# ID: svediakorp-gov430922
# author: Lannoye (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 365
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Förslaget till direktiv om fodertillsatser bör välkomnas som ett viktigt framsteg för människans och djurens hälsa, liksom för miljön.
Genom direktivet ändras, förvisso delvis men det är alltid något, en oacceptabel situation, eftersom man föreslår att det skall bli förbjudet att tillsätta antibiotika i djurfoder.
Jag erinrar om att antibiotika, utöver dess förmåga att döda bakterier som orsakar infektionssjukdomar, har en egenskap som upptäcktes för mycket länge sedan - redan på fyrtiotalet - nämligen att förbättra omvandlingen av födan hos djuren och därmed öka tillväxten.
På så sätt kan en slaktkyckling som fötts upp i bur tack vare dopning med antibiotika i fodret nå en vikt på 2,3 kilo efter sju veckor.
Den är då färdig att ätas medan den släkting som fötts upp naturligt väger knappt 1 kilo efter dessa sju veckor.
Det tar alltså dubbelt så lång tid innan den kan ätas.
Den ekonomiska nyttan av att tillsätta antibiotika i fodret är uppenbar.
Metoden med att dopa uppfödningsdjur med hjälp av subterapeutiska medel blev allmän i och med att intensivuppfödningen utvecklades.
Användningen av antibiotika berättigades officiellt av det faktum att det, utöver att tillväxten påskyndas, gör det möjligt att skydda djuren mot infektionssjukdomar.
Man skall veta att uppfödningsvillkoren spelar en stor roll för spridningen av dessa sjukdomar.
Metoden legaliserades 1970 genom direktiv 70 / 524 / EEG, som på den tiden innebar att tretton olika slags antibiotika fick användas som tillsats.
Men sedan 50-talet har man upptäckt en konsekvens av alltför mycket antibiotikaanvändning som kan vara skadlig: resistenta bakterier har uppstått som gör användningen av de aktuella antibiotika ineffektiv.
Under årens lopp har företeelsen bekräftats och jag erinrar om att det 1985 - dvs.
17 år före kommissionens förslag - ledde till att den svenska riksdagen röstade igenom ett allmänt förbud.
Även om det är synd att man väntat så länge, måste man glädjas åt att man beslutat sig för att agera nu.
Jag föreslår precis som Kindermann att man skall förbjuda koccidiostatika också som tillsats, och endast använda det som läkemedel.
