# ID: svediakorp-gov431154
# author: Van den Bos (ELDR). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 295
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Även om doktor Hachem Aghajari inte döms till döden så förblir Iran dömt till att styras av de stockkonservativa religiösa ledarna.
Studentdemonstrationernas framgångar kan inte dölja att situationen för de mänskliga rättigheterna inte har förbättrats, utan tvärtom blivit sämre.
Stening av kvinnor, offentlig hängning, tortyr och andra barbariska metoder gör att Iran fortfarande inte uppfyller de grundläggande kraven för civilisation.
Det är därför förvånansvärt att Europeiska unionen inte lade fram någon resolution om situationen i Iran i FN: s generalförsamlings tredje utskott.
Många medlemsstater säger sig ha höga förväntningar på dialogen om de mänskliga rättigheterna, men har i praktiken snarare höga förväntningar på sina lukrativa affärsmässiga intressen.
Europeiska unionen får inte låta sig luras.
Dagen innan den europeiska förlikningskommittén kom till Teheran hängdes fem människor offentligt.
Dialogen får inte vara en anledning till att inte ta upp situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran i internationella forum.
Därför måste Europeiska unionen lägga fram en resolution i vår i kommissionen för mänskliga rättigheter i Genève.
Det är naturligtvis viktigt att inte isolera Iran.
Man måste upprätta kontakter, men dessa kontakter måste då användas väl, och reformvännerna måste få ett så starkt stöd som möjligt.
En klausul om politisk dialog i ett framtida avtal är inte tillräckligt.
Inget samarbetsavtal kan enligt min grupps uppfattning slutas så länge de mänskliga rättigheterna fortfarande kränks systematiskt och grovt.
Även bistånd till terrororganisationer blockerar detta samarbete.
Situationen i landet blir för var dag mer explosiv, och det är alltså hög tid för verkliga reformer i Iran.
Det kan först hända saker med det här landet när sanningen får fortleva och styrandet ligger hos folket.
