# ID: svediakorp-gov431010
# author: Herzog (GUE/NGL) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 882
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill tacka alla kolleger som har stöttat mig och då särskilt de som ställer sig bakom betänkandets inriktning.
Jag tror att betänkandet är balanserat och verklighetsnära.
Jag konstaterar att ändringsförslagen från Evans och Riis-Jørgensen upphäver denna balans och faktiskt dömer ut all form av statligt stöd på marknaden.
Jag hoppas därför att ändringsförslagen inte godkänns och att den balans som åstadkommits i utskottet för ekonomi och valutafrågor skall bestå under plenarsammanträdet.
Jag har haft ett bra samarbete med Generaldirektoratet för konkurrens som mycket omsorgsfullt förvaltar politiken för statligt stöd, och jag uppskattar mycket deras känsla för dialog.
Precis som konkurrenspolitiken i stort står policyn för statligt stöd inför nya utmaningar.
Dess främsta mål är fortfarande att minska allt stöd som snedvrider eller riskerar att snedvrida konkurrensen, men även andra mål måste beaktas.
Det gäller konkurrenskraften och tillväxten - målen från Lissabon - och den sociala sammanhållningen, som förutsätter stöd som gör att eftersatta regioner kan komma ikapp och utvecklas.
Europeiska rådet i Stockholm och i Lissabon åtog sig därför att minska, inte allt stöd, utan sådant stöd som avses i artikel 87, nämligen stöd som skapar illojal konkurrens.
Man förordar just att stödet läggs om så att det går till horisontella mål.
Samtliga dessa rådets beslut måste genomföras beslutsamt men med urskiljning.
I mitt betänkande betonar jag att det horisontella stödets effektivitet måste utvärderas.
Exempelvis har stöd till forskning, miljö, utbildning och sysselsättning blivit legitimt, och det anses ofta önskvärt att öka det.
Detta stöd är dock inte alltid effektivt med avseende på målen från Lissabon och Göteborg, och vi måste därför gå vidare i våra rekommendationer.
Det vore för övrigt farligt att bannlysa all form av sektorsvisa stöd.
Sådana stöd kan visa sig vara nödvändiga för att finansiera strategiska projekt där Europa släpar efter och marknaden är svag, men även för att bemöta illojal konkurrens på världsmarknaden, eller rädda näringsgrenar som drabbas av mycket allvarliga konjunkturkriser.
Vi vet förresten att kommissionen själv inledde debatten om konkurrenspolitikens och industripolitikens inriktning.
Unionens utvidgning mot länderna i Central- och Östeuropa innebär också svåra problem, som det är nödvändigt att behandla opartiskt.
När den privata sektorn inte vill finansiera en modernisering av stålindustrin i Polen och Tjeckien mot bakgrund av den internationella överproduktionen, innebär det då att vi måste kräva att dessa länder avstår från att utveckla denna sektor?
Det krävs en översyn av stödet till stålindustrin.
Och även om det är legitimt att sträva efter att avskaffa särskilda skattesystem och det förhållande att de omvandlas till regionalstöd, skall vi inte glömma att länder som Irland fram till helt nyligen drog stor fördel av ett sådant skattesystem.
Eftersom den ekonomiska nivån i de berörda regionerna i öst är synnerligen låg kommer lönsamma företag inte heller att uppstå av sig själva.
När det gäller de allmännyttiga tjänsterna börjar kommande framsteg att skönjas.
Rådet och kommissionen är i färd med att omvärdera deras betydelse för EU.
I linje med parlamentets önskemål erkänner domstolen att ekonomisk kompensation för skyldigheten att tillhandahålla dessa tjänster inte utgör stöd.
Vi vill därför att kommissionen med denna utgångspunkt påskyndar sitt reflexionsarbete och inom kort föreslår nya instrument för att garantera både valfrihet, resurser till de allmännyttiga tjänsterna och konkurrens, samt för att trygga icke-vinstdrivande verksamheter.
Slutligen kräver vi att kommissionen intensifierar arbetet för att de skattebestämmelser som av Primarolo-gruppen anses orsaka orättvis konkurrens skall klassas som statligt stöd som bör avskaffas.
Kära kolleger!
Resultattavlan är ett framsteg i riktning mot öppenhet och offentlig debatt, och vi välkomnar den.
Kommissionen är dock medveten om de begränsningar som vi har framhållit.
Jämförbarheten mellan de olika ländernas uppgifter garanteras inte, stödets effektivitet utvärderas inte och det saknas fortfarande en jämförelse mellan unionen och unionens internationella huvudkonkurrenter.
Alla dessa områden kräver framtida insatser.
I detta arbete vore det önskvärt med ett bredare deltagande av aktörer från det civila samhället.
Låt mig tillägga ett par ord om konkurrenspolitiken i stort.
Konkurrens är nödvändigt för den inre marknadens livskraft och effektivitet.
Europeiska unionen har emellertid lång väg kvar att gå inom området för industriell och teknisk utveckling.
Vi får inte backa i fråga om konkurrenspolitiken, men såväl i fördragen som i praktiken måste industripolitiken och politiken för ökad konkurrenskraft lyftas upp till samma nivå.
I annat fall kommer unionen att halka efter i fråga om innovation, stordriftsfördelar, nätverk och nyföretagande.
Experterna bedömer redan nu att unionens tillväxtpotential vad avser produktion och produktivitet har minskat, trots att vi själva vill att den skall öka.
Förfarandet vid sammanslagningar och koncentrationer är bara en aspekt av problemet.
Vi vet att den allmänna koncentrationen av befogenheter till generaldirektoratet innebär ett problem, men det är inte önskvärt att slå över åt andra hållet och hamna i den amerikanska modellen.
I den reform som håller på att utarbetas föredrar vi ett granskningsförfarande som är mycket öppnare, baserat på överläggningar och förenligt med rimliga tidsfrister, medan beslutet fortfarande skall falla under kommissionens behörighet.
