# ID: svediakorp-gov431237
# author: Berthu (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 321
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Den eviga frågan om stadgan för ledamöterna i Europaparlamentet återkommer ännu en gång här i kammaren, utan att man egentligen vet vad diskussionen med rådet kommer att leda till.
Att förhandlingarna står och stampar beror enligt vår uppfattning, bortsett från de tekniska detaljerna, huvudsakligen på att Europaparlamentet vill uppnå en rent europeisk stadga för sina ledamöter med ersättning ur gemenskapsbudgeten, trots att denna målsättning strider mot fördragens bokstav och anda.
I artiklarna 189 och 190 anges just att de här närvarande ledamöterna företräder vart och ett av de folk som valt dem.
Det är anledningen till att vi redan för länge sedan lagt fram ett förslag som skulle innebära en bra kompromiss, och det anser vi fortfarande.
Den omfattar tre delar.
För det första borde Europaparlamentets ledamöter även i fortsättningen erhålla sin huvudsakliga ersättning från den stat där de valts och beskattas nationellt.
I våra ögon skulle det faktiskt vara befängt - och jag väger mina ord - att företrädaren för ett land får ersättning på något annat sätt än från sitt eget land och att han, när det gäller den huvudsakliga ersättningen, kan slippa beskattas som sina landsmän.
För det andra borde resekostnader och andra kostnader ersättas med det faktiska beloppet, naturligtvis med ett rimligt tak.
Avslutningsvis skulle man som ett komplement i förekommande fall kunna fastställa en begränsad ersättning som betalas ut av Europaparlamentet per närvarodag.
Denna ersättning skulle utgöra en inkomst - men denna gång en tydlig och öppen inkomst - där gemenskapsskatt skulle kunna tas ut.
Vi har länge tyckt att detta förslag innebär en bra kompromiss mellan flera målsättningar.
Den är rationell, begriplig och öppen.
Och den gör det avslutningsvis möjligt för oss att bevara en grundläggande princip: varje ledamots stadgeenliga och ekonomiska anknytning till det folk som valt honom.
