# ID: svediakorp-gov431201
# author: Prodi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,467
# sentences: 62
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr minister, ärade ledamöter! 1993 samlades Europeiska rådet i Köpenhamn för att dra i gång den nu pågående utvidgningsprocessen, den största i unionens historia.
Nu, nästan tio år senare, håller vi på att föra den i hamn.
I slutet av nästa vecka skall stats- och regeringscheferna återigen träffas i Köpenhamn för att fatta de sista besluten.
Vad är det som skall diskuteras i Köpenhamn?
Huvudsakligen tre frågor: för det första skall förhandlingarna slutföras med de tio kandidatländer som finns med i kommissionens oktoberrapport, för det andra skall strategin inför anslutningen förstärkas så att vi kan hjälpa Rumänien och Bulgarien att snabba upp sina förberedelser för medlemskap i unionen, och för det tredje skall det beslutas hur Turkiets ansökningsprocess skall gå vidare.
Jag skall beskriva dessa tre punkter i mitt anförande i dag.
Låt mig dock först nämna de beslut vi måste fatta för att hantera de tre stora förändringarna under 2004: de nya medlemsstaternas inträde, utseendet av en ny kommission och valet till Europaparlamentet.
Vi kan dra upp den fullspäckade agendan med politiska och institutionella händelser under 2004 med vetskap om det resonemang som förs i parlamentet om hur de olika tidsramarna för de nya medlemsstaternas ankomst och parlamentsvalet skall kunna harmoniseras.
Vad detta anbelangar tror jag att de riktlinjer som kommer från rådet vid behov kan utvärderas och kompletteras så att parlamentets särskilda intressen kan tillgodoses.
Jag föreslår att de olika händelserna läggs in i den ordning som är mest praktisk och att det sunda förnuftet får råda där inte fördraget ger några anvisningar.
Hur som helst är det en mycket viktig politisk signal att just valet till Europaparlamentet utgör navet i institutionernas arbete med utvidgningen.
De ledamöter som väljs från de nya medlemsstaterna kommer omedelbart att ingå i det nya parlamentet med fulla befogenheter, och därmed kommer parlamentet att ha full legitimitet när det gäller att utse den nya kommission som skall tillsättas så snart som möjligt.
Hur framstår toppmötet i Köpenhamn om vi ser till dess huvudfråga, det vill säga utvidgningen?
Europeiska rådets möte i Bryssel ledde till en intern överenskommelse i unionen avseende de stora avvägningarna i det erbjudande de tio kandidatländerna skall underställas, framför allt i fråga om jordbruk och ekonomi.
Slutsatserna från Europeiska rådets möte presenterades omedelbart för kandidatländernas stats- och regeringschefer och upptogs överlag positivt.
Emellertid återstår det fortfarande många frågor att lösa för att vi skall komma fram till en överenskommelse som alla parter kan acceptera.
Rådets ordförandeskap och kommissionen har arbetat och kommer att fortsätta att arbeta oavbrutet för att vi skall nå denna överenskommelse.
Utan att gå in på detaljerna i den pågående diskussionen skulle jag vilja ta upp några av huvudpunkterna: för det första måste vi hitta ett sätt att respektera en princip vi alla delar, det vill säga att kandidatländerna inte skall hamna i en situation där de under 2004, 2005 och 2006 får lägre nettostöd från Europeiska unionen än under 2003.
För det andra måste vi hjälpa kandidatländerna att bättre förbereda sig för att ta kontroll över unionens yttre gränser, och det innebär att de måste tillåtas utföra Schengenuppgifterna fullt ut.
Slutligen måste vi lösa vissa specifika frågor som har med jordbrukspolitiken att göra.
Först och främst stöder kommissionen helt det danska ordförandeskapet i alla dessa frågor, liksom de ansträngningar det har gjort och gör för att komma fram till den erforderliga kompromissen.
Vissa medlemsstater har framfört invändningar mot innehållet i erbjudandet till kandidatländerna, invändningar som vi dock inte instämmer i.
Jag håller med rådets ordförande Rasmussen om det lämpliga i att komma med ett resonligt erbjudande.
På så sätt kan kandidatländernas företrädare försvara resultaten från Köpenhamn för den allmänna opinionen.
Vi måste hålla oss inom den allmänna ram som fastställdes vid Europeiska rådets möte i Bryssel, men det fordras också öppenhet, flexibilitet och generositet.
För det andra vädjade jag i förra veckan offentligt till de politiskt ansvariga i kandidatländerna att visa prov på realism i denna slutfas av förhandlingarna.
Jag måste påpeka att det fortfarande finns många öppna frågor, samtidigt som vi bara har några få dagar på oss.
Vi kan inte ta itu med en riskfylld situation utan att gå framåt.
Det finns historiska omständigheter när små särintressen måste vika för allmänintresset, även om de är legitima: detta är demokratins lag, och den skall vi tillämpa.
Jag vill högtidligen upprepa att större delen av punkterna i den slutliga kompromissen skall beslutas under det kommande mötet med rådet (allmänna frågor) 9-10 december.
Vi kan inte tillåta att Europeiska rådet finner sig tvunget att fatta beslut om tiotals och åter tiotals småpunkter.
Ärade ledamöter!
Jag appellerar alltså, inför er, till den vishet de politiskt ansvariga i kandidatländerna och de femton medlemsländerna besitter.
Vi måste snabbt lösa de sista svårigheterna i samma anda av partnerskap och vänskap som har rått under hela medlemskapsförhandlingarna.
När det gäller fullföljandet av förhandlingarna med Cypern skulle jag vilja kommentera den senaste utvecklingen.
Som bekant har Europeiska unionen alltid stött Förenta nationernas generalsekreterares ansträngningar, och under de senaste veckorna har Kofi Annan tagit det modiga initiativet att föreslå en totallösning som har vårt fulla stöd.
Parternas svar var överlag positivt.
De mottog förslagen som en godtagbar grund för en lösning och kommer att offentliggöra sina förslag under de närmaste dagarna.
Vi hoppas att dessa bidrag skall göra det möjligt för Kofi Annan att ta ytterligare ett steg mot en lösning av problemet.
Vi har redan heligt lovat att vi är beredda att ta hänsyn till villkoren i denna lösning när det gäller Cyperns medlemskap, och vi kommer att arbeta med denna inriktning om överenskommelsen blir verklighet.
Hur som helst gäller fortfarande de åtaganden för Cyperns ansökan som vi gjorde i Helsingfors.
När det gäller Bulgarien och Rumänien kommer Europeiska rådet vid sitt möte i Köpenhamn att anta kommissionens förslag till en detaljerad roadmap.
Denna innefattar en precis agenda och utökad hjälp inför anslutningen i syfte att föra anslutningsprocessen framåt.
Som bekant har länderna själva föreslagit år 2007 som anslutningsdatum, och kommissionen anser att vi bör göra allt som står i vår makt för att detta mål skall förverkligas.
Slutligen några påpekanden om Turkiet.
Ert parlament har redan haft tillfälle att debattera detta ingående.
För min del skulle jag ännu en gång vilja hävda vår inställning, framför allt mot bakgrund av de senaste kontakterna med AKP: s ledare, Recep Erdogan, som jag och kommissionär Verheugen har haft.
På grundval av slutsatserna från Helsingfors betraktar kommissionen Turkiet som ett kandidatland bland andra, som alltså skall underkastas samma, identiska bedömningskriterier.
Kommissionens rapport om Turkiet från oktober bygger på objektiva fakta och har inte ifrågasatts av någon.
I den betonade vi de framsteg som har gjorts i riktning mot Köpenhamnskriterierna samtidigt som vi framhöll de svårigheter som fortfarande kvarstår.
Kort sagt har mycket gjorts, men mycket återstår fortfarande att göra.
Detta bekräftas också av den nya turkiska regeringens regeringsförklaring.
I denna säger man att man avser att lägga fram? många lagstiftningspaket? och till och med grundlagsändringar för det turkiska parlamentet, för att konsolidera demokratin och de mänskliga rättigheterna i landet.
Europeiska unionen måste stödja denna process eftersom det ligger i vårt intresse att en stor partner som Turkiet, som har en enormt viktig roll ur strategisk, politisk och ekonomisk synpunkt, avser att förstärka sina institutioner och förbättra demokratin och tydligt bekänner sig till värderingar och principer som vi alla delar.
Å andra sidan måste vi försäkra oss om att detta land fullt ut respekterar alla våra villkor innan vi gör ett oåterkalleligt åtagande, precis som vi gjorde med de andra kandidatländerna.
Herr talman, ärade ledamöter!
Vägen till medlemskap i unionen har gett miljoner européer nya politiska och ekonomiska utsikter.
Framför allt har den återgivit dem hoppet, och hoppet är det mest sällsynta och mest värdefulla som finns i politiken.
Nutidshistorien har inte varit nådig emot dessa människor.
Nu har det emellertid tänds ett hopp om en bättre framtid hos dem, en framtid av värdighet, frihet och välstånd.
Jag är säker på att detta hopp kommer att vara unionens drivkraft under många år framöver, och jag är lika säker på att vi kommer att göra stora framsteg, tillsammans med regeringarna och människorna i de nya medlemsstaterna.
(Applåder)
