# ID: svediakorp-gov431231
# author: Haarder (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 522
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag har lyssnat med stor uppmärksamhet till de inlägg vi redan har hört.
Det är ju en fråga som jag personligen har varit starkt engagerad i som ledamot av Europaparlamentet, och jag fäster mycket stor vikt vid beslutet om en ledamotsstadga.
Som redan har framkommit vill jag gärna säga att rådet vill medverka till att finna en lösning som garanterar den enskilda ledamoten värdighet och respekt i det offentliga livet.
I fråga om hur en sådan stadga skall genomföras måste jag naturligtvis precisera att reglerna om detta finns i EG-fördragets artikel 190.5, där det heter att det åvilar Europaparlamentet att besluta om sina ledamöters ställning och de allmänna villkoren för deras utövande av sitt uppdrag efter kommissionens hörande och rådets godkännande.
När Nicefördraget har trätt i kraft kan rådet fatta beslut med kvalificerad majoritet och inte längre genom enhällighet som hittills.
Det gäller dock inte skattesystemet.
Även om parlamentet antog ett utkast till förslag till stadga den 3 december 1998, det vill säga innan Amsterdamfördraget trädde i kraft, så har parlamentet sedan dess diskuterat de nya riktlinjerna, i synnerhet i utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden.
Det har förts en permanent dialog mellan rådets alternerande ordförandeskap och de samtalspartner som parlamentet har utsett, i synnerhet i den kontaktgrupp som har tillsatts för att främja förhandlingarna mellan de två institutionerna.
Som bekant har rådet inte tagit ställning till vissa av de centrala elementen i den framtida stadgan.
I det sammanhanget vill jag gärna framhålla ett par förhållanden som är av avgörande betydelse.
För det första skall det i en stadga, i enlighet med rådets hittills antagna ståndpunkter, råda överensstämmelse mellan stadgan och primärrätten, t.ex. i fråga om immunitet och privilegier.
För det andra skall enigheten i rådet i skattefrågan respekteras, och slutligen skall det finnas insyn och respekt för principen om kostnadsersättningar på grundval av faktiska utgifter.
Det uttalande som föreligger från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden från april i år uppfyller enligt min bedömning inte alla dessa villkor, och jag kan förstå att parlamentets talman har fått samma besked vid sina informella kontakter med medlemsstaternas regeringar.
Jag har också förstått att parlamentets talman mot bakgrund av sina kontakter med medlemsstaterna har dragit en rad slutsatser i fråga om inslag i en kompromiss, som efter Nicefördragets ikraftträdande kommer att kunna få stöd av den nödvändiga majoriteten i rådet.
Avslutningsvis vill jag därför välkomna alla strävanden i syfte att åstadkomma en lösning som är acceptabel för både rådet och parlamentet.
Jag vill gärna på rådets vägnar uppmana parlamentet att inte försumma denna möjlighet.
Det är parlamentet som skall föreslå, och det är rådet som skall godkänna.
Bollen ligger hos parlamentet.
Jag vill uppmana till att man nu kommer överens om ett förslag som kan få bred uppslutning i parlamentet och som kan få tillräckligt stort stöd i rådet för att godkännas enligt de nya reglerna i Nicefördraget, som träder i kraft i februari.
