# ID: svediakorp-gov431199
# author: Haarder (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,086
# sentences: 104
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, kära ledamöter och tidigare kolleger, mina damer och herrar!
Europeiska rådets kommande möte i Köpenhamn kommer att spela en alltigenom avgörande roll för avslutningen av det danska ordförandeskapet.
Dagordningen kommer att koncentreras till två ämnen: utvidgningen och rådets sätt att fungera i ljuset av utvidgningen.
Vid mötet kommer ordföranden för konventet att orientera Europeiska rådet om läget för konventets arbete, och Europeiska rådet kommer dessutom att träffa Europaparlamentets talman, Pat Cox.
Låt mig börja med det sista.
Mötet med parlamentets talman är ju en fast tradition vid mötena i Europeiska rådet.
Det är en tradition som stats- och regeringscheferna lägger vikt vid och sätter värde på.
Det är viktigt att institutionerna med jämna mellanrum har möjlighet att utbyta synpunkter och diskutera centrala europeiska frågor, så som vi också gör här i dag - och så som den danske statsministern och jag själv gjorde i förra veckan, då vi hade besök av Prodi, kommissionens ordförande, och Cox, parlamentets talman.
Jag är säker på att de har mötet i färskt minne.
Om utvidgningen lyckas i Köpenhamn, och det kommer den att göra, så kommer det att vara ännu ett resultat av institutionernas hårda arbete och goda samarbete under de senaste åren.
Utvidgningen kommer att vara den viktigaste punkten på dagordningen för Europeiska rådets möte i Köpenhamn.
Vi har upplevt några månader med ett mycket högt tempo i anslutningsförhandlingarna.
Nu närmar vi oss det beslut som kommer att slutgiltigt avgöra återföreningen av den europeiska kontinenten.
Avslutande av anslutningsförhandlingarna med den första gruppen kandidatländer med målet att de skall uppnå medlemskap den 1 maj 2004.
Det har varit otroligt svårt och komplicerat, och det är inte löst ännu.
Det goda resultat som uppnåddes vid Europeiska rådets möte i Bryssel har i hög grad bidragit till att det nu verkar vara möjligt att slutföra förhandlingarna.
Som bekant var konklusionen från Europeiska rådets möte i Bryssel att tio länder kommer att vara klara för medlemskap från början av 2004.
Nu i dagarna pågår de sista och avgörande förhandlingarna.
Ordförandeskapet presenterade i förra veckan ett förhandlingspaket för vart och ett av kandidatländerna.
Dessa paket är ordförandeskapets förslag till slutgiltiga förhandlingslösningar.
Paketen tar - i den utsträckning det är möjligt - hänsyn till kandidatländernas synpunkter, som har presenterats vid separata möten med varje enskilt land, och paketen ligger inom den finansiella ramen för utvidgningen - dvs. inom ramen för Berlinavtalet och besluten från Europeiska rådets möte i Bryssel i oktober.
Ordförandeskapet hoppas att vi kan nå ganska långt, så långt som möjligt i förhandlingarna före Europeiska rådets möte i Köpenhamn.
Det är ingen hemlighet att de avslutande förhandlingarna är besvärliga.
Med den rätta kompromissviljan hos både nuvarande och kommande medlemsstater är jag övertygad om att vi kommer att uppnå ett framgångsrikt resultat.
Men utvidgningen stannar inte i Köpenhamn.
Europeiska rådet kommer också att ta nya initiativ när det gäller anslutningsprocessen för Bulgarien och Rumänien.
Man skall fatta beslut om detaljerade handlingsplaner och tidsplaner, bistånd före anslutningen, så att Bulgariens och Rumäniens anslutningsprocess kan främjas.
Kommissionens meddelande den 13 november om en roadmap för de två länderna är ett bra bidrag till detta.
Vid Europeiska rådets senaste möte i oktober välkomnade EU på nytt reformarbetet i Turkiet.
EU-länderna var överens om att framhålla att de många viktiga reformerna i Turkiet har ökat Turkiets möjligheter att inleda anslutningsförhandlingar.
Turkiets anslutning kommer att ske efter samma principer och kriterier som tillämpats för de övriga kandidatländerna.
EU håller på att förbereda beslutet om nästa steg i Turkiets kandidatur.
Detta beslut kommer att fattas vid Europeiska rådets möte i Köpenhamn.
Det är ordförandeskapets förhoppning att det skall gå att finna en lösning på Cypernfrågan före Köpenhamn.
EU stöder helt och fullt FN: s generalsekreterares strävanden att finna en lösning.
Om man inte har kommit fram till en lösning av den politiska konflikten på Cypern vid toppmötet i Köpenhamn, kommer EU att fatta sitt beslut om Cyperns anslutning på grundval av slutsatserna från Europeiska rådet i Helsingfors 1999.
Fastställandet av anslutningsdatum för de nya medlemsstaterna har en rad institutionella konsekvenser, och det är naturligtvis viktigt att parlamentet helt och fullt medverkar i överläggningarna om dessa konsekvenser.
Jag har själv haft glädjen att informera parlamentet under alla faser av dessa överläggningar.
Jag har redan haft möjlighet att diskutera dessa frågor under den senaste sessionen i Strasbourg, där frågan väcktes bl.a. av Barón Crespo, och även i förra veckan i utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik, där vi hade en längre diskussion om frågan.
Ordförandeskapet har stor förståelse för parlamentets stora intresse för dessa institutionella konsekvenser av utvidgningen.
Och vi är villiga att diskutera dessa frågor öppet.
Samtidigt måste jag också peka på den komplicerade förhandlingsprocess i fråga om utvidgningen, som pågår just nu.
Vi skall ju inte bara uppnå enighet internt i rådet (och i de andra institutionerna).
Vi skall ju också - och inte minst - komma överens med de blivande medlemsstaterna.
Det rör sig alltså om en pågående, intensiv utveckling, där alla svar ännu inte är klara!
De institutionella frågorna tränger sig på.
Det är en nödvändig del av hela utvidgningen.
Frågor som de enskilda ländernas röstvikt i rådet och representation i Europaparlamentet är en nödvändig del av anslutningsfördraget.
Man måste redan nu fastställa klara bestämmelser för övergångsperioden.
Det är fråga om primärrätt i enlighet med fördraget.
I det sammanhanget vill jag påminna om att Europaparlamentet måste kunna göra ett enhälligt uttalande och att anslutningsfördraget med nödvändighet måste ratificeras i både nuvarande och blivande medlemsstater.
Enigheten om anslutningsdatumet den 1 maj 2004 bygger på ingående överläggningar om vad som är möjligt med tanke på ratifikationsprocessen i såväl de nuvarande som de blivande medlemsstaterna.
Det är vår skyldighet mot de blivande medlemsstaterna att inte skjuta upp anslutningen längre än absolut nödvändigt.
Det anser jag gäller för oss alla: parlament, råd och kommission.
Det betyder att det kommer att behövas vissa övergångsbestämmelser.
Så har det också varit vid tidigare utvidgningar.
Det har i parlamentet förts fram förslag om att val till parlamentet år 2004 skall hållas vid en tidigare tidpunkt, t.ex. den 9 maj.
Personligen känner jag sympati för dessa tankar.
Frågan har under flera år diskuterats ingående i samband med revisionen av det gemensamma dokumentet om direkta val, som just har ändrats (offentliggjort i Europeiska gemenskapernas officiella tidning den 21 oktober 2002).
Man har diskuterat alla möjliga olika tidpunkter.
Utan resultat.
Jag tror tyvärr inte att nya försök att ändra datum kommer att leda till något resultat.
Men det är inte ordförandeskapet som vill förhindra ett annat och tidigare datum.
Jag hoppas på förståelse från parlamentets sida för den situation som kommissionen kommer att hamna i under perioden mellan anslutningen av de nya medlemsstaterna och tillsättandet av den nya kommissionen.
Det är ju inte någon bra lösning att omfördela portföljerna i kommissionen för en period på bara ett halvår.
Ordförandeskapet ser gärna att parlamentet ger sitt samtycke till att de nya ländernas temporära kommissionärer inte skall behöva gå igenom utfrågning och godkännande i parlamentet.
Därigenom kan vi undvika att föregripa det nya parlamentets ställningstagande till den nya kommissionen.
Det är ju inte acceptabelt för de nya medlemsstaterna att? deras? kommissionärer skall godkännas av ett parlament, där de nya länderna ännu inte är representerade av ledamöter som har rösträtt.
Genom den föreslagna lösningen undviker vi att föregripa den utsedda kommissionsordförandens val av kandidater, när det gäller den nya kommissionens sammansättning.
Det säger sig självt att när de nya ländernas kommissionärer inte får någon portfölj under perioden fram till tillsättningen av den nya kommissionen, så är det ingen mening med att parlamentets fackutskott genomför utfrågningar med de nya kommissionärerna och förhör dem inom fackområden, som de inte har.
Jag hoppas därför att parlamentet kan samtycka till att vi utser de nya kommissionärerna genom ett förenklat förfarande under övergångsperioden till dess att en ny kommission kan tillsättas med fullt deltagande av det nya parlamentet.
Slutligen har vi frågan om de nya medlemsstaternas fulla medverkan i den kommande regeringskonferensen.
Rådet har definierat en mycket klar ståndpunkt i denna fråga.
De nya medlemsstaterna skall vara jämställda med de gamla medlemsstaterna i de förhandlingar som kommer att forma vår och deras gemensamma framtid.
Och de skall naturligtvis ha vetorätt liksom de gamla medlemsstaterna.
Det är det enda tänkbara.
Jag har här försökt redogöra för de komplicerade institutionella konsekvenser som utvidgningen får.
Jag ser fram mot vår debatt.
Jag kommer att lyssna mycket uppmärksamt och välkomnar alla goda förslag till alternativa, realistiska lösningar.
Rådet kommer åter att diskutera de institutionella konsekvenserna av utvidgningen under mötet med rådet (allmänna frågor) på måndag och tisdag.
Det är redan avtalat att jag personligen skall delta i mötet med utskottet för konstitutionella frågor den 10 december.
Här får jag alltså möjlighet att orientera parlamentets behöriga utskott om den senaste utvecklingen och diskutera betydelsen av den.
Jag tycker det är naturligt att diskussionen förs i detta utskott, men om parlamentet skulle önska ett annat forum för debatten vid den aktuella tidpunkten den 10 december, så står jag naturligtvis till förfogande.
Europeiska rådet i Sevilla uppdrog åt det danska ordförandeskapet att arbeta vidare med frågan om den framtida ordförandeskapsfunktionen i ett utvidgat EU.
Ordförandeskapet skulle lägga fram en första rapport vid mötet i Köpenhamn.
Där kommer vi således att få en första orienterande diskussion om frågan.
Ordförandeskapets rapport arbetar med tre modeller för hur framtidens ordförandeskap kan utformas, och rapporten tar bl.a. upp frågan om stärkande av den Höge representanten och frågan om en eventuellt vald ordförande för Europeiska rådet.
Det är inte meningen att Europeiska rådet skall fatta beslut om modellerna.
Ordförandeskapet vill satsa på att det vidare arbetet med utformningen av framtidens ordförandeskap skall fortsätta både i rådet och i konventet, där frågan ingår som en del av den generella diskussionen om institutionerna.
Vid mötet i Köpenhamn kommer konventets ordförande att avge en rapport om hur arbetet i konventet fortskrider.
Denna dialog är mycket viktig.
I och med presentationen av ett utkast till författningsfördrag i förra månaden är konventets arbete nu inne i ett avgörande skede.
Diskussionerna om kompletteringen av den ram som ordföranden presenterade går snabbt framåt.
Det är nu man lägger grunden till konventets slutprodukt.
I detta sammanhang är det glädjande att se att utkastet till författningsfördrag har väckt en europeisk debatt om hur framtidens Europa skall se ut.
Det lovar gott för vår gemensamma ambition att skapa ett mera demokratiskt och folkligt förankrat europeiskt samarbete.
Ordförandeskapet har under hela ordförandeskapsperioden verkat för att arbetet i konventet skall utvecklas i överensstämmelse med målet att kunna producera ett bra och väl genomarbetat förslag till regeringskonferensen.
Som det torde ha framgått av redogörelsen skall Europeiska rådet på sitt möte ta itu med en omfattande och ambitiös dagordning.
Det är min förhoppning och min förvissning att alla länder vid mötet kommer att visa den nödvändiga kompromissviljan och bidra till att fatta de viktiga beslut som jag har redogjort för.
Vi hoppas att vi i Köpenhamn kan fatta ett historiskt beslut om den hittills största utvidgningen i gemenskapens historia, och jag vågar också säga den utvidgning som har de största konsekvenserna och som har det största historiska perspektivet.
Den stora debatt om utvidgningen som hölls i parlamentet i förra månaden är bara ännu ett exempel på den starka vilja parlamentet har visat och den insats det har gjort för att detta projekt skall lyckas.
Och som jag sade i början - detta stora projekt kan endast lyckas om de tre institutionerna samarbetar nära.
Det tycker jag att de har gjort, och jag vill gärna ännu en gång tacka parlamentet för de klara besked vi har fått hela tiden när det gäller den utvidgning som vi står inför.
(Applåder)
