# ID: svediakorp-gov431108
# author: Moreira da Silva (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 292
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Jag vill börja med att gratulera Europaparlamentets delegation till konferensen i New Dehli och särskilt gratulera kollega Cristina García-Orcoyen Tormo som ledde denna delegation.
Jag beklagar att kommissionen och rådet än en gång inte har låtit parlamentets delegation delta i Europeiska unionens samordningsmöten.
Vi visste redan före denna konferens att det skulle bli oerhört svårt att uppnå resultatet: konferensen hade som föresats att förbereda den andra perioden i Kyotoprotokollet, när den politiska prioriteringen tyvärr fortfarande är att garantera att Kyotoprotokollet träder i kraft så att den första perioden kan inledas.
Och även om det är beklagligt att inte ha uppnått ett resultat måste vi framhålla att man trots allt lyckades förbättra definitionen av mekanismen för ren utveckling och övervakningsförfarandena för utsläpp.
Det jag tycker är allvarligast är inte så mycket bristen på resultat, det är snarare det som politiskt sett innebär försök att lösa upp Kyotoprotokollet.
Det gjordes ett tydligt försök från vissa delegationer, framför allt den nordamerikanska, att se till att föra tillbaka debatten om klimatförändringar till 1997, då det inte fanns några mål eller några protokoll med inriktning på handling.
Och det är synd att utvecklingsländerna har fallit i denna fälla.
Det är just i utvecklingsländerna som konsekvenserna av klimatförändringen kommer att bli värst.
Vårt alternativ är tydligt: för det första är Kyotoprotokollet det enda instrument som kan lindra klimatförändringen.
För det andra måste man för den andra perioden i protokollet hitta ännu ambitiösare mål än för den första (den första perioden är ett litet ynka steg framåt).
För det tredje är det nödvändigt att verksamheten börjar i industriländerna och först därefter i utvecklingsländerna.
