# ID: svediakorp-gov431248
# author: Fischler (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,120
# sentences: 103
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Ärade herr talman, ärade ledamöter, mina damer och herrar!
Vi hade inte behövt vare sig katastrofen med? Prestige? eller de senaste vetenskapliga rapporterna från ICES [Internationella rådet för havsforskning] om torsken och det katastrofala tillståndet för denna så viktiga fiskart, för att inse hur nödvändigt och brådskande det är att reformera fiskepolitiken.
Jag tror att alla som har ögon i skallen och öron till att höra med har tvingats inse att den nuvarande fiskepolitiken varken tryggar framtiden för våra fiskare och alla de familjer som är beroende av fisket eller skapar förhållanden som låter efterkommande generationer ta del av dagens fiskeresurser.
Mina damer och herrar!
Det behöver inte dramatiseras i onödan; situationen är oerhört dramatisk som den är!
Därför menar jag att dagens debatt är helt avgörande för fiskesektorns framtid.
Vi diskuterar flera saker, flera betänkanden samtidigt.
Jag vill redan nu tacka alla föredragande och även frågeställaren för betänkandena, eftersom vi därmed kan skapa oss en samlad överblick.
Låt mig dela upp mitt anförande i två delar.
Jag skall först koncentrera mig på de allmänna aspekterna, för att i det andra inlägget mot slutet ta upp de olika ändringsförslagen och kommissionens ståndpunkt till dessa.
Men, mina damer och herrar, låt mig säga ett ord om katastrofen med? Prestige?.
För det första är det absurt att fartyget över huvud taget kallas? Prestige?.
Men de konsekvenser som drabbar fiskarna och odlarna av musslor och hummer är ytterst våldsamma och mycket allvarliga.
Kommissionen försöker utnyttja de möjligheter som står till buds för att åtminstone förhindra det värsta och se till att de hårt drabbade familjerna får en så snabb hjälp som möjligt.
Kommissionen har därför tillsatt en arbetsgrupp.
Gruppen har redan varit i Galicien och på plats talat med de drabbade och med de ansvariga.
Vi utarbetar just nu planer för stödprogram, och vi är beredda att inom ramen för de rättsliga möjligheter vi har bidra till att de befintliga instrumenten används på ett så flexibelt sätt som möjligt för att hjälpa dem som drabbats.
Jag personligen kontaktade de spanska myndigheterna redan i katastrofens inledande skede, och jag står i ständig kontakt med de ansvariga i Spanien.
Och eftersom även Frankrike nu ser ut att drabbas hårdare än man hittills har kunnat ana kommer samma principer och samma stödmöjligheter att tillämpas för Frankrike.
Jag ser rapporterna från ICES som det sista beviset för hur allvarligt det faktiskt är beställt med fiskesektorn.
Som ni alla vet gick ICES i oktober ut med nyheten att torskbestånden i gemenskapen hotas en omedelbar kollaps.
Det alarmerande tillståndet beror dels på att bestånden redan nu är så små - det handlar inte bara om småfisken, för inte heller de fullvuxna fiskarna finns i tillräcklig mängd -, dels om förra säsongens dåliga lekresultat och om att fiskdödligheten fortfarande är för hög.
Forskarna i ICES har rekommenderat - klart och tydligt - att det direkta torskfisket i Nordsjön, Irländska sjön, väster om Skottland, Skagerack och Kattegatt bör avbrytas på grund av att det saknas planer för hur beståndet skall återhämta sig till nästa år.
Även fisket av kolja och vitling bör avbrytas eftersom för stor andel torsk ingår i dessa fångster.
De senaste årens minskade fångster av torsk har inte varit nog, och tyvärr är det så att minskade kvoter har medfört falska uppgifter och svartfiske.
Även detta har forskarna påpekat, och det är alltså inte bara vad kommissionen förmodar, vilket vissa har hävdat.
Forskarna har upprepade gånger varnat för att enbart fastställa kvoter utan att samtidigt minska de totala fiskeansträngningarna.
Detta för att både stärka kontrollen och för att förhindra för stora mängder av annan fisk i fångsten och för att se till att de totala tillåtna fångstmängderna respekteras.
Låt mig citera vad forskarna sade redan 1990: vi rekommenderar att fiskeansträngningarna begränsas, eftersom de totala tillåtna fångstmängderna (TAC: erna) i sig inte är lämpade för att kontrollera fiskdödligheten.
Tolv år senare, mina damer och herrar, har vi fortfarande inte kommit så långt att vi följer rekommendationen!
Vi har lagt fram resultaten från ICES för vårt vetenskapliga-tekniska fiskeriutskott, och utskottet i sin tur har rekommenderat oss att så snart som möjligt fatta beslut om hur torskbeståndet skall återhämtas, ett beslut som skall innebära lägre TAC: er och kvoter och motsvarande minskning av fiskeansträngningarna än vad som ursprungligen planerades.
Detta är enligt forskarna det enda sättet att vidta en åtgärd utan att införa ett tillfälligt stopp.
Kommissionen föreslog som bekant redan för ett år sedan att fiskeansträngningarna skulle minskas genom en återhämtningsplan för torsk och kummel.
Rådet har fortfarande inte fattat något beslut, och under tiden har utvecklingen inte stått stilla.
Parlamentet avgav hursomhelst ett yttrande om återhämtningsplanen den 13 juni i år.
Med tanke på hur situationen ser ut har kommissionen vägt de olika möjligheter som nu finns mot varandra.
Vi har tagit ställning mot ett fiskestopp och för en förbättrad återhämtningsplan eftersom vi måste ta både de vetenskapliga resultaten och fiskarnas svåra situation på allvar.
Vari består då ändringarna jämfört med fjolårets plan?
För det första: för gemenskapen och Norge betyder de kraftigt minskade fiskeansträngningarna, omräknat i fångstmöjligheter, en total tillåten fångstmängd i Nordsjön på 16 800 ton torsk, 31 600 ton kolja, 10 400 ton vitling, 60 000 ton flundra och 16 000 ton sjötunga.
I vattnen väster om Skottland är siffrorna cirka 1 000 ton torsk och 7 200 ton kolja, för Irländska sjön 1 200 ton torsk, 7 500 ton kolja och 400 ton vitling.
Detta är givetvis endast några av fångstmängderna.
För det andra: vi föreslår ett enklare system för fiskeansträngningarna, i vilket ansträngningarna inte förvaltas för varje enskilt fartyg, utan för en grupp av fartyg.
För det tredje: vi har skärpt förslaget om kontrollen.
Medlemsstaterna skall varje månad rapportera sina fiskeansträngningar till kommissionen, och fartygen skall meddela de kontrollerande myndigheterna när de byter fiskezon.
Jag är också beredd att finansiera ytterligare forskningsarbete som hjälper oss att ta fram bättre åtgärder för att rädda fisket.
Men, mina damer och herrar, därmed inte sagt att vi kan fortsätta att skjuta upp de nödvändiga åtgärderna.
Vårt mål är att i samband med fiskereformen besluta om en förbättrad återuppbyggnadsplan i december.
Vad betyder då allt detta för våra fiskare?
Jag är medveten om att det till en början innebär problem, tyvärr, måste jag säga, stora problem för dem som berörs.
Jag vet mycket väl att hela försörjningen ibland står på spel.
Vi kan således inte överge fiskarna i denna svåra situation.
Därför har vi lagt fram en åtgärdsplan för att mildra de eventuella negativa ekosociala följderna.
Låt mig nämna tre åtgärder.
För det första: medlemsstaterna uppmanas att omforma sina strukturprogram och avsätta ytterligare medel för fiskesektorn och de områden som är beroende av fisket.
För det andra: medlemsstaterna kan besluta om riktade åtgärder för det sysselsättningstäta kustfisket.
Exempelvis kan de vika vissa fiskegrund åt de små fartygen eller skapa särskilda program för den lilla flottan för att i första hand värna arbetstillfällena i kustområdena.
För det tredje: vi behöver absolut bredda de ekonomiska möjligheterna längs kusterna.
Mina damer och herrar!
Jag skall nu ta upp dagens övriga frågor, framför allt Jovés betänkande.
Enligt vårt förslag blir kärnan i reformen en ny grundförordning för den gemensamma fiskepolitiken.
Låt mig nämna de fyra avgörande delarna i grundförordningen.
För det första: vi bör i framtiden reglera bestånden på en flerårig basis.
Det strider mot fiskets biologi att utgå från ett år i taget, utan vi måste göra de biologiska kretsloppen i våra fiskbestånd till en politisk fråga.
För att fisket skall drivas samstämmigt skall vi, vid sidan av TAC: er och kvoter även förvalta fiskeansträngningarna för de arter där så är meningsfullt.
Märk väl, där så är meningsfullt!
Alltså inte överallt, vilket främst har med tillståndet för de enskilda bestånden att göra.
För det andra: vi föreslår en ny politik för EU-flottan.
Slutmålen för det s.k.
FUP IV-programmet skall fungera som utgångspunkt för den övre gränsen.
Denna övre gräns kan endast röra sig i en riktning, nämligen i riktning mot en minskad flotta.
Varje gång en fiskare låter skrota ned sitt fartyg med offentliga medel minskar den övre gränsen motsvarande tonnaget.
Detta kräver ett system som definierar i vilket förhållande nya fartyg kan bytas ut mot gamla under förutsättning att detta görs med privata medel.
För det tredje: vi föreslår en förstärkt övervakning av fisket.
Medlemsstaterna skall samordna sin kontrollerande verksamhet, och medlemsstaternas inspektörer skall kunna utföra kontroller över gränserna.
Satellitkontrollen bör stegvis utvidgas även till mindre fartyg, och slutligen vill vi även ge kommissionen större befogenheter i samband med medlemsstaternas kontroller.
Det är först när alla berörda kan lita på att även grannlandet utför samma kontroller och straffas på samma sätt om de bryter mot reglerna som vi når rättvisa och skapar förtroende för systemet!
För det fjärde: vi vill knyta fiskesektorn närmare besluten i de regionala rådgivande organen.
Så till strukturfonderna.
Låt mig först reda ut en sak.
Det är inte så, som man alltid har hävdat, att kommissionen är i underläge på grund av ett rättsligt misstag som skulle ge medlemsstaterna rätt att överföra medlen i strukturfonderna för att förnya flottan.
Faktum är att om rådet inte kompromissar nu i december och inte kommer fram till ett beslut om reformen då, kan vi inte använda medlen för flottan från och med den 1 januari 2003.
Detta är de rättsliga konsekvenserna av rådets beslut i januari förra året.
Det handlar om tre konkreta åtgärder i samband med denna politik.
För det första föreslår vi att vi behåller det offentliga stöd som syftar till att förbättra säkerheten, arbetsvillkoren och hygienen ombord.
För det andra vill vi inte längre tillåta stöd för modernisering eller nybyggnation av båtar.
Vi vill att medlen i framtiden skall komma dem till godo som verkligen behöver stödet, nämligen fiskarna.
Det är de som bör få vårt finansiella stöd för att kunna bredda sin verksamhet och få en chans - om de så vill - att lämna fiskesektorn.
Framför allt gäller detta de många fiskare som snart når pensionsåldern men som faktiskt inte kan gå i pension eftersom de fortfarande har kvar banklånen för båtarna.
Är det ett socialt synsätt att fortsätta att ignorera detta faktum och helt enkelt låtsas att det inte är något problem?
Jag tycker inte det.
För det tredje föreslår vi att de bidrag som hittills har betalats ut för fartygsexport och joint venture i framtiden skall användas för att få bukt med överkapaciteten.
För de små fartygen är jag beredd att agera annorlunda, att hjälpa ägarna till de små fartygen på annat sätt, eftersom de ju också utövar väsentligt mindre påtryckningar för fisket.
Därmed är jag framme vid det sista förslaget, nämligen de omedelbara åtgärderna för skrotning av fartyg.
Enligt vårt förslag instiftas en fond för skrotning av fartyg.
Detta är en omedelbar åtgärd.
Fonden är inte varaktig, utan en omedelbar åtgärd som syftar till att hjälpa oss att återfå balansen mellan styrkan i vår flotta och de resurser som finns.
Fonden skall komplettera de medel som redan finns i strukturfonden för fisket med de anslag som det återstår att styra om för skrotning.
Dessa medel och den nya fonden ger ett finansiellt stöd för avveckling av fiskebåtar.
Det är framför allt två saker som syftar till detta.
För det första en visserligen 20 procent högre men dock tidsbegränsad premie för sådana båtar vars dagar till sjöss minskas med minst 25 procent, och för det andra ytterligare 32 miljoner euro som kommer att stå till förfogande för skrotning av båtar under året som kommer.
Vi är också beredda att diskutera om det behövs ytterligare medel för att hjälpa de fiskare som vill ha denna hjälp.
I så fall måste vi finna en lösning även på detta.
(Applåder)
