# ID: svediakorp-gov431212
# author: Napolitano (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 756
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag skall lägga fram den syn på utvidgningens konsekvenser för institutionerna som har vuxit fram i utskottet för konstitutionella frågor.
Dessa konsekvenser förtjänar att uppmärksammas mycket redan från och med de första utsatta tidsgränserna, enligt vår mening, och bör hanteras med den stränghet som fordras.
Man kan inte dra sig undan en noggrann granskning med ursäkten att det handlar om politiska frågor och att man därför inte skall gå in för mycket på detaljer, eller att det handlar om tekniska frågor som det inte är värt att slösa tid på.
Lösningarna måste vara hållbara, de skall följa fördragen och vara förenliga med de olika behov av institutionell karaktär som finns.
De skall också vara frukten av en överenskommelse mellan rådet, kommissionen och parlamentet.
Syftet med rådets kommuniké av den 21 november verkade däremot vara att ställa oss inför fullbordat faktum.
Företrädaren för ordförandeskapet, rådets tjänstgörande ordförande Haarder, sade att det är viktigt att parlamentet är delaktigt, men det räcker inte med en diskussion, även om vi i utskottet för konstitutionella frågor har velat ha en sådan.
Vi måste komma fram till en riktig formell överenskommelse mellan de tre institutionerna.
Jag skall dock nämna de punkter som vi tycker är väsentliga: för det första anser vi att övergångssituationer både när det gäller kommissionens och Europaparlamentets sammansättning bör minimeras eller undvikas.
Rådet har satt upp datumet 1 maj 2004 för de nya medlemsstaternas formella inträde i unionen.
Härav skulle nomineringen av tio nya kommissionärer bero, vilket skulle innebära att kommissionen fick trettio ledamöter och skapa uppenbara problem, eftersom kommissionens mandat skulle gå ut senast 20 januari 2005.
Vilka uppgifter och vilken speciell status skulle man kunna ge tio kommissionärer under några få månader, tio kommissionärer som Europaparlamentet inte skulle klara av att underkasta den erforderliga utfrågningen innan det upplöses i maj?
Vi skulle få illegitima kommissionärer med otydliga positioner inom kommissionen, som utsätts för risken att inte få sina mandat bekräftade efter några månader.
Jag tror inte att kandidatländerna, de kommande medlemsstaterna, tycker att det är acceptabelt.
På samma sätt skulle ledamöterna från de nya medlemsstaterna, om de kommer in i detta parlament efter den 1 maj, rent av bara sitta i några veckor, under en enda sammanträdesperiod innan valet av det nya parlamentet sker.
Om vi skall hålla fast vid datumet 1 maj 2004 verkar alltså den mest rationella lösningen vara att avhålla parlamentsvalet i samma månad, kort därefter.
Rådets ordförande sade att försök i den riktningen hittills har misslyckats.
Vi vet inte varför det skulle misslyckas i fortsättningen, och vi anser att man borde göra en ansträngning åt det hållet.
Först och främst valet till Europaparlamentet - varför inte just den 9 maj 2004, omedelbart efter de nya medlemsstaternas inträde?
Då skulle det få en särskild betydelse och kanske också kunna leda till ett högre och mer engagerat valdeltagande.
Dessutom skulle det innebära att vi kan avhålla allmänt val - om det nu blir något sådant, vilket även vi hoppas, av ordförande i kommissionen - eller annars välja en kommissionsordförande genom omröstning under Europaparlamentets sammanträdesperiod i juni.
Sedan skulle vi kunna genomföra förfarandena för granskning och godkännande av kommissionens ledamöter under juli, så att den nya kommissionen kan börja arbeta från den 1 augusti, utan diskutabla övergångslösningar och med full legitimitet och samma status för alla.
Samtidigt växer stödet för ett beslut om att flytta fram kommissionens avgångsdatum.
Resultatet skulle framför allt bli att kommissionens och Europaparlamentets mandat i stort skulle sammanfalla i tiden - också detta är en viktig punkt för oss.
För att åstadkomma detta fordras det ett interinstitutionellt avtal som tidigarelägger slutdatumet för kommissionens mandat och datumet för parlamentsvalet: ett interinstitutionellt avtal som vi starkt förespråkar.
Några avslutande ord om regeringskonferensen: ordförande Haarder, ni sade att de blivande nya medlemsstaterna måste kunna delta i regeringskonferensen också med vetorätt, det vill säga med exakt samma rättigheter som medlemsstaterna, trots att de ännu inte är medlemsstater, vilket de inte blir förrän den 1 maj 2004.
Vi skulle vilja veta hur det går att förena med artikel 48 i fördraget.
Vi tror att en godtagbar lösning skulle kunna vara att de deltar i regeringskonferensen med samma status som i konventet.
(Applåder)
