# ID: svediakorp-gov431102
# author: Gillig (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 538
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, fru föredragande och kära kolleger!
Först och främst vill jag tillsammans med föredraganden glädja mig åt planerna på att införa en sådan lagbestämmelse, det vill säga ta ställning till huvudinnehållet i texten till detta förslag.
Det var verkligen på tiden!
Och Europeiska kommissionen hade ett politiskt ansvar att axla för de personer som omfattas av detta förslag till förordning, framför allt efter Europeiska rådet i Tammerfors i oktober 1999, där rådet i sina slutsatser fastställde behovet av att snabbt vidta åtgärder för att ge tredjelandsmedborgare som lagligen uppehåller sig i Europeiska unionen likabehandling.
Vad vi gläder oss åt är mycket riktigt att tredjelandsmedborgare garanteras likabehandling i förhållande till förordning (EEG) nr 1408 / 71 och den sociala rättvisa som följer med förordningen.
Såsom har nämnts bidrar denna likabehandling högst väsentligt till deras integration och underlättar även den fria rörligheten för personer.
Vi vet att den fria rörligheten för personer, som vi ju talar så mycket om, är mycket svårare att genomföra i praktiken än när det gäller rörligheten för varor och gods.
Eftersom detta är påkallat skall jag här påminna om det viktiga bidrag tredjelandsmedborgarna lämnar till Europeiska unionen, såväl när det gäller en dynamisk ekonomi som när det gäller kulturell mångfald och rikedom.
När vi talar om dessa människor talar vi också om närmare 13 miljoner människor i unionen.
Det är ingen liten grupp.
I likhet med föredraganden vill jag dock uppmärksamma er på frågan om den rättsliga grund som Europeiska kommissionen har valt efter påtryckningar från rådet.
Europaparlamentet har ålagts att endast höras enligt samrådsförfarandet trots att det första förslaget från 1997 byggde på artikel 51, nuvarande artikel 42, som kräver medbeslutande.
Motiveringen av detta beslut förefaller minst sagt tveksam och bör därför ifrågasättas, vilket föredraganden påpekar.
Beslutet ställer de facto parlamentet inför ett dilemma, som det bara kan bli kvitt genom att kapitulera, därför att det är precis vad det är fråga om här.
Och tyvärr är detta inte det första exemplet på vad man skulle kunna beteckna som en veritabel nedmontering av parlamentets förmånsrätter, som kan komma att bli en upprepning av ett förargligt precedensfall.
Jag är rädd för att detta är en genomgående tendens, och jag tror att parlamentet måste vara på sin vakt.
Kommissionen, som följt rådets rekommendationer, vet med säkerhet att parlamentet kommer att välja en pragmatisk väg och avstå från vad föredraganden kallade juridiska hårklyverier, för att inte äventyra en nödvändig och brådskande gemenskapslagstiftning.
Vi vill inte ta på oss ansvaret för att fälla något som vi varmt förordar.
Därför vill vi inte blåsa till strid, men ställer ändå frågan.
Måste det i morgon gå så långt att vi straffar de medborgare som förväntar sig att parlamentet skall fatta beslut, bara för att skapa respekt för parlamentets ställning?
Jag tror att detta beslut och Europaparlamentets helt igenom rimliga ståndpunkt bör ligga till grund för ett reflexionsarbete kring ärenden som kommer att dyka upp framöver, och som vi vet att rådet redan förbereder.
