# ID: svediakorp-gov431217
# author: Nassauer (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 633
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Om bara några dagar förväntas Europeiska rådet i Köpenhamn fatta beslut om att EU skall utvidgas med åtta stater från det forna östblocket samt Cypern och Malta.
Om detta förhandlar man nu, och visst bråkar man ibland - vilket är nödvändigt -, det prutas här, det prutas där, men ingenting kan dölja det faktum att Europa, som var delat fram till 1989, skapar en ny gemensam ordning genom detta steg, en ordning grundad på demokrati, rättsstatlighet, frihet och marknadsekonomi.
Jag är övertygad om att detta är den viktigaste politiska händelse som alla nuvarande generationer kommer att få uppleva.
Om någon för 15 år sedan hade varit förutseende nog att lägga fram dagordningen för Europas återförening såsom den nu föreligger för Europeiska rådet, då skulle idén ha betraktats som ganska så verklighetsfrämmande.
Om man vid den tidpunkten skulle ha frågat oss om vi var beredda att betala 2,3 miljarder euro extra för detta, då är jag säker på att alla genast skulle ha svarat ett klart och tydligt ja.
Vi kommer att få arbeta hårt för att klara utvidgningen - både politiskt och finansiellt, ingen tvekan om det -, men tiden är inne för dessa ureuropeiska länder att ansluta sig till unionen, länder som hör samman med oss på samma sätt som Frankrike eller Förenade kungariket och som tillsammans med oss kommer att ställa sig bakom principen om frihet, rättsstatlighet och demokrati.
Europeiska unionen vilar på gällande lag, och ingenting håller unionen samman som erkännandet av detta.
Därför är det av betydelse när Europaparlamentet i en resolution om betänkandet om förhandlingarna med Republiken Tjeckien uttryckligen, men försiktigt och mycket balanserat, påpekar att den s.k. lagen om befrielse inte är förenlig med vår rättsuppfattning.
Det handlar inte om de tysk-tjeckiska förbindelserna ur det förgångna.
Snarare handlar det om Europa just nu och i framtiden, om grundläggande rättsprinciper och dess tillämpning, och det vore till god hjälp om Republiken Tjeckien kunde besluta sig för att säga ett klarläggande ord om detta före utvidgningen.
I mitt koncept finns de så ofta nämnda orden med, nämligen att toppmötet om utvidgningen inte får domineras av samtal om Turkiet.
Men jag inser att inte heller vi kan motstå frestelsen, och kanske blir det så även i Köpenhamn att det visar sig att frågan engagerar befolkningen.
Kommissionär Verheugen citerades för några dagar sedan i en tysk tidning med anmärkningen att han motsätter sig att Turkiet ansluts och att han i stället föreslår särskilda grannlandsförbindelser med Turkiet, ett avtal som skulle kunna gälla även för andra grannar till EU.
Herr Verheugen!
Ni kommer säkerligen att förklara detta som ett missförstånd eller en feltolkning och helt riktigt påpeka att det förtroende som fanns väl därmed är förbrukat.
Det handlar dock inte om att ni inte har rätt att behålla saker och ting för er själv, saker som ni menar bör behandlas konfidentiellt, utan det handlar om att förhållningssättet kan få människor att tro att många säger en sak offentligt i frågan och menar en annan.
I fråga om Turkiet är ni i så fall inte ensam, för det finns en lång rad förespråkare som egentligen inte vill att landet skall anslutas och gömmer sig bakom kriterierna.
Detta är ett hyckleri som skadar förbindelserna mellan EU och Turkiet mer än vad en ärligt uttryckt åsikt skulle göra, en ärlighet som egentligen behövs redan av respekt för landet.
Och varför det?
Vad som behövs i förbindelserna med Turkiet är inget datum för anslutning, utan större ärlighet!
(Applåder)
