# ID: svediakorp-gov431187
# author: Camre (UEN). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 432
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Om ett mindre danskt aktiebolag med 100 medarbetare presenterade en årsredovisning, om vilken de auktoriserade revisorerna i sin revisionsberättelse underströk att de flesta förbehållen berodde på att de var årligen återkommande; och om man konstaterade att svagheterna i stor utsträckning berodde på att bolagets redovisningssystem inte gav tillräcklig säkerhet för ett fullständigt bokslut över alla bolagets tillgångar; och om man vidare skrev att det fanns problem med kontroll- och säkerhetssystemen, att uppgifterna i systemet inte var fullständiga, och fortsatte med att säga att det var bekymmersamt att bolaget inte hade prioriterat ett avhjälpande av dessa brister tillräckligt högt, och att det inte hade ansträngt sig tillräckligt på det området eller avsatt tillräckliga resurser för att kunna lösa problemen inom rimlig tid.
Om man sedan kom fram till slutsatsen att man inte kunde uttala sig om huruvida de anläggningsarbeten, inköp eller tjänster, som ligger till grund för betalningarna till de lokala mottagarna, faktiskt hade utförts.
Ja, om detta skedde, så skulle styrelsen för det första vägra att bevilja direktionen ansvarsfrihet.
Sedan skulle man avskeda direktionen.
Sedan skulle skattemyndigheten ingripa och beslagta företagets alla räkenskapshandlingar för att utsätta dem för en kritisk granskning.
Därefter skulle företaget upptaxeras i relation till de icke-dokumenterade utgifterna, och slutligen skulle det också bli aktuellt med straffrättsligt ansvar.
Men så är det inte i EU.
Så gör vi bara med våra privata företag.
Här försöker kommissionen med alla medel tysta kritikerna, precis så som har skett med den avskedade chefen vid budgetavdelningen, Marta Andreasen, och när parlamentet önskar granska hennes kritik, så hindras vi av en majoritet i talmanskonferensen att genomföra en utfrågning.
Om nu kritiken var oberättigad, som kommissionen påstår, så skulle vi ju få det klarlagt, och så skulle allt vara gott och väl.
Men kommissionen vet, och revisionsrätten bekräftar, att kritiken är berättigad, och därför får den inte komma fram.
I stället väljer detta parlament att blunda.
Det kallas att bevilja ansvarsfrihet, för annars skulle ju medborgarna kunna komma på att det inte är någon ordning med pengarna.
Jag tycker det är synnerligen oklokt att fortsätta med denna hysch-hysch-politik, och jag tror inte att man i längden lyckas undgå den skandal som det är att EU inte kan hantera de pengar som de skattskyldiga betalar till oss.
Jag finner rapporten mycket upplysande.
Problemet består i att vi inte vågar omsätta kritiken i handling.
