga i skötseln av den gemensamma fiskeripolitiken.
Kommissionen har nu anslutit sig till denna idé genom att föreslå skapandet av regionala rådgivande kommittéer som för första gången kommer att inkludera fiskarna och deras organisationer.
Jag välkomnar detta.
Fiskare måste vara delaktiga i förvaltningsprocessens alla faser om dessa kommittéer skall spela en meningsfull roll i framtiden.
Fiskare måste även göras mer delaktiga i forskarnas arbete för att skapa ömsesidigt förtroende.
Bara på så vis kan fiskarna bidra till och påverka gemenskapens politik.
Jag gratulerar Varela till båda hans balanserade betänkanden.
Jag instämmer i hans analys.
Jag instämmer i hans kritik.
Jag instämmer i hans förslag till ändringar av kommissionens förslag.
Jag kommer att stödja hans betänkanden.
Låt mig till sist tydligt och klart säga att den gemensamma fiskeripolitiken inte bara handlar om fisk; den handlar även om fiskare, och det är viktigare.
Den handlar om deras familjer och om deras familjers framtid.
Den handlar om deras livsstil som i många områden är den enda möjliga.
