# ID: svediakorp-gov431214
# author: Titley (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 740
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Ni minns säkert att jag avslutade mitt inlägg i vår stora debatt med kandidatländerna i Strasbourg genom att citera ett engelskt ordspråk att mycket kan gå fel mellan skål och mun.
Jag varnade för att vi inte skall fira slutet på denna process i förtid eftersom mycket återstod, och naturligtvis hade jag rätt.
Nu verkar det som att vi, även om vi anser att vi är nära ett avtal, i själva verket har långt kvar till ett avtal och att vi mycket väl kan förlora alltihop.
Vi bör vara tydliga på den punkten.
Om Köpenhamn slutar i ändlösa strider om tekniska detaljfrågor som skall lösas i tio parallella förhandlingsomgångar behöver man inte vara hjärnkirurg för att inse att hela processen riskerar att skära ihop.
För en gångs skull är jag oense med kommissionär Verheugen.
Jag anser att om vi missar utvidgningen i Köpenhamn, så kommer vi inte att ha missat den för en vecka eller en månad eller några månader; vi kommer att gå miste om den för en hel generation.
Som jag har sagt tidigare och kommer att säga igen: det är nu eller aldrig.
Detta är den möjlighet vi måste fånga.
Jag välkomnar det danska ordförandeskapets djärva försök att placera en extra miljard euro på bordet för att vi skall slippa de här komplicerade förhandlingarna i Köpenhamn.
Tyvärr tycks detta, särskilt ett par veckor i förväg, bara ha uppmuntrat några av kandidatländerna att uppfatta detta som bara som ännu ett steg i förhandlingarna, och vi måste ärligt talat vara tydliga att det är det inte.
Detta är inte en oändligt elastisk process.
Någon gång måste vi säga nej.
Vi kan inte bryta mot överenskommelserna i Berlin och Bryssel.
Den stund vi bryter budgetdisciplinen öppnar vi en Pandoras ask som kan få hela projektet att bryta samman.
Vi måste även vara på det klara med att detta projekt är så viktigt att vi inte kommer att låta något land sabotera förhandlingarna.
Om något land önskar hålla ut till det sista möjliga ögonblicket så gör de det på sin egen och inte på alla de övriga kandidatländernas risk, eftersom vi måste vara beredda att sluta avtal allteftersom de olika länderna är beredda att sluta avtal.
På samma sätt måste jag uppmana våra ledare att ställa sig en enkel fråga innan de åker till Köpenhamn.
Vad skall de svara om 20 år när de sitter med sina barnbarn i knät och barnbarnen frågar:? Vilken roll spelade du i den stora tragedin när Europa misslyckades med att gripa tag i sitt öde?
Vad gjorde du??
Kommer de verkligen att se tillbaka och säga:? Nja, vi kunde faktiskt inte göra det, för vi var inte säkra på om den baltiska skarpsillen var tillräckligt stor för våra nät.
Vi kunde inte göra det för vi kunde inte komma överens om det rätta beloppet på bidrag för får eller den exakta sockerkvoten eller exakt vilken sorts post en kommissionär skulle ha i två månader.??
Skall vi verkligen säga det?
Det kommer att låta väldigt lamt.
Låt oss tänka på det stora perspektivet och komma ihåg att de pengar vi ger kandidatländerna motsvarar en tusendel av Europeiska unionens BNP.
EU: s samlade budget uppgår bara till två tredjedelar av vad den brittiska regeringen ger ut endast på socialförsäkringar.
Det vi talar om är faktiskt små frågor i det stora perspektivet.
Låt oss inte glömma det.
När det gäller Turkiet anser jag att vi måste säga till den nya regeringen, som jag tycker verkar vara en frisk fläkt: ni måste uppfylla Köpenhamnskriterierna.
Vi begär att ni skall uppfylla dem till det och det datumet, och om ni gör det kommer vi att inleda förhandlingar.
Men vi måste, en gång för alla, göra oss kvitt föreställningen att Europa endast är ett kristet projekt.
Jag företräder hinduer, muslimer, judar, sikher, buddister, taoister, alla religioner, och jag är inte beredd att säga till dem:? Europeiska unionen är inte för er.?
Detta är det budskap som vissa i denna kammare sänder ut, och vi måste göra slut på det.
