# ID: svediakorp-gov431255
# author: Miguélez Ramos (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 796
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Jag hade tänkt tala om de betänkanden som har lagts fram inför plenum och gratulera de föredragande, eftersom de alla genomfört ett fantastiskt arbete, men ni tog upp den katastrof som ödelägger Galicien.
För första gången har ni erkänt att era avdelningar kan göra något mer för min region.
Jag hoppas att er operativa grupp har upplyst er om att det, förutom ostron, finns musslor och piggvar i Galicien och att Europa, tack vare starka och moderna fisk- och skaldjursodlarföretag, som under dessa tjugo dagar har förlorat allt, är den främsta producenten i världen av dessa två arter.
Jag hoppas att de upplyser er om att vår kust har en enormt rik biologisk mångfald och att denna inte tillhör Galicien, herr kommissionär, utan Europa.
Vad vi har nu är en massa olja, och våra ledares overksamhet slår mot vad vi håller allra kärast: vårt levnadssätt.
De 120 000 personer som lever av fisket i Galicien förstår er inte särskilt bra.
Jag har alltid försökt förklara era förslag noggrant och har försökt att finna en gemensam nämnare mellan båda parter, mellan er och Galiciens medborgare.
Eftersom ni nu tog upp denna operativa grupp skulle jag, trots att de galiciska fiskarna ännu inte har hört något om att gruppen kommer att bege sig dit, vilja att gruppen lägger fram sina slutsatser i parlamentet, men här och nu.
Vi har nämligen lyssnat till den ansvariga kommissionären för transport, som inför den spanska regeringens och den galiciska regionala regeringens totala overksamhet har utarbetat konkreta förslag som skall läggas fram inför rådet för att ta itu med denna katastrof och för att se till att den inte upprepas.
Även kommissionär Barnier, som har visat förståelse och varit mottaglig för problemen, har talat om åtgärder, och han har lovat att inom kort framträda inför utskottet för regionalpolitik, transport och turism för att förklara hur vi kan använda solidaritetsfonden.
Nu är det er tur, herr Fischler.
Är det inte dags, herr Fischler, att de europeiska fiskarna i Galicien får höra något annat än dåliga nyheter från sin kommissionär?
Ert namn är nämligen hittills förknippat - och detta måste sägas - med misslyckandet att sluta ett avtal med Marocko, skrotning av flottan och en hel rad åtgärder som jag inte vet om de är bra eller dåliga.
Den socialistiska gruppen har gjort en enorm ansträngning och har till och med anordnat en offentlig utfrågning för att tala om reformen av den gemensamma fiskeripolitiken; den har utarbetat en broschyr och lyssnat till sektorn, men åtgärderna förklaras inte tillräckligt bra.
Herr kommissionär!
Jag klandrar er för allt detta, och det kommer att leda till att Europa förlorar trovärdighet.
Såväl ni österrikiska medborgare som de tyska medborgarna har säkerligen ett annat minne av unionens reaktion på den översvämningskatastrof som drabbade er, och jag känner mig delaktig i denna reaktion, herr kommissionär.
Detsamma, exakt detsamma, förväntar sig de europeiska medborgarna i Galicien.
Jag kan inte tro att ni, nästan en månad efter katastrofen, inte har något annat svar att ge oss än att ni har sänt dit en operativ grupp.
Jag anser att det är er tur nu, herr Fischler, att säga till era fiskare - för de är era? fiskare?, inte mina, det är ni som har det administrativa ansvaret för dem - vad de kan förvänta sig av sin kommissionär.
Jag kommer inte att föreslå ett besök, även om jag anser att de verkligen bör bege sig till Galicien.
Företagarna inom turistsektorn börjar fundera på att erbjuda katastrofturism som en utväg; galicierna tycker nämligen mycket om svart humor.
Men, herr Fischler, anser ni inte att det nu är dags att ni i plenum, här i kammaren, här och nu, förklarar vad de europeiska fiskarna, galicierna, kan förvänta sig av sin kommissionär nu när denna katastrof har drabbat dem?
Vi galicier vet att vi har två öron, ett på var sida av huvudet; vad vi inte visste är att vi, förutom två öron, skulle ha 70 000 ton olja på våra kuster, och att vi i dag, i plenum, skulle tala om vad vi skall begränsa eller besluta för att fiskarna inte skall fortsätta att förstöra de marina naturresurserna.
Herr kommissionär!
Detta är galiciernas svarta humor, men det är tragikomiskt.
Och det är allt jag har att säga.
