# ID: svediakorp-gov430901
# author: Bolkestein (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,187
# sentences: 56
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Denna debatt rör både den resolution som Randzio-Plath lagt fram, och det betänkande som utarbetats av van den Burg.
Med ert samtycke skall jag först tala om resolutionen, och sedan gå över till van den Burgs betänkande.
Som ni kanske vet har Ekofinrådet gett sitt breda stöd till Ekonomiska och finansiella kommitténs rapporter om att utvidga Lamfalussy-åtgärderna till att omfatta försäkringar, banker och finansiella konglomerat.
På begäran av rådet och ordförandeskapet, har kommissionen anordnat ett offentligt samråd som avslutades förra veckan.
Responsen från marknadsaktörer, konsumenter och andra berörda parter har på det hela taget varit stödjande.
Vi kommer inom kort att göra denna respons tillgänglig på vår webbplats, vilket är förenligt med den öppna och insynsvänliga strategi som parlamentet vill skall tillämpas för hela Lamfalussyförfarandet.
Kommissionen stöder rådet när det gäller att utvidga Lamfalussy-åtgärderna, samtidigt som man till fullo respekterar alla aspekter av våra överenskommelser med parlamenten och vår enighet med denna kammare.
Jag tror att detta så småningom kommer att medföra verkliga fördelar allteftersom lagstiftningsprocessen blir snabbare, mer flexibel och mer insynsvänlig.
Låt oss komma ihåg vad vi försöker att göra.
Ett av våra mål är att gynna konvergensen hos regelstrukturerna, som i fråga om värdepapper nu börjar att införas.
Vi anser bestämt att detta även behövs inom de övriga sektorerna.
Jag noterar era farhågor om bristen på erfarenhet med Lamfalussy-strategin än så länge.
Detta är oundvikligen en process där man lär sig av sina misstag.
Vi måste utreda alla eventuella brister, vilket är en uppgift som särskilt har tilldelats den interinstitutionella övervakningsgruppen.
Men vi måste fortfarande förbereda oss i tid, inför de kommande besluten, inte minst för att vi behöver tid att införa det regelverk och de strukturer som skall utvidga Lamfalussyförfarandet.
Dessutom kommer vårt beslut om att utvidga detta förfarande eller inte att forma den typ av direktiv som vi inför med avseende på banker, försäkringar och konglomerat.
Vi måste också ta hänsyn till behovet av att inrätta effektiva beslutsfattandestrukturer före utvidgningen.
Vi får därför inte vänta till år 2006 och därefter.
Detta sagt förstår jag till fullo de invändningar som detta parlament framfört när det gäller behovet av verkliga demokratiska och ansvariga normer och garantier.
Ekonomiska och finansiella kommitténs förslag har dragit betydande fördelar av mina tjänsteenheters insats.
De respekterar särskilt de befintliga interinstitutionella politiska och rättsliga avtalen och detta parlaments privilegier.
Vi har hela tiden betonat detta, och krävt att förslaget skulle läggas fram för offentligt samråd.
För övrigt håller jag inte med om att överlämnandet av ordförandeskapet för policygruppen för finansiella tjänster (FSPG) till en medlemsstat skulle försvaga kommissionens roll.
FSPG kommer att ha en långsiktig, framåtblickande och strategisk roll, men kommissionens initiativrätt och förvisso dess roll i kommittéförfarandet kommer inte att äventyras.
Det anges uttryckligen i Ekonomiska och finansiella kommitténs rapport.
Jag har noterat parlamentets fortsatta intresse att delta i FSPG.
Men jag skulle också vilja notera att FSPG: s roll är att ge råd till rådet och kommissionen.
Det är inte någon interinstitutionell grupp.
Vi har emellertid 2005-gruppen - rådets ordförande nämnde det - inom vilken de tre institutionerna regelbundet skulle kunna diskutera strategiska frågor.
Jag har också noterat parlamentets krav på ett tydligt och otvetydigt åtagande att reformera artikel 202 i fördraget.
Som ni vet har kommissionen upprepade gånger angett att den stöder ändringen av denna artikel.
Ordförande Prodi sade just det i denna kammare den 5 februari 2002, när vi tillsammans med parlamentet enades om de demokratiska garantierna för att gå vidare med Lamfalussyförfarandet.
Detta återfinns också i kommissionens vitbok om styrelseformer, i dess meddelande om bättre lagstiftning, och i dess bidrag till konventet, kommissionens meddelande av den 22 maj med titeln? Ett projekt för Europeiska unionen?.
I samtliga dessa dokument finner man samma åsikt angiven, nämligen att vi stöder parlamentet i dess önskan att ändra artikel 202 i fördraget.
Kommissionen kommer inom kort, troligen den 4 december, att lägga fram sitt meddelande om den institutionella strukturen.
Meddelandets innehåll skall fortfarande fastställas slutgiltigt, men jag kan säga att vi anser att båda lagstiftningsgrenarna - rådet och parlamentet - i framtiden måste behandlas lika när det gäller kontrollen av kommissionen och hela kommittéförfarandeprocessen.
Det är tydligt.
Vad jag skulle avråda ifrån - och här skulle jag vilja avsluta mina kommentarer om den resolution som Randzio-Plath lagt fram - är att man antar en resolution i dag som man på förhand vet att medlemsstaterna omöjligen kan genomföra politiskt.
De kan inte ge sitt godkännande före en regeringskonferens som inte kommer att inledas förrän 2004.
De kan inte ge sitt godkännande till ett särskilt resultat.
Den rimliga utvecklingen vore väl att se till att dessa viktiga frågor har en säker plats på dagordningen för regeringskonferensen, när den inleds.
Om vi nu övergår till van den Burg-betänkandet, välkomnar kommissionen i stort sett detta betänkande.
Jag skulle vilja tacka van den Burg för att hon utarbetat ett betänkande som verkligen är lägligt, med tanke på den nuvarande debatten om att utvidga Lamfalussyförfarandet, en debatt som förs i parlamentet, rådet och, till följd av ett offentligt samråd, också bland mer allmänt spridda intressegrupper.
Enligt min åsikt är betänkandet mycket fokuserat.
Det är inriktat på den huvudsakliga utvecklingen inom finanssektorn, som till exempel tillsynen av konglomerat, globaliseringen av frågorna inom finanssektorn och svaren på bristerna i den amerikanska regelstrategin.
I betänkandet anslås en realistisk ton genom att de olika tillsynsmetoder som medlemsstaterna har antagit erkänns.
I betänkandet uppmanas kommissionen att agera på ett antal områden.
Några av dessa förslag håller antingen på att hanteras eller är under utarbetande.
Låt mig nämna fyra av dem: för det första en dialog med de föreningar som representerar finans- och konsumentsektorn; för det andra en dialog med Förenta staterna; för det tredje sunda regel- och tillsynsprinciper för de berörda myndigheterna i kandidatländerna; för det fjärde, konsekvensbedömningar för nya lagstiftningsförslag.
Kommissionen kan besluta att inte gå vidare med alla förslag i betänkandet, men vi kommer sannerligen att överväga dem vederbörligt.
Det gläder mig att konstatera att man i betänkandet stöder kommissionen på ett antal områden.
I betänkandet bekräftar man till exempel kommissionens ledande roll när det gäller att utarbeta lagstiftning, vilken i fördraget finns med som initiativrätten.
Det är förvisso en ensamrätt i fråga om att ta initiativ.
I betänkandet stöder man också kommissionens roll som en rättvis maktfaktor.
Man noterar det viktiga arbete som kommissionens tjänsteenheter utför när det gäller att skapa en integrerad finansmarknad som, vilket Pedersen sade för ett litet tag sedan, är avgörande för Europeiska unionens medellångsiktiga mål med att skapa den mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomin senast 2010.
