# ID: svediakorp-gov430900
# author: Pedersen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,436
# sentences: 56
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(DA) Herr talman, herr kommissionär, ärade ledamöter, mina damer och herrar!
Jag är glad för denna möjlighet att få diskutera utvidgningen av Lamfalussyförfarandet till hela den finansiella sektorn.
Jag sätter stort värde på att få tillfälle att redogöra för rådets förslag inför Europaparlamentet så att vi kan få till stånd en konstruktiv och öppen dialog mellan rådet och Europaparlamentet angående denna viktiga fråga.
Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor har lyft fram en del frågeställningar kring den omstrukturerade policygruppen för finansiella tjänster (FSPG) och kring Europaparlamentets deltagande i diskussionerna om politiken på det finansiella området.
Jag hoppas att dessa frågor skall kunna lösas innan rådet (Ekofin) antar rapporten den 3 december.
De finansiella marknaderna spelar en ständigt växande roll för Europas ekonomi.
De utgör en viktig faktor för skapandet av tillväxt och sysselsättning och den finansiella integrationen inom Europeiska unionen, och förverkligandet av en gemensam marknad för finansiella tjänster kommer att bidra väsentligt till ett ökat välstånd.
Således visar en rapport som kommissionen offentliggjorde i förra veckan att en fullständig finansiell integration inom Europeiska unionen på lång sikt kommer att öka Europeiska unionens bruttonationalprodukt med 1,1 procent.
Den ökade finansiella integrationen skapar emellertid också behov av ett förbättrat samarbete om finansiell kontroll inom Europeiska unionen och större uppmärksamhet kring finansiell stabilitet.
Utvecklingen på de finansiella marknaderna under det senaste året har inneburit att dessa behov har understrukits.
Rådet (Ekofin) vill därför utvidga den struktur för finansiell lagstiftning, tillsyn och stabilitet för värdepappersmarknaden som Europaparlamentet, rådet och kommissionen blev eniga om i februari i år, till att omfatta hela den finansiella sektorn.
De interinstitutionella avtal som ingicks när det gäller värdepappersmarknaderna kommer naturligtvis också att gälla i den utvidgade strukturen.
Likaså kommer övervakningen av den finansiella stabiliteten inom Europeiska unionen att stärkas.
Det är av flera skäl viktigt och brådskande att man börjar använda denna nya struktur också för bank- och försäkringssektorerna:
För det första kommer den nya strukturen att bidra till finansiell stabilitet och en effektiv harmonisering av ekonomisk reglering genom att skapa en ram för effektivt samarbete och konvergens mellan de finansiella tillsynsmyndigheterna.
Den ökade integrationen och inbördes påverkan mellan finansiella marknader inom Europeiska unionen gör detta nödvändigt och det får inte skjutas upp.
För det andra är de förhållanden som gav upphov till införandet av Lamfalussyförfarandet för värdepapperssektorn också rådande inom bank- och försäkringssektorerna.
Vi har i dag en osmidig, och långsam och tung lagstiftning, och jag är helt på det klara med att rådet också kan utgöra en sinkande faktor i den nuvarande processen.
Vi har också ett olikartat genomförande av de gemensamma bestämmelserna i medlemsstaterna.
Den finansiella sektorn utvecklas som helhet snabbt och ett snabbt och effektivt samarbete när det gäller lagstiftning och tillsyn är lika nödvändigt för de andra sektorerna som för värdepappersmarknaderna.
Det finns ett behov av att kunna reagera snabbare än vad den nuvarande strukturen tillåter.
Initiativ till nya direktiv, som t.ex. genomförande av kapitalkrav på bankområdet och solvens II-bestämmelser på försäkringsområdet, kommer att kräva en del teknisk detaljreglering och det är därför ändamålsenligt att använda ett mer effektivt lagstiftningsförfarande på detta område i likhet med det för värdepappersmarknaden.
Den nya strukturen gör att det är lättare att särskilja vad som utgör själva kärnan, dvs. det politiskt centrala, och vad som kan hänskjutas till tillämpningsföreskrifter som löpande kan justeras i takt med att marknadsförhållandena ändras.
Även om kommissionen först förväntas komma med sitt förslag om Basel II till våren 2004 är det i alla fall nyttigt om den nya strukturen är på plats tidigt.
För det tredje är den nya strukturen nödvändig för att man skall kunna garantera effektiviteten i samband med den kommande utvidgningen av Europeiska unionen.
Den nya strukturen är mer operationell och effektiv i en Europeisk union med 25 medlemsstater.
Den rådgivande bankkommittén som för närvarande utför både nivå två- och nivå tre-uppgifter har tre medlemmar från varje land (dvs. en från ministeriet, en från tillsynsmyndigheten och en från centralbanken).
Efter utvidgningen kommer den att bestå av 75 medlemmar, samt ett antal observatörer.
Samordning och konvergens av europeisk tillsynspraxis kan bäst främjas genom att man etablerar en enhetlig struktur för alla sektorer.
Strukturen från värdepappersmarknaden är här en lämplig modell.
Genom den nya tillsynsstrukturen garanteras att organisationen av tillsynsutövningen förblir en nationell fråga och en mer tydlig kommittéstruktur skapas utan blandade mandat, som är fallet på bank- och försäkringsområdet i dag.
En stabil och tydlig struktur upprättas för samarbete mellan de olika tillsynskommittéerna samt för förhållandet mellan tillsynskommittéerna och? nivå2? -kommittéerna.
På så sätt etableras också ett bra tillsynssamarbete tvärs över sektorerna, och en tydlig och bra ansvarsfördelning.
Sammanfattningsvis kan man därför säga följande om betydelsen av den nya strukturen:
Man fokuserar i högre grad på de politiska frågorna, och därmed på de överordnade principerna i bestämmelserna.
De politiska och de tekniska diskussionerna sker i regel i skilda forum och processen går snabbare, eftersom man kan arbeta parallellt på det tekniska planet.
Det skapas större öppenhet och engagemang när det gäller de finansiella branscherna i många länder och genomförandet i de enskilda länderna av bestämmelserna i direktiven blir mer likartat, vilket skapar underlag för en mer enhetlig tillsyn.
Slutligen skapas härigenom en starkare koppling mellan bestämmelserna i de olika delarna av den finansiella sektorn.
Det är nödvändigt att hitta en bra struktur för Europaparlamentets roll i samband med utformningen av de allmänna riktlinjerna för politiken på det finansiella området, och jag är övertygad om att det också kommer att vara möjligt.
Jag tänker mig i första hand regelbundna möten mellan ordföranden för den omstrukturerade policygruppen för finansiella tjänster (FSPG), och kommissionen och Europaparlamentet för att stärka dialogen om de huvudsakliga riktlinjerna för politiken på de finansiella områdena.
Man skulle dock också kunna tänka sig en återupplivning av 2005-gruppen, om det är att föredra, och detta nämns ju i Europaparlamentets beslut i denna fråga.
När det gäller den omstrukturerade policygruppen för finansiella tjänster (FSPG) och dess roll i utformningen av politiken på det finansiella området kommer vi att ta hänsyn till Europaparlamentets oro.
Den omstrukturerade FSPG: s funktion skall inte beskrivas som en? utformning av politiken på det finansiella området (? policy-shaping?)?, som det lyder i texten.
Den omstrukturerade FSPG skall i stället ge en överblick och agera rådgivare åt rådet och kommissionen.
Detta kommer att framgå av den slutliga rapport som antas den 3 december.
Rådet konstaterar att Europaparlamentet anser att det för att den nya strukturen skall kunna träda i kraft är väsentligt att lagstiftningssystemet inom Europeiska unionen ändras så att man tydligt kan skilja mellan primära och sekundära rättsakter och att det finns erforderliga återkallelseklausuler.
Rådet känner till att kommissionen har för avsikt att föreslå konventet att artikel 202 i fördraget ändras på så sätt att hänsyn tas till de lagstiftande institutionernas - Europaparlamentets och rådets - befogenheter.
Som ni känner till kan rådet inte som institution fatta beslut som innebär förpliktelser för konventet eller för den kommande regeringskonferensen.
Det är en angelägenhet förbehållen medlemsstaterna, vilka kommer att definiera sina egna ställningstaganden i konventet och vid regeringskonferensen.
Som ordförande i rådet (Ekofin) kan jag garantera att jag både kan och kommer att uppmuntra mina kolleger att göra sina stats- och regeringschefer uppmärksamma på denna frågas betydelse och samtidigt uppmana dem att tänka igenom och diskutera frågan under förberedelserna inför regeringskonferensen.
Vi i rådet är fullt medvetna om att Europaparlamentets roll måste respekteras.
Det är mycket viktigt att man inom konventet och regeringskonferensen överväger ett lagstiftningssystem som ger möjlighet till större effektivitet i lagstiftningsprocessen och som innefattar en respekt för subsidiaritetsprincipen och de berörda institutionernas befogenheter.
Detta är nödvändigt om man skall kunna nå fram till en lösning både vad gäller utmaningarna för de finansiella sektorerna och utmaningarna för gemenskapen som helhet.
Vi måste dock alla vara klara över att det är en ämnesövergripande fråga som inte enbart berör finansiell lagstiftning.
Får jag avslutningsvis uttrycka hopp om att Europaparlamentet i sitt slutliga ställningstagande till denna fråga skall ta hänsyn till de faktiska möjligheter rådet har och till det löfte om välvilja som jag har lämnat till Europaparlamentet i dag.
