# ID: svediakorp-gov431224
# author: Haarder (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,001
# sentences: 51
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Tack för ännu en nyttig och konstruktiv dialog om utvidgningen.
Debatten bekräftar att det finns ett massivt stöd för det som skall ske i nästa vecka.
Jag tackar för alla de goda råden, och jag vill kommentera några av dem.
Jag vill gärna tacka Poettering för att han redan från början satte in Europeiska rådets möte i Köpenhamn i ett helt riktigt perspektiv.
Jag skall inte upprepa vad han sade, men det är detta historiska perspektiv vi hela tiden måste ha för ögonen.
Det tack som riktats till ordförandeskapet gäller också kommissionen, och inte minst Günther Verheugen, som i åratal har lagt ned ett stort och mödosamt arbete.
Jag håller helt med Titley.
Jag vet inte om det är? now or never?, men det är i varje fall dags att handla.
Det måste lyckas.
Trots besvärliga återstående problem har vi nått så långt att vi inte kan försvara ett misslyckande.
I fråga om Cypern håller jag helt med Günther Verheugen.
EU och det internationella samfundet måste otvetydigt förklara sig beredda att lämna nödvändiga bidrag för att möta de enorma utmaningar som återföreningen kommer att innebära för Cypern och de båda befolkningsgrupperna.
Vi måste göra allt vi kan för att garantera att FN: s generalsekreterares strävanden att finna en lösning före Köpenhamnsmötet kröns med framgång.
I fråga om Turkiet är utgångspunkten klar.
Turkiet är kandidatland.
Anslutningsförhandlingarna kan starta när Köpenhamnskriterierna är uppfyllda.
Det är de inte, men Turkiet har gjort imponerande framsteg genom det stora reformpaketet.
I Köpenhamn kommer vi att skicka en stark och positiv signal till de turkiska politikerna och den turkiska befolkningen.
Exakt hur signalen kommer att se ut kommer att diskuteras ingående av stats- och regeringscheferna.
Jag håller med Poettering om att detta inte är huvudfrågan i Köpenhamn.
Det är de tio länderna som skall stå i centrum i Köpenhamn.
Vi får emellertid inte glömma Turkiets utsikter, och vi får heller inte glömma Bulgarien och Rumänien.
Dessa två länder har gjort enorma framsteg i anslutningsförhandlingarna, men de är ännu inte klara.
De måste få en färdplan för den väg som återstår.
Jag vill tacka kommissionens ordförande för att han stöder innehållet i de paket som ordförandeskapet har presenterat för de tio länderna, och jag vill tacka Verheugen för hans varning mot att överbelasta dagordningen i Köpenhamn med alla möjliga andra frågor.
Han vet bättre än någon annan hur tung och komplicerad utvidgningsprocessen är och vilken risk det innebär att börja gå in i detaljer i de enskilda paketen vid toppmötet i Köpenhamn.
Jag vill tacka de många som stöder att vi håller oss inom Berlin- och Brysseltaken i fråga om utgifter.
Jag tackar också alla dem som har talat om att man inte får låta små belopp skilja oss åt i denna avgörande historiska situation.
Jag måste dock varna för förslag om att vi skulle kunna lägga på ytterligare ett par miljarder utöver vad som finns i de tio paketen.
Det är ju ingen konst att ha åsikter och lägga fram förslag.
Vad som är en konst är att få majoritet, att få alla med sig, och det finns ju länder som anser att det danska ordförandeskapet var alltför givmilt redan när det utarbetade paketen.
Vi måste komma ihåg detta: konsten är att uppnå enighet, dvs. att binda rosett på paketen i Köpenhamn.
Barón Crespo och andra har rätt i att det skulle vara bäst om de nya länderna redan från början hade kommissionärer med riktiga portföljer och om parlamentet kunde hålla nyval i så god tid att det skulle kunna godkänna en ny kommission, dvs. att de nya medlemsstaternas parlamentsledamöter skulle kunna vara med om att godkänna de nya medlemsstaternas kommissionärer.
Men det är inte så lätt som det låter.
Ett nytt valdatum kan avhjälpa problemet, och det har man försökt.
Det lyckades inte.
Ordförandeskapet vill gärna, men vi är rädda att det inte går att genomföra.
Om det är så är det bra att vi har en annan lösning, som visserligen inte är perfekt men som ändå bör kunna accepteras av alla parter.
Jag anser att rådet nu har meddelat, och jag har i varje fall på rådets vägnar här i parlamentet fyra, fem gånger meddelat att de nya länderna kommer att vara fullständigt likaberättigade med de gamla medlemsstaterna i regeringskonferensen när man skall besluta om ett nytt fördrag.
Det är ingenting som jag har hittat på.
Det står i Nicefördragets artikel 23.
Det skulle vara fullständigt orimligt om vi skulle säga till de nya länderna, som kanske skall hålla folkomröstningar, att de inte är likaberättigade med de gamla medlemsstaterna när deras befolkningar skall säga ja till ett nytt fördrag.
Det är illa nog att de skall acceptera ett fördragsunderlag som vi samtidigt håller på att ändra.
Om de inte är likaberättigade med oss när det ändrade fördragsunderlaget skall beslutas, så tycker jag inte att vi behandlar dem riktigt.
Till sist vill jag gärna tala om att jag stöder vad som har kommit till uttryck från flera håll.
Inget av kandidatländerna skall behöva vänta på andra kandidatländer.
Även om bara nio ansökarländer är klara, så skall de tas in som medlemmar.
Därför är det viktigt att också kandidatländerna tänker på att slå till medan tid är, för annars skulle Titleys spådom eventuellt kunna gå i uppfyllelse.
Till sist vill jag säga till talmannen att ordförandeskapet gläder sig över att få träffa honom och talmanskonferensen i Köpenhamn omedelbart före toppmötet.
Där kan vi fortsätta den dialog vi hela tiden har haft om dessa besvärliga men också glädjande problem, som vi har gemensamt i de tre institutionerna.
(Applåder)
