# ID: svediakorp-gov430978
# author: Diamantopoulou (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,206
# sentences: 49
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag skulle vilja börja med tre allmänna kommentarer.
För det första, ganska många av de värderade parlamentsledamöterna har talat om subsidiaritetsfrågan.
Det finns en uppsjö av material om subsidiariteten, jag skall bara nämna en speciellt viktig punkt.
I en tid, då de nationella marknaderna mer och mer blir europeiska marknader och utvidgningen står för dörren, är det uppenbart att den heterogena arbetslagstiftningen och rättigheterna som skiljer sig från land till land leder till snedvridning av den inre marknaden.
Det är alltså uppenbart att det, liksom inom alla sektorer av arbetslagstiftningen, behövs en gemensam och flexibel ramlagstiftning.
Min andra kommentar gäller frågan om vi har gjort någon utvärdering av konsekvenserna av detta direktiv.
Jag vill påminna om att direktivet berör 1,5-2 procent av arbetstagarna i Europa.
Men vad som är viktigt ur politisk synvinkel är att det är en bransch som ökar oerhört snabbt och leder till många inskränkningar av arbetstagarnas rättigheter, och därför måste detta så snabbt som möjligt, jag upprepar det, regleras i förväg inom en gemensam ram.
Jag har beaktat och jag skulle vilja be er att titta på undersökningen från CIETT, den internationella organisationen för bemanningsföretag, som finns tillgänglig för de ledamöter som är intresserade.
I denna undersökning har företagen själva mycket tydligt kommit fram till att det behövs en arbetslagstiftning, som kan lösa de problem som vanligtvis uppstår i frågor kring löner och arbetsvillkor och främja utvecklingen inom denna sektor, som i många länder är mycket negativt belastad.
Här nämns mycket tydligt Nederländerna och den holländska modellen, en modell som har lyckats förena flexibilitet med social trygghet och med skydd av arbetstagaren, där vi har några av de största och mest framgångsrika bemanningsföretagen.
Man har talat om den omständliga byråkratin i modellen.
Jag skulle vilja säga att det är alldeles fel.
Lagstiftningen innebär inte något nytt tillvägagångssätt i fråga om anställning eller förflyttning av en arbetstagare.
Varje land behåller sitt hittillsvarande system.
Flexibiliteten, åtminstone så som den har tolkats i Europa, innebär en hel rad politiska och praktiska åtgärder, som hjälper företaget, arbetstagaren, den offentliga sektorn, lagstiftningen, att anpassa sig till produktionens nya behov.
Man får inte tolka flexibiliteten så att den innebär färre rättigheter eller inga rättigheter över huvud taget, som förutsättning för att det skall skapas nya arbetstillfällen.
Man har också nämnt Storbritannien, dvs. att det kommer att bli en minskning av antalet arbetstillfällen osv.
Den skillnad som kommer att märkas i detta land är att det troligen blir en liten ökning av den arbetskostnad som hänför sig till det minimum av sociala rättigheter som dessa arbetstagare bör ha också enligt den brittiska arbetsmarknadslagstiftningen.
Herr talman, tillåt mig nu gå in på mycket konkreta ändringsförslag, så att jag kan tala om kommissionens inställning.
Det finns två slags ändringsförslag.
Den första kategorin gäller förtydligande av förslaget och tillägg av vissa definitioner.
Den andra kategorin gäller förändring av förslagets innehåll med tillägg eller strykning av vissa viktiga bestämmelser.
I fråga om den första kategorin: jag välkomnar förslaget till ny rubrik.
Jag anser att den svarar mycket bättre mot innehållet i direktivet.
Jag instämmer i det ändringsförslag som syftar till en fylligare beskrivning av den triangelrelation mellan arbetstagare, bemanningsföretag och kundföretag som ligger till grund för den tillfälliga anställningen.
Jag stöder de ändringsförslag som kommer med nya definitioner av tillfälligt anställd, kundföretag och bemanningsföretag.
Vidare accepterar jag de ändringsförslag som innebär vissa förtydliganden av texten.
Den definition som föreslås för termen? uppdrag? är mera exakt.
Den nya formuleringen, om de kategorier arbetstagare som medlemsstaterna inte kan undanta från direktivets tillämpningsområde, är mycket bättre.
Jag stöder tillägget om de metoder genom vilka de tillfälligt sysselsatta skall hållas informerade om lediga platser vid kundföretaget.
Jag anser det också värdefullt att ett företag kan få rimlig ersättning för de tjänster det har tillhandahållit kundföretaget, och samtidigt att arbetstagarna inte tvingas betala en avgift till bemanningsföretaget, om de, när uppdraget upphör, sluter ett avtal om tillsvidareanställning med kundföretaget.
Jag accepterar det ändringsförslag som föreslår en omformulering med tydligare syftning på social trygghet.
Jag uppskattar också att man nämner kollektivavtalen i fråga om representation för arbetstagarna, eftersom denna representation förvisso kan fastställas genom kollektivavtal.
Jag instämmer också i det ändringsförslag som innebär att medlemsstaterna skall ansvara för att såväl arbetstagarna som deras representanter skall disponera tillräckliga medel för att täcka de kostnader som uppstår som en följd av detta direktiv.
När det gäller de ändringsförslag som rör själva sakinnehållet i förslaget, med tillägg eller strykning av vissa viktiga bestämmelser, skall jag göra en åtskillnad mellan de förslag som kan accepteras och dem som måste avvisas.
Jag ser positivt på det ändringsförslag som ökar möjligheterna att upphäva begränsningar och förbud i fråga om arbete för bemanningsföretag.
Dessa möjligheter är mycket begränsade i förslaget till direktiv, för de gäller endast begränsningar eller förbud för vissa kategorier arbetstagare eller för vissa branscher.
Och givetvis accepterar jag syftet med ändringsförslaget, som är att skapa garantier för att inhyrd personal inte skall utnyttjas för att ersätta arbetstagare som deltar i kollektiva aktioner, strejker osv.
Jag finner också den nya formuleringen av principen om icke-diskriminering ytterst intressant, och jag anser att det är tydligare och lättare att inrikta sig på de arbetsvillkor som de tillfälligt anställda skulle ha, om de hade anställts direkt av kundföretaget.
Jag kan acceptera att undantag från avtal om tillsvidareanställning enbart skall gälla lönen, men jag kan inte acceptera att detta undantag utsträcks till att också gälla avtal om visstidsanställning.
Jag kan inte heller acceptera att man tar bort den period på 6 veckor, som i vissa länder innebär möjlighet att anlita inhyrd personal under en mycket kort tid och för mindre viktiga arbetsuppgifter.
Det är ett inslag som kan vara till god hjälp under hela behandlingen av den här frågan.
Sammanfattningsvis, jag kan acceptera följande ändringsförslag i deras helhet: 1, 4, 22, 28, 33, 43, 46, 47, 48, 51, 52, 85 och 92.
I fråga om följande ändringsförslag kan jag acceptera dem delvis eller åtminstone deras syfte, sedan de omformulerats: 6, 15, 16, 20, 23, 26, 27, 29, 30, 31, 32, 34, 35, 36, 38, 40, 44 och 49.
De övriga ändringsförslagen avvisas.
Jag skulle vilja tacka er alla för era ansträngningar att åstadkomma en ny text, som kommer att underlätta det slutgiltiga antagandet av direktivet, som förvisso är ett svårt direktiv i både politiskt och tekniskt avseende.
Jag skulle ännu en gång vilja gratulera van den Burg och uppmuntra det danska ordförandeskapet att vidta alla nödvändiga åtgärder för att möjliggöra en överenskommelse i rådet den 3 december.
