# ID: svediakorp-gov431208
# author: Cohn-Bendit (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 649
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina kära kolleger!
Vid varje möte har vi alltid möjlighet att säga samma sak.
Låt oss därför upprepa oss, även om det för en gångs skull inte blir nödvändigt.
När det för det första gäller tidsplanen skulle jag vilja säga en mycket enkel sak: kommissionen, rådet och parlamentet måste komma överens tillsammans.
Det är oacceptabelt att rådet beslutar om en tidsplan och att kommissionen bestämmer sig för en annan.
Vi måste uppnå en interinstitutionell överenskommelse.
När denna överenskommelse väl träffats är det parlamentsledamöternas uppgift att komma överens, eftersom det finns många olika uppfattningar i kammaren.
Jag är emot att flytta fram valet, emot beslut som, mot bakgrund av det historiska perspektivet, inte skulle förändra någonting och som jag tror skulle leda till att saker och ting påskyndas, vilket nödvändigtvis skulle leda till ett misslyckande.
Jag tror att det viktigaste, och ingen har talat om det, är att om konventet lyckas få igenom att kommissionens ordförande skall väljas av parlamentet - vilket jag hoppas - och om regeringskonferensen accepterar det, då skall jag be att rådet föregriper ratificeringen, annars skulle detta förfarande ta ett och ett halvt år.
Under nuvarande förhållanden kommer nästa kommission inte att kunna väljas enligt nämnda förfarande, helt enkelt därför att vi inte har den tid som krävs för att denna regeringskonferens skall kunna ratificera.
Det är därför avgörande att rådet föregriper och accepterar det som beslutats av konventet och regeringskonferensen, och att nästa ordförande vid konstituerandet av den nya kommissionen alltså väljs av parlamentet; detta är det viktigaste för mig, så att man på så sätt föregriper det som beslutats av konventet och regeringskonferensen.
Det är det viktigaste.
Låt oss så vara seriösa när det gäller Turkiet.
Vi kan inte nu besluta om detta förslag till anslutning av Turkiet.
Turkiet har möjligheter å ena sidan, men å andra sidan framförs argument mot dess anslutning.
Det vi i dag alltså måste säga är nej till dem som påstår att Turkiet inte hör till EU, och även nej till de amerikaner och engelsmän som säger att Turkiet absolut måste bli en del av Europa.
Clinton sade till och med att Ryssland absolut borde bli en del av Europa.
Vi för vår del säger till amerikanerna: Mexiko och Canada bör ingå i Förenta staterna.
Voilà!
Jag förstår inte varför amerikanerna skall bestämma vem som skall tillhöra EU!
Jag säger alltså att frågan fortfarande är öppen.
Det förekommer viktiga debatter, men jag ber parlamentets talman och rådets ordförande att skriva ett brev till den turkiska regeringen och be den, för att ge den möjlighet att visa på sina goda avsikter, att vi arrangerar ett möte i Strasbourg för samtliga mottagare av Sacharovpriset och att Leila Zana inför denna manifestation bör befrias för att kunna delta i mötet.
Det skulle vara ett utmärkt exempel på Turkiets goda vilja.
Det är vad som kan göras snabbt, herr talman.
Skriv därför till den turkiska regeringen, herr talman.
Det skulle ändå vara något fantastiskt om Turkiet, före Köpenhamn, lät Zana komma och träffa alla mottagare av Sacharovpriset.
På detta sätt skulle man kunna få saker och ting att gå framåt.
Jag skulle bara vilja avsluta genom att upprepa exakt det som jag alltid säger: ekonomiskt kommer våra förslag inför utvidgningen inte att räcka, definitivt inte.
Rådet har fel, liksom kommissionen.
Man kan inte fungera med 25 medlemmar med samma budget som med 15 medlemmar.
Och detta är Ceterum Censeo Carthaginem esse delendam.
Man måste alltid upprepa samma sak.
En dag kommer ni att förstå historien och historiens innebörd.
