# ID: svediakorp-gov431107
# author: Hulthén (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 513
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag skall försöka med konststycket att representera två personer här i dag - mig själv och Corbey, som var närvarande vid konferensen i New Delhi.
Det innebär inte att jag kommer att tala med dubbla tungor, utan jag skall försöka göra budskapet så stringent som möjligt.
Efter det att jag har läst rapporten från kommissionen och parlamentet när det gäller New Delhi-konferensen, finns det en fråga som hela tiden cirkulerar i mitt huvud.
Vad är det som gör att vi misslyckas, att EU misslyckas, med att kommunicera vårt budskap och vår vilja till förändring med framför allt länderna i tredje världen?
Varför lyckas USA bättre?
USA: s budskap är, åtminstone i våra ögon, sämre när det gäller att motarbeta den klimatförändring som råder.
Det är väsentligt att man inom unionen gemensamt nu börjar fundera över hur man skall försöka minska det förtroendegap som faktiskt existerar mellan oss och de som vi önskar få med på vår sida.
Det gäller också möjligheten att ratificera Kyotoprotokollet.
Detta utgör nog de väsentligaste delarna i vår fortsatta strategi när det gäller att försöka komma vidare.
Det gäller framför allt att komma vidare med det viktiga arbete som nu vidtar när denna del av Kyotoprotokollet är avslutad.
Corbey, som var närvarande vid konferensen i New Delhi, har gjort några anteckningar som jag tycker är värda att delge kammaren.
Det handlar framför allt om att Kyotoprocessen faktiskt utgör en allvarlig politisk fara, eftersom det politiska stödet för hela processen är på väg att försvinna.
Det finns två väsentliga aspekter när det gäller att försöka öka det politiska stödet igen och att föra upp frågan till diskussion på en mer nyanserad och allvarlig nivå.
Det handlar t.ex. om en faktor som jag just tog upp, nämligen situationen i och relationen till länderna i tredje världen.
Flera av dessa länder rapporterade under konferensen i New Delhi om extrema väderförhållanden.
Det var således inte bara ett land utan flera, och de uttalade sig också om vilka kostnader detta kommer att föra med sig.
Även om vi i EU inte kan ta på oss ansvaret för alla dessa miljöförändringar, måste vi ändå betrakta oss som en av parterna som ändå har bidragit mer, tillsammans med den övriga industrialiserade världen, till att skapa den klimatförändring som nu sker.
Vår roll måste bli tydligare när det gäller att hjälpa länderna i tredje världen att skydda sig mot klimatförändringarna.
Vi måste naturligtvis också hjälpa dem att hitta andra vägar att gå framåt i utvecklingen än att just pröva den väg som vi själva inte anser vara helt lyckad.
Det viktigaste är kanske trots allt att EU fortsätter att pusha på för att det skall hända någonting efter 2012, att vi inte ger upp trots att omvärlden egentligen vill någonting annat.
Detta är kanske det viktigaste budskapet som har kommit fram efter konferensen i New Delhi.
