# ID: svediakorp-gov431221
# author: Brok (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 661
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade kolleger!
Mitt problem när det gäller kollegan Corbett är att han har så stora kunskaper på det rättsliga området att jag alltid blir så förvirrad.
Men eftersom han vet så mycket är hans tankegångar så många och så komplicerade att det egentliga budskapet går förlorat.
Det politiska budskapet är nämligen att vi skall hälsa kandidatländerna hjärtligt välkomna och inte trassla in oss i byråkratiska småaktigheter!
Detta måste vara budskapet.
Därför har utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik som ansvarigt utskott för utvidgningen lagt fram ytterligare förslag som skall vara praktiskt orienterade och enkla.
Vad vi än gör, flyttar fram valet, flyttar fram utnämningen av den nya kommissionen ännu mer, så kommer det alltid att finnas en övergångsperiod då de nya länderna har rätt att i samarbete med den nuvarande kommissionen ställa kommissionärer till förfogande.
Vare sig det är fyra veckor eller fyra månader, så förblir principen densamma, och den kan inte lösas.
Därför skulle jag helt enkelt vilja säga följande: låt oss hålla fast vid beslutet att välkomna kommissionärerna utan portfölj den 1 maj.
Det kommer att göras undersökningar av deras kompetens, deras finansiella oberoende osv., dock i ett förfarande utanför utskotten, eftersom de alltså ännu saknar portfölj.
De observatörer som redan har samarbetat med oss i ett drygt år blir helt enkelt ledamöter av Europaparlamentet, precis som det alltid har varit!
I vissa fall har det till och med varit så i ett till ett och ett halvt år.
Vad är det som är problemet?
Jag menar att vi bör gå enkelt till väga och se till att komma vidare.
Om den nya kommissionen skall tillträda den 1 november måste parlamentets rättigheter skyddas.
Detta är nämligen avgörande.
Kommissionens ordförande kommer att utses efter Europavalet, därför att Europavalet skall kunna påverka detta och därför att vi skall hinna genomföra proceduren i fråga, dvs. känna utskottskandidaterna från nya och gamla medlemsstater på pulsen och reda ut om de är lämpliga på posten.
Detta är en politisk fråga som vi måste värna om.
Låt mig kommentera ytterligare en sak.
Jag vill tacka det danska ordförandeskapet för att arbetet har koncentrerats till utvidgningen.
Tack vare det framgångsrika samarbetet med kommissionen kommer detta av allt att döma att leda till ett gott resultat.
De nödvändiga kompromisserna kommer att kräva mycket god vilja och måste genomföras strikt tekniskt; det har ni helt rätt i, herr Verheugen.
Jag är säker på att detta kommer att lyckas.
Diskussionen om Turkiet och fastställandet av ett datum har under sammanträdet i dag visat på ett faktum som kommer att kvarstå även i Köpenhamn och därefter i medierna: ingen gläder sig längre åt att få välkomna tio nya länder, ingen talar längre offentligt om att Polen, Estland och Tjeckien ansluts till unionen, utan detta kommer att bli ett toppmöte om Turkiet, ett möte där vi diskuterar Turkiet!
Det är ytterst beklagligt att vi har försatt oss i denna situation och att det har uppstått ett scenario med europeiska säkerhets- och försvarspolitiken och Nato, med påtryckningar från Förenta staterna, Irak och den utpressande Cypernfrågan.
Jag tycker inte att detta är bra!
Om Europeiska rådet följer den politiska logik som på sina håll kallas opportunism och beslutar att fastslå ett datum, då befarar jag att medborgarna i våra medlemsstater kommer att säga: Va, de menar allvar!
Tio nya länder blir svårt nog, och därefter följer en sats med bindestreck: Turkiet - nästa!
Vi får en diskussion som gör det svårt för oss att skapa en positiv opinion för Polens och Sloveniens anslutning, och jag hoppas att rådet är medvetet om sitt ansvar och inte tänker alltför kortsiktigt!
