# ID: svediakorp-gov431101
# author: Monti (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 763
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade ledamöter!
Först och främst vill jag tacka föredraganden Oomen-Ruijten och ledamöterna för ett utmärkt betänkande och för deras stöd för kommissionens förslag.
Det handlar om ett ytterst viktigt förslag, som om det antas kommer att ge en betydelsefull politisk signal från unionen när det gäller integrationen av medborgare i tredje länder som lagligen är folkbokförda i Europeiska unionen, eftersom de skulle ges samma sociala trygghet som medborgare i gemenskapen har när de rör sig inom Europeiska unionen.
Således är det ett viktigt bidrag till en konsekvent och balanserad gemensam invandringspolitik.
Den 27 oktober 1999 krävde denna församling snabba insatser för rättvis behandling av medborgare i tredje länder som lagligen bor i medlemsstaterna, för att de skall få rättigheter som är jämförbara med unionens medborgares.
Det förslag vi diskuterar svarar på detta krav, och går till och med längre, genom att medborgare i tredje länder ges samma rättigheter - inte bara jämförbara rättigheter - som de som medborgare i gemenskapen har när de rör sig inom Europeiska unionen.
Förslaget kommer dessutom att främja de yrkesarbetandes rörlighet: vikten av detta framgår av den handlingsplan som kommissionen lade fram i början av året.
Förslaget kommer alltså att förenkla reglerna genom att antalet nationella och internationella instrument som styr samordningen av socialförsäkringssystemen för denna kategori minskar.
Som föredraganden med all rätt sade i sitt anförande syftar detta förslag till förordning, som grundar sig på artikel 63.4 i fördraget, till att bygga en bro.
Det innebär helt enkelt att tillämpningsområdet för gemenskapens förordningar om social trygghet, som grundar sig och kommer att fortsätta att grunda sig på artikel 42 i fördraget, utvidgas till att omfatta medborgare i tredje länder.
Detta innebär att parlamentet även i fortsättningen kommer att ha medbestämmanderätt angående eventuella framtida ändringar av förordning 1408 / 71.
Som bekant innehåller kommissionens förslag redan ett stycke i ingressen som hänvisar till stadgan om grundläggande rättigheter, men jag håller med om att det behövs en särskild hänvisning till artikel 34.2 i denna.
Kommissionen kan således instämma i ändringsförslag 1.
Jag instämmer fullständigt i påståendet att samordningen av den sociala tryggheten för medborgare i tredje länder är mycket viktig, men detta är så uppenbart att det - liksom ett stycke i ingressen om detta - inte behöver skrivas in.
Vikten av samordning av de sociala trygghetssystemen för medborgare i tredje länder avspeglas redan i hög grad i de nio första styckena i ingressen som kommissionen har föreslagit.
Trots att kommissionen instämmer i tankegången kan vi alltså inte godkänna ändringsförslag 2.
Jag inser det lämpliga i att hänvisa till den kommande, nära förestående utvidgningen av Europeiska unionen i ett stycke i ingressen: kommissionen kan således instämma i ändringsförslag 3.
Däremot kan vi inte hålla med om ändringsförslag 4 och 5.
När det gäller ändringsförslag 4 skall det sägas att det inte är lämpligt att i en förordning hänvisa till ett förslag till gemenskapsinstrument vars öde fortfarande är okänt.
Kommissionen kan inte heller instämma i ändringsförslag 5 av en rad skäl.
För det första är syftet med förslaget att ge de medborgare i tredje länder som lagligen bor i en medlemsstat samma rättigheter som de gemenskapsmedborgare som rör sig inom unionen har.
Med ändringsförslag 5 vill man ge medborgare i tredje länder andra rättigheter än de gemenskapens medborgare har.
Jag kan inte inse varför en afghansk eller indisk löntagare i till exempel Nederländerna eller Finland skall råka ut för helt andra problem än en grekisk eller portugisisk kollega på grund av att han inte är hemmastadd med språket och / eller de administrativa rutinerna i värdlandet.
Kommissionen kommer dessutom att dra i gång en aktiv informationskampanj, och när förslaget väl har antagits kommer det att presenteras för alla berörda personer, så att de kan hävda sina rättigheter när så behövs.
För övrigt finns det redan i dag ett stort intresse för förslaget från mediernas sida.
Herr talman!
För att avsluta är jag ytterst tacksam mot denna församling för att ni tog upp förslaget på dagordningen, så att rådet formellt kan anta det vid sitt möte den 3 december.
Ni förstår säkert att kommissionen inte längre har tid att lägga fram ett ändrat förslag för rådet, men min kollega, kommissionär Diamantopoulou, har för avsikt att rekommendera rådet att anta förslaget med de ändringsförslag från parlamentet som vi har godkänt här.
