# ID: svediakorp-gov430904
# author: Randzio-Plath (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 667
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill eftertryckligen understryka att van den Burgs betänkande når Europaparlamentet vid rätt tidpunkt, eftersom vi måste föra denna debatt om tillsynsmyndigheten i Europa.
Men det är ännu viktigare än någonsin tidigare att skilja mellan problemet med tillsynsmyndigheten och problemet med regleringen.
Jag anser att det är riktigt att van den Burg i sitt betänkande har valt ett mycket öppet sätt att ta itu med saken.
Jag anser också att det är riktigt att hon i enlighet med detta granskar de olika modeller som vi har här i Europeiska unionen när det gäller tillsynsmyndigheter, utan att skissa upp någon slutgiltig modell.
Vi måste gå varandra till mötes, vi måste lära av våra erfarenheter, och vi måste framför allt försöka att inte föra in någon dogmatism eller ideologisering av en enda ståndpunkt i debatten.
Därför anser jag att detta betänkande ger oss en bra grundval för dialogen med de andra institutionerna.
Jag vill nu koncentrera mig på de problem som sysselsätter oss i samband med utvidgningen av Lamfalussyförfarandet, eftersom det här ju framför allt handlar om regleringen.
Herr rådsordförande, ni har helt riktigt påpekat hur nödvändigt det är med finansiell integration, men även med finansstabilitet.
Här överträffas inte Europaparlamentet i sin ståndpunkt av något råd eller någon kommission, eftersom vi anser att finansmarknadsstabilitet i själva verket är offentlig egendom och att vi som ledamöter måste försvara den.
Men vi måste också hela tiden fråga oss om de förfaranden som valts kan bidra till detta.
När jag tänker på att jag först för nio månader sedan, med åtskilligt magont, stödde en överenskommelse genom vilken Lamfalussyförfarandet infördes för värdepappersregleringen, tycker jag det är lite för tidigt att redan i dag diskutera? födelsen av Lamfalussy-trillingar?, nämligen utvidgningen av förfarandet till de tre nya områdena bankväsende, försäkringar och konglomerat, eller rentav rekommendera dem.
Det handlar inte bara om att vi enligt min åsikt ännu inte har några erfarenheter.
Ni vet lika bra som jag att det första Lamfalussydirektivet om marknadsmissbruk ännu inte på långt när har genomförts, och att det andra rentav fortfarande väntar på att omsättas i en gemensam ståndpunkt.
Nej, det handlar också om att kommissionen helt klart har medgett att man ännu inte känner till vilka brådskande lagstiftningsakter som väntar oss.
Därför är det mycket viktigt att vi får ett löfte av kommissionen och rådet om att bestämmelsen om öppenhet i varje fall skall beaktas även i fortsättningen i samband med en utvidgning av Lamfalussyförfarandet.
Jag tror att vi har gjort framsteg här.
Det vill jag uttryckligen säga från parlamentets sida.
Bestämmelsen om öppenhet är säkert av central betydelse för en fungerande demokrati.
Men det handlar inte bara om en institutionalisering av ytterligare öppenhetsmekanismer.
Nej, det handlar också om hur man fortsätter lagstiftningen.
Jag menar att det fortfarande inte finns någon institutionell balans i lagstiftningsförfarandet, och att vi behöver få en ändring av artikel 202.
Bolkestein har flera gånger påpekat för oss att parlamentet ju alltid har möjlighet att i medbeslutandeförfarandet blockera ytterligare ett direktiv.
Men för oss handlar det inte om att blockera något.
Det handlar om ett konstruktivt samarbete.
Därför, herr rådsordförande, förväntar jag mig av Ekofin, men också av Europeiska rådet i Köpenhamn, en politisk förklaring om att det krävs en ändring av fördraget när det gäller sekundärrätt, när det gäller parlamentets önskan om bemyndigande, men samtidigt också med rätt till återkallande, och att man kommer att arbeta för detta med alla rättsliga implikationer som det nödvändigtvis kommer att resultera i.
Det måste finnas balans mellan rådet och Europaparlamentet såsom varande gemensamma lagstiftare.
Det är av central betydelse för denna parlamentariska demokratis framtid, som vi ju när allt kommer omkring alla vill utforma genom konventet och regeringskonferensen 2004.
