# ID: svediakorp-gov431020
# author: de Gaulle (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 258
# sentences: 8
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen förbjuds inte dominerande ställning, utan endast missbruk av den.
Det föreskrivs inget system med förhandsgodkännande av fusioner.
Av detta följer att en dominerande ställning som åstadkoms genom ett fusionsförfarande inte skall föregås av förhandlingar med kommissionen och att en sådan dominerande ställning inte i sig strider mot fördraget.
Även här har kommissionen, för att motivera sin existens, tillskansat sig befogenheter som den saknar genom att för ändamålets skull hitta på helt godtyckliga och rentav löjeväckande kriterier, när man exempelvis analyserar marknadsandelarna för varje land och för varje produkt, och härvidlag utnyttjar de franska myndigheternas lättsinne, för att inte säga obefintliga auktoritet, när det gäller att försvara den franska industrins intressen.
Och trots att Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen inte innehåller någon form av förbud mot utveckling av statliga företag, förföljer kommissionen i Bryssel de statliga franska företagen - i deras ögon förhatliga symboler för en triumferande? colbertism?.
I detta avseende måste varje försök som syftar till att tvinga den franska regeringen att privatisera företag inom den offentliga sektorn bemötas med en kraftfull motattack från löntagarkollektivet, eller varför inte med en generalstrejk inom samtliga industrinäringar.
Det är inte bara avdelningarna på Generaldirektoratet för konkurrens som behöver reformeras, utan även kommissionär Monti - som för övrigt inte vet ett dyft om industrin - som måste ställas åt sidan, och det är kommissionen i Bryssel som måste sättas på plats.
