# ID: svediakorp-gov431249
# author: Jové Peres (GUE/NGL) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 799
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill inte överskrida talartiden på fem minuter, men jag är inte särskilt bra på att kontrollera detta.
Hur som helst vill jag be mina kolleger i fiskeriutskottet om ursäkt, eftersom jag inte kommer att tala så mycket om slutresultatet av rapporten - och jag vill betona att jag inte har lagt fram några ändringsförslag till slutresultatet av fiskeriutskottets omröstning; jag kommer i stället att kommentera kommissionens förslag.
Detta förslag medför olika problem - och enligt min åsikt finns det faktiskt några problem med det - med bristande förenlighet med fördragen och frågor som har med den rättsliga grunden att göra.
Det är sant att situationen för många fiskbestånd är alarmerande och att det är nödvändigt att vidta brådskande åtgärder.
Fiskeverksamheten bör vara hållbar, och därför är det självklart nödvändigt att bevara fiskbestånden, men när det gäller binom hållbar utveckling och hållbart utnyttjande är dessa två begrepp oförenliga, och det måste därför finnas en balans: vi behöver ha en fiskerinäring och fiskbestånden måste återhämtas.
Men det är inte logiskt att tala om hållbar utveckling om vi skiljer på dessa två begrepp.
När det gäller den här frågan anser jag att kommissionens förslag innehåller en strategi där man prioriterar, eller framför allt beaktar, en snabb återhämtning av fiskbestånden och att den bortser från den andra faktorn, hållbar utveckling.
Kommissionens strategi kommer enligt min åsikt att leda till större sociala följder för de regioner som är beroende av fisket och kommer även att leda till strukturella förändringar med långtgående konsekvenser.
I själva verket kommer endast de större flottsegmenten att överleva och det traditionella fisket, vilket sysselsätter fler personer, kommer att vara dömt att försvinna.
Det är viktigt att beakta de sociala följderna av återhämtningsplanerna i förvaltningen och återhämtningen av resurserna.
Det är således nödvändigt att för det första ta med de ekonomiska och sociala faktorerna i utarbetandet av återhämtningsplanerna.
Det är endast genom att anpassa takten för återhämtningen av fiskeresurserna som vi kan variera och minska följderna för de fiskeberoende regionerna.
Jag anser att kommissionen inte har varit uppmärksam på den här frågan och att kommissionens förslag försvagas i och med att man inte vill förstärka Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen, som enligt min åsikt bör förstärkas.
Strategierna för de fleråriga planerna bör naturligtvis vara mångfacetterade, förhållandena mellan de arter som ingår i fiskbestånden bör beaktas och planer för en enda allvarligt hotad art bör ha en undantagskaraktär.
Kommissionens förslag uppvisar vissa tendenser att vilja avskaffa den gemensamma fiskeripolitikens drag av gemenskapspolitik; det är åtminstone vad jag anser.
Till exempel föreslår man att medlemsstaterna skall få befogenhet att vidta åtgärder när det gäller frågor som faller under gemenskapens behörighet eller där det redan finns en gemenskapsmekanism.
Kommissionen har lagt fram två svåra, komplicerade och mycket restriktiva förslag om till exempel torskfisket.
Jag tar tillfället i akt för att komma med en mycket personlig kommentar om det som jag har lärt mig av den här debatten.
Det står klart att resurserna har minskats, att det har skett en nedgång.
Dessutom, och detta är mycket allvarligt, är antalet förlorade arbetstillfällen mycket större än de resurser som har förlorats, och detta har skett i alla Europeiska unionens medlemsstater, trots undantagen, skyddsåtgärderna och diskrimineringarna, av vilka några har gällt tillträden.
Jag, som inte har varit överdrivet påstridig när det gäller den här frågan, vill kommentera detta nu eftersom det nu säkerligen kommer att bli nödvändigt - vi får hoppas att vi kan undvika allvarliga följder - att vidta hårda åtgärder, och dessa kommer att påverka det småskaliga fisket i högre grad.
Det här fallet illustrerar på ett perfekt sätt behovet av att ändra strategin för den gemensamma fiskeripolitiken.
Det är de verksamma inom fisket som fiskar, inte medlemsstaterna, och det är nödvändigt att vidta åtgärder för att garantera verksamheten inom de flottsegment som är mest känsliga, vilken nationalitet de än har.
Jag antar att det här är en fråga för framtiden, men om vi vill bevara de regioner som vill fiska och vars flottor skapar ett stort antal arbetstillfällen kommer vi säkerligen att förlora ett unikt tillfälle genom att tilldela fångstmängder per typ av fiske och flottsegment eftersom vi förleds av för många enskilda intressen, vilket kommissionens förslag i viss mån uppmuntrar till.
Jag kommer inte att kommentera de andra aspekterna av kommissionens förslag.
Jag vill tacka mina kolleger, talmannen och Stevenson, som har lett diskussionen om denna svåra fråga, och uttrycka min politiska grupps stöd för Varelas betänkande.
