# ID: svediakorp-gov430911
# author: Medina Ortega (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 773
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
De två frågor som vi behandlar här i kväll verkar säkert alldeles för svårbegripliga och tekniska i en utomstående iakttagares ögon, men som flera talare har betonat är det frågor som berör medborgarna och med anledning av de två stora internationella skandaler som är aktuella berörs även konsumenterna av dessa frågor för närvarande.
Ärendet Enron i Förenta staterna har nämnts, men till exempel i mitt hemland, Spanien, är en stor finansiell skandal aktuell för närvarande, ärendet Gescartera, som redan har lett till att personer på flera höga poster i regeringen har avgått och som kan leda till att andra personer hamnar i farozonen - det spanska parlamentet undersöker nämligen situationen för närvarande.
När det talas om finansiella tjänster talar man om något som påverkar de vanliga medborgarnas liv.
De påverkar deras pensioner och deras utsikter till sparande.
Vi försöker för närvarande inrätta paneuropeiska, gränsöverskridande finansiella tjänster i Europa.
Vi bemödar oss om att garantera våra finansiella företag största möjliga frihet och möjligheter att agera på det europeiska området, men om vi inte inrättar ett paneuropeiskt tillsynssystem för att kontrollera verksamheten inom dessa företag finns det risk för att det slags bedrägerier och skandaler som nu enbart finns på nationell nivå inträffar i hela Europeiska unionen.
Jag anser inte att en avreglering av de finansiella tjänsterna i hela gemenskapen är tänkbar om den inte åtföljs av ett system för tillsyn av den finansiella verksamheten som också omfattar hela gemenskapen.
Vi är alla överens om att den här frågan kräver en demokratisk lösning.
Demokrati betyder? folkstyre? och detta är endast möjligt genom parlamentarisk representation - i Grekland var den direkta demokratin möjlig eftersom man samlade alla medborgare på ett torg.
Försöket att ersätta demokratin med ett system för offentlig rådfrågning, utan att gå till val, till exempel genom dator eller offentliga rådfrågningar är - som kommissionär Bolkestein sade en villfarelse.
Den grundläggande rådfrågningsmetod som är möjlig i dag är offentlig rådfrågning genom valurnorna och de lagligt valda företrädarna.
För närvarande diskuteras till exempel ett förfarande som kan leda till att kommissionens förslag skulle kunna blockeras av en enkel rådfrågning av sektorns företag.
Enligt min åsikt finns det ingenting som är så långt från demokrati som att identifiera de samtalspartner som skall företräda denna demokrati.
Detta leder oss in på den slutliga punkten: förslagen från Randzio-Plath.
Medbeslutande är inte något godtyckligt, det är ett förfarande som innebär att parlamentet deltar och det är resultatet av en politisk process.
Det är sant att det finns en genomförandefas och en delegeringsfas och eftersom det är medlemsstaternas regeringars uppgift att genomföra förslagen kan man hävda att parlamentet inte skall delta i den fasen och inte utöva någon kontroll.
Men om vi till exempel talar om delegerande bestämmelser på lagstiftningsområdet, ser jag inte att det finns någon möjlighet att fortsätta med Lamfalussyförfarandet om man inte fastställer ett tydligt deltagande från parlamentets sida genom att ge det möjligheten att häva beslut, det så kallade call back-förfarandet.
Det vill säga, parlamentet, som utgörs av folkets lagligt valda företrädare, har både en rättighet och en skyldighet att delta i övervakningen av hur lagstiftningen utvecklas.
Som Randzio-Plath betonade har vi just antagit Lamfalussyförfarandet.
Vi har inte någon erfarenhet av hur det fungerar ännu och ändå vill vi redan begränsa parlamentets möjliga deltagande, utan att se om detta förfarande fungerar effektivt.
Vi måste först prova om det fungerar och se om de demokratiska garantierna verkligen upprätthålls.
Om garantierna upprätthålls kan ni vara säkra på, herr kommissionär, herr tjänstgörande rådsordförande, att parlamentet är berett att delta fullt ut.
Men det är till exempel inte demokratiskt att företagen deltar i godtyckligt valda forum, i särskilda rådfrågningar.
Ingen kommitté kan ersätta folkets vilja och den uttrycks endast genom valen, genom parlamenten och parlamentets företrädare.
Parlamentets arbetssätt kanske kan förbättras, de parlamentariska strukturerna kan förbättras i den nya författningen, men när man skall anta lagstiftning måste detta ske genom ett instrument som har valts av folket i ett normalt valförfarande.
Allt annat skulle vara en lögn och ett sätt att lägga lagstiftningen i händerna på just de personer som kanske senare skulle kunna utnyttja detta för att lura konsumenterna.
Jag anser att vi måste förstärka våra tillsynsförfaranden och våra tillsynsmekanismer och göra dem så flexibla som möjligt, vilket bör ske genom att parlamentet deltar i hela lagstiftningsförfarandet, uppifrån och ned.
