# ID: svediakorp-gov431253
# author: Varela Suanzes-Carpegna (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,526
# sentences: 67
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, ärade kolleger!
Innan jag börjar utvärdera betänkandena, låt mig som europé och galicier förmedla den enorma oro jag känner över den största marina katastrof som någonsin inträffat i Europa.
Europas största fiske- och skaldjursresurser - och kanske världens största - håller på att förstöras av en olycka som vi alla var skyldiga att undvika.
Vi står inför en tragedi vars dimensioner fortfarande är omöjliga att beräkna.
Hela Galiciens kust, hundra mil, är stängd för fiske och skaldjursfiske.
Landskap med en unik skönhet, en nationalpark, nätverket Natura 2000, hela det marina ekosystemet och vår oerhört rika biologiska mångfald; allt är förstört.
Vi står inför ett europeiskt problem som kräver en europeisk lösning.
En medlemsstat, och ännu mer, en region, i det här fallet en eftersatt, perifer region som tillhör mål 1 och som i hög grad är beroende av vad havet och den relaterade industriella verksamheten kan ge för att utvecklas - 54 ekonomiska sektorer av de 62 som finns med i gemenskapens tabeller över input-ouput - över 10 procent av BNP, turismen och så vidare, påverkas dramatiskt.
Vi känner oss maktlösa inför det som inträffat, och vi begär hjälp i och av Europa.
Hjälp oss, hjälp galicierna.
När vi förra sommaren såg hur det mäktiga Tyskland bokstavligen översvämmades av sina vattenrika floder ställde vi alla upp, och vi inrättade Europeiska solidaritetsfonden.
I dag begär vi här, i Europaparlamentet, att man brådskande ger medel från denna fond för att hjälpa Galicien.
Det är inte tid för juridiska utläggningar, vi måste ta medel ur fonden.
Jag ställer mig bakom de uttalanden som den galiciska regeringen nyligen gjorde: Europeiska unionen får inte bara vara en dröm om sammanhållning, unionen måste, förutom detta, vara en solidarisk verklighet och stödja medborgarna i alla medlemsstater när de grymt drabbas av en olycka, vare sig det sker i norr, syd, öst eller väst.
Europa kommer att bli verklighet när vi är mentalt förberedda på medborgarnas problem.
Vi måste alla arbeta tillsammans, sida vid sida.
Vi har inrättat Europeiska sjösäkerhetsbyrån, men vi vet inte var vi skall förlägga den.
Vilken europeisk region är mest utsatt för sjöfartsolyckor?
Vilken region har drabbats av flest olyckor?
Vilken region har den största naturskatten av fisk och skaldjur som det är nödvändigt att skydda?
Vilken region är mest beroende av dessa resurser?
Vilken region kan vara mest mottaglig och mest motiverad för att hysa byrån och arbeta för sjösäkerhet?
Låt oss sluta att föra småskalig politik i Europa och låt oss sluta med invecklade och innehållslösa diskussioner.
Europa har en skuld till Galicien.
Galicien är svaret på dessa frågor och Galicien bör vara förslaget.
Vi främjar utan betänkligheter vår marina industri; vi bygger oljetankfartyg med dubbla skrov som ökar säkerheten i våra farvatten; vi följer på så vis Förenta staternas exempel.
Vi skapar de farleder för farligt gods som Frankrike och Spanien redan har föreslagit.
Det brådskande, det omedelbara, är att hjälpa de människor som har förlorat sitt levebröd och återställa miljön.
För att göra detta måste vi se till att stöd från alla strukturfonder blir tillgängliga och frigöra medel ur solidaritetsfonden.
Men på kortare sikt är åtgärder som dem jag just nämnde även nödvändiga.
Jag avslutar, kära kolleger, med det motto som tusentals galicier ställde sig bakom i en massdemonstration förra söndagen:? aldrig mer?.
Herr Fischler!
Vi kommer att tala om dessa frågor måndagen den 9 december i fiskeriutskottet; jag har som talesman för PPE-DE-gruppen begärt att denna punkt skall tas med på föredragningslistan.
För närvarande skulle jag välkomna att ni besöker Galicien för att direkt lära känna verkligheten och se hur regionen, fisket och skaldjursfisket har drabbats av katastrofen.
Låt oss nu tala om reformen av den gemensamma fiskeripolitiken.
Herr kommissionär!
Vad som måste skrotas är inte fiskefartygen, utan de gamla oljetankfartygen.? Prestige? har skadat fisket mer än hela den europeiska fiskeflottan har gjort.
Låt oss sluta hyckla.
När kommer utvärderingen av de skador som icke fiskerelaterad verksamhet orsakar på fisket?
Varför kan man subventionera ett fartyg på 12 meter och inte ett fartyg på 13 meter?
Är ni inte medveten om att det allvarliga är att man fiskar i områden för fortplantning?
Det kan såväl ett stort som ett litet fartyg göra; det lilla fartyget kanske ännu lättare.
Reformen av den gemensamma fiskeripolitiken krävde inte att man rörde fonderna, tillträdet till dem, ja, men det var inte nödvändigt att röra Fonden för fiskets utveckling och ännu mindre unilateralt som kommissionen vill.
Som er kollega Barnier har sagt - och det finns skriftligt på det - ni saknar rättslig och moralisk grund för att reformera strukturfonderna nu.
Varför kan man avsätta stöd till den gemensamma jordbrukspolitiken som ju utgör 50 procent av unionens budget - och stöden skall utbetalas till och med år 2013 - men dra in de stöd som är planerade till och med år 2006 till den gemensamma fiskeripolitiken, som inte ens når 1 procent?
Är det inte så att det råder överskott på jordbruksprodukter?
Däremot finns det ett underskott på fiskeprodukter.
De verksamma inom fisket kräver inte mer pengar, bara det som utlovats och med de utlovade villkoren.
Mer kontroll, ja, vilket betonas i de betänkanden som jag lägger fram inför plenum, ökad öppenhet, att de medlemsstater som uppfyllde målen för minskning av flottan skall få lön för mödan; de får inte likställas med de medlemsstater som inte uppfyllde målen.
Under år 2004 eller 2005 kommer det att bli nödvändigt att reformera strukturfonderna.
Då får vi se om alla stöd bör tas bort.
Vi måste analysera den frågan.
Om de försvinner måste detta gälla alla, men till dess vill vi att de planer som har fastställts skall följas och att Europeiska unionen år 2006 skall ha en renoverad, modern och säker fiskeflotta.
Det handlar inte om att fiska mer, utan om att fiska bättre, att kontrollera bevarandet av våra resurser genom de totala tillåtna fångstmängderna - det är det de är till för, med kvoter och tekniska åtgärder - selektiva redskap, fredningsperioder, regleringar av fiskeansträngningen och begränsningar av antalet dagar till sjöss, och även med skrotningar, men som en åtgärd av många, inte den enda, eftersom det är den enda oåterkalleliga åtgärden.
Med varje skrotat fartyg försvinner arbetstillfällen, och det måste vi vara medvetna om.
Vi måste göra bevarandet av fiskbestånden förenligt med bevarandet av de yrkesverksamma inom fisket, och i svåra tider, som den situation som Galicien befinner sig i för närvarande och under de svåra tider som kommer, handlar det inte om att öka fiskeansträngningen, ännu mindre i gemenskapens vatten; det är möjligt att bidra till utvecklingen i tredje länder och samtidigt bevara vår sysselsättning och försörja våra marknader.
Detta kan till exempel ske genom främjande av export av fartyg och bildande av samriskföretag med tredje länder.
Om man inte gör detta uppmuntrar man fiskarna att i svåra tider ta hyra på piratfiskefartyg som för bekvämlighetsflagg, och det måste vi undvika.
Därför har jag godkänt mina kollegers ändringsförslag, som berikar mina betänkanden, för att göra flottpolitiken mer kontrollerad och öppen.
Två ändringsförslag som jag själv lagt fram går i samma linje, och syftet med dem är att klargöra att vi inte avser att öka fiskekapaciteten på något sätt.
Dessa ändringsförslag står även i samklang med politiken för utvecklingssamarbete.
Det återstår bara för mig att tacka för samarbetet med de ledamöter som har arbetat med den här frågan och lagt fram ändringsförslag.
Jag vill säga dem som inte helt instämmer i vad som sägs i dessa betänkanden, inte bara som föredragande för dessa betänkanden, utan som jag sade i början, som europé från Galicien, att jag har försökt vara så ärlig och engagerad som möjligt i mitt arbete, och jag vill be dem att inte rösta mot dessa betänkanden.
Jag ber dem att åtminstone överväga detta, och om de vill rösta mot ber jag dem att överväga att i så fall lägga ned sina röster; det skulle jag vara tacksam för.
Jag vill avsluta med att tacka och gratulera min kollega, Jové Peres, för hans fantastiska arbete under förhållanden - som vår ordförande Stevenson har erkänt - har varit svåra, med vissa påtryckningar och många missförstånd.
Slutligen vill jag naturligtvis uttrycka min solidaritet med ordförande Stevenson när det gäller den muntliga fråga han har lagt fram.
Jag sänder ett stort tack till alla.
