# ID: svediakorp-gov431105
# author: Monti (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,037
# sentences: 45
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill tacka er för att ni bjudit in kommissionen att rapportera till kammaren om konferensen om klimatförändring i New Delhi som hölls i oktober 2002.
Jag skulle vilja inleda med att säga att Europeiska unionen intog en stark och enad ställning under diskussionerna, och vi skulle vilja tacka det danska ordförandeskapet för dess utmärkta arbete.
Kommissionen gläder sig också åt att bekräfta det stabila politiska stöd som man mottog från de icke-statliga organisationer som var närvarande vid mötet.
Kommissionen och min kollega Wallström vill särskilt uttrycka vår uppskattning av Europaparlamentets fortgående stöd för EU: s ställning vid internationella klimatförhandlingar och ert fortsatta intresse för denna fråga.
Detta intresse speglades av er entusiastiska parlamentariska delegation ledd av García-Orcoyen Tormo i New Delhi.
Vi hoppas på ett fortsatt effektivt samarbete i framtiden.
Omkring 170 länder, vilka representerade över tre fjärdedelar av världens befolkning, möttes i New Delhi för sitt åttonde regelbundna möte som parter i FN: s ramkonvention om klimatförändring.
Vid sammanträdet gjorde man goda framsteg i fråga om ett antal tekniska frågor, som kontroll och rapportering, och banade väg för användandet av mekanismen för ren utveckling [Clean Development Mechanism - CDM].
Denna mekanism är ett viktigt verktyg för att uppnå utsläppsmålen i industrialiserade länder och, på samma gång, för att minska utsläppen i utvecklingsländerna och bidra till deras hållbara tillväxt.
Under sammanträdets avslutande ministerdel diskuterade ministrar och högre tjänstemän de åtgärder som vidtagits så långt för att bekämpa klimatförändring, sambanden mellan klimatförändring och hållbar utveckling och de oroande resultaten av den tredje översiktsrapporten från FN: s mellanstatliga panel om klimatförändringar, som visar att den tilltagande globala uppvärmningen till största delen har skapats av människan.
De diskuterade också behovet av vidare åtgärder för att fortsätta bekämpningen av klimatförändring.
Mötet avslutades med antagandet av Delhiförklaringen.
Tillåt mig att kortfattat nämna grunddragen i kommissionens politiska bedömning av konferensen i New Delhi.
Ministerförklaringen från New Delhi representerar det politiska resultatet av konferensen.
Även om det omfattar kravet på att alla länder skall ratificera Kyotoprotokollet och understryker behovet av större ansträngningar för att bekämpa klimatförändring under de kommande årtiondena skulle vi ha velat se ett större resultat på andra områden.
Låt mig kortfattat ta upp ett par tillkortakommanden.
Först och främst lyckas man inte i Delhiförklaringen att understryka behovet av ett närmare samband mellan vetenskapliga och politiska åtgärder.
Resultaten av den tredje översiktsrapporten från FN: s mellanstatliga panel om klimatförändringar bekräftar att det behövs en starkare minskning av utsläpp om det aktuella målet i FN: s ramkonvention skall kunna uppnås.
Detta måste användas som en viktig insats för att gå vidare med arbetet på konventionen om klimatförändring och Kyotoprotokollet.
Ett vetenskapligt baserat tillvägagångssätt kommer att ge oss större tillförsikt i fråga om våra strategiska alternativ för att hitta rätt spår för framtiden.
För det andra var vårt uppdrag, enligt överenskommelsen med rådet av den 17 oktober, att försöka skapa en framsynt diskussion om ett mer integrerat och långsiktigt samarbete baserat på bredare och mer balanserade åtgärder och deltagande i linje med konventionens aktuella mål.
Sådana diskussioner borde ha inletts vid partskonferensen vid dess första sammanträdesperiod efter ikraftträdandet av Kyotoprotokollet.
EU lyckades tyvärr inte övertala andra parter att inse behovet av att inleda en sådan process.
Genom ett antal bilaterala kontakter med andra parter och grupper ur parter tog EU emellertid varje tillfälle i akt att förklara vårt sätt att tänka.
Frågan har nu lagts fram, och dessa diskussioner har skapat en stabil grund som vi kan bygga på.
En tredje men mer allmän punkt är att debatten i Delhi tenderade att fokusera på hållbar utveckling snarare än på klimatförändring.
Medan man inom EU är klar över att klimatförändring hänger nära samman med hållbar utveckling handlar FN: s ramkonvention om just detta.
Det är just ramen för klimatförändring som är klart definierad och fastställd.
Vi borde inte låta diskussionen om hållbar utveckling avleda oss från klimatförändringsprocessen.
Vilka möjligheter kan vi se för Kyotoprotokollets ikraftträdande efter denna konferens?
Detta är naturligtvis en fråga av avgörande betydelse.
Som ni vet kräver detta ratificering av 55 parter, som 1990 skall representera åtminstone 55 procent av de industrialiserade ländernas koldioxidutsläpp.
Den första tröskeln har mötts med stor marginal - 97 länder från den 13 november - medan ratificeringen fortsätter stadigt.
I det här sammanhanget välkomnar vi med glädje bekräftelsen från Kanada att de snart kommer att ratificera.
Vi har emellertid bara uppnått en siffra på 37,4 procent inför den andra tröskeln.
Med tanke på att EU, Japan och nästan alla kandidatländer nu har ratificerat innebär detta att ratificering av Ryssland är nödvändigt för att protokollet skall kunna träda i kraft.
Det verkar som om Ryssland fortfarande lutar åt att ratificera, i synnerhet att döma av resultatet av en nyligen offentliggjord undersökning av effekterna av klimatförändring i detta land.
Men det återstår fortfarande att fatta det slutliga beslutet, och man har inte fastställt någon specifik tidsplan.
Kommissionen har för avsikt att fortsätta att uppmuntra Ryssland att ta sitt ansvar som nyckelaktör inom klimatförändring och att ratificera Kyotoprotokollet så snart som möjligt.
Internt kommer kommissionen att gå vidare inom ramen för det europeiska klimatförändringsprogrammet för att göra det möjligt för Europeiska unionen att uppnå sina mål för utsläppsminskningar enligt avtal.
Internationellt kommer kommissionen å andra sidan att fortsätta sina ansträngningar för att uppmuntra våra partner att ratificera Kyotoprotokollet så att det kan träda i kraft.
Samtidigt kommer vi att fortsätta att bygga på de goda bilaterala förbindelser som vi har etablerat med ett antal utvecklingsländer och med majoriteten av de industrialiserade länderna för att få bättre förståelse för vad som måste göras i framtiden.
Alla vet att Kyotoprotokollet bara är det första steget i kampen mot klimatförändring, och vi måste börja diskutera hur vi skall fortsätta utöver detta.
Avslutningsvis vill jag återigen understryka kommissionens djupa tacksamhet för parlamentets stöd och för dess mycket engagerade närvaro i Delhi.
