# ID: svediakorp-gov431210
# author: Bonde (EDD). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 479
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Toppmötet i Köpenhamn blir historiskt.
Tio länder kommer att kunna bli medlemmar från 2004, två länder från 2007, och Turkiet kommer förmodligen att få ett datum för när man skall träffas igen.
Europa växer samman.
Det är bra.
Men det EU-medlemskap man nu förhandlar om är inte det medlemskap som kandidatländerna kommer att få.
De kan säga ja till EU, men redan till nästa jul, när toppmötet i Rom har begravt Romfördraget till förmån för Romförfattningen, kommer de att få status som delstater i en ny förbundsstat.
Man planerar att den nya författningen kommer att vara färdigbehandlad innan de nya länderna kommer med och får vetorätt i samband med fördragsändringar.
Det är inte fair, som Bertel Haarder också sade.
När kandidatländerna har undertecknat medlemskapsavtalen och när de blir godkända här i parlamentet till mars eller april, så bör de erbjudas likaberättigande med de nuvarande medlemsstaterna och få sin rättmätiga representation i alla organ.
Om man så säger nej till medlemskap vid en folkomröstning kan representationen upphöra på samma sätt som skedde när Norge röstade nej till EG-medlemskap och därför måste hitta ett ambassadörsjobb till den norska kommissionären.
Om folkomröstningarna bekräftar medlemskapet blir detta en realitet, och länderna bör ha samma vetorätt i fråga om fördragsändringar som de nuvarande medlemsstaterna.
De får inte tas in som B-medlemmar; de måste vara likaberättigade från första dagen.
Jag tycker också att vi skulle kunna vara mera tillmötesgående i fråga om finansieringen av deras EU-medlemskap.
När ett rikt land som Danmark kom med 1973 betalade vi faktiskt bara 20 procents medlemsavgift under det första året, 40 procent nästa år, 60 procent under det tredje året och 80 procent under det fjärde, tills vi efter fem år kom upp i full medlemsavgift.
Varför kan man inte besluta om en motsvarande infasning eller bevilja avgiftsfrihet, så länge länderna står så långt från vår rikedom?
Man skall komma ihåg att EG-medlemskap och EU-medlemskap ju inte bara är något man får.
För några är det faktiskt en ganska dyr försäkring, när vanliga människor skall betala avgift genom inköp av dagligvaror och genom den nationella skatten.
Alla skall betala, men det är bara några få som får bidrag från EU-budgeten.
Denna omfördelning bör man kanske titta på nu, annars finns det risk för att Anders Fogh kan få en obehaglig överraskning när det går upp för folk hur mycket de kommer att betala i EU-avgift.
Och så bara en enda mening om nästa punkt på föredragningslistan.
Lönen skall in genom framdörren och beskattas i medlemsstaterna, resesystemet skall ändras så att ledamöterna kan få ett plastkort, varefter parlamentet betalar samtliga utgifter som uppstått, varken mer eller mindre.
