# ID: svediakorp-gov431240
# author: Karas (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 685
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr rådsordförande, mina damer och herrar!
Eftersom jag är tämligen ny här i kammaren, men inte ny i politiken, vill jag inledningsvis säga något om mig själv som person: jag har själv tagit ett initiativ till en ungdomsfråga för prestationer och rättvisa och mot privilegier.
Jag har medverkat till skärpta bestämmelser om oförenlighet, nya bestämmelser för att skilja politik och affärer åt, åtgärder och beslut för att garantera objektivitet i fördelningen av posterna inom det offentliga och i tillsättningen av en sakkunniggrupp som utformar en lönepyramid som omfattar alla offentliga funktioner i mitt hemland, från förbundspresidenten till borgmästarna i de större städerna.
Frågan om prestationer och rättvisa, mandat, yrke och privilegier har genomsyrat hela mitt politiska liv och har alltid varit en fråga om den politiska trovärdigheten gentemot medborgarna.
Det är därför jag har engagerat mig så i denna fråga till rådet, för så länge jag har varit här i kammaren har jag haft en känsla av att det cirkulerar en lång rad rykten, en lång rad ömsesidiga beskyllningar i parlamentet och rådet och partigrupperna emellan, men ingen stadga.
Orsaken till vårt problem ligger egentligen i det faktum att alla här i kammaren visserligen är folkvalda men ändå inte behandlas lika.
En del av problemet ligger i att vi har 15 nationella vallagar men ingen europeisk vallag, att vi inte har en gemensam regel om oförenlighet, utan flera olika.
Detta är ett problem.
Frågan togs upp redan 1998, 1999 och i april 2001.
Talmannen meddelade att vi snart skulle vara i mål, och därför frågade vi rådet vad som återstod att lösa och hur vi skulle ta oss över mållinjen.
I dag har vi inte heller fått något svar från rådet - det där var nämligen inget svar!
Därför undrar jag hur nära målet vi egentligen är när vi inte kan nämna de öppna frågorna vid namn!
Samtidigt fick jag tidigt i morse uppleva en presskonferens där man anklagade alla som hänvisar till Rothleys betänkande, som är ett utskottsbetänkande och innehåller ett yttrande till talmannen.
Tillvägagångssättet är förfärligt, påståendena osanna, och jag frågar mig vem det är som skadar parlamentets värdighet och respekt?
Är det de som hänvisar till ett beslut i ett parlamentariskt utskott eller ett yttrande till presidiet, eller är det de som ignorerar beslutet och vill starta en parallell aktion?
Inget nationellt mandat kan jämföras med ett mandat i Europaparlamentet.
Vi lägger ned mer tid, avstånden är större, och vi tillbringar mindre tid hemma än alla andra kolleger.
Det finns ett beslut fattat i utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden, och detta beslut ligger till grund för talmannens överläggningar.
Det finns en sakkunniggrupp som har arbetat fram ett resultat för att ingen skall kunna säga att vi bestämmer lite som vi vill.
Rothleys betänkande finns att tillgå, och det rättsliga läget är sådant att det är vi som fattar beslut om stadgan och rådet som skall ge sitt godkännande för att stadgan skall kunna träda i kraft.
Frågan syftade till att skapa större öppenhet och mindre rykten, större klarhet och mindre anklagelser.
Med hjälp av rådets svar, som tyvärr inte blev något svar, ville vi ta det nödvändiga steget mot ett avgörande.
Vi låter oss inte dras vid näsan, vare sig av de politiska opportunisterna eller av rådet och dess obeslutsamhet.
Låt mig säga följande: den som inte tar sig själv på allvar blir inte heller tagen på allvar av andra!
Låt oss därför inte ge efter för opportunismen, och låt oss konsekvent följa den väg som parlamentet har beslutat på rättsliga grunder.
Vi är givetvis beredda att omedelbart dela in betänkandet i en konstitutionell del och en övrig del om vi får detaljerade instruktioner om detta, men dessvärre har även denna fråga förblivit obesvarad i dag.
(Applåder)
