# ID: svediakorp-gov430891
# author: Pronk (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 515
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vi har här att göra med en ganska besvärlig diskussion.
Jag är mycket glad över att svaret löd som det gjorde, men samtidigt måste jag säga att svaret är ganska otillfredsställande.
Det föreligger ett förslag som alla förmodligen egentligen är överens om, åtminstone vad gäller målsättningen.
Målet är ju att få till stånd en trepartskonferens.
Men sedan börjar problemen.
Kommissionen åberopar artikel 202 och rådet instämmer uppenbarligen i detta, eftersom man nu håller på att överlägga om saken.
I avvaktan på resultatet från dessa överläggningar har man valt att avstå från att begära ett yttrande från Europaparlamentet.
I synnerhet det yttrande som utarbetas av Ettl.
Denna situation är helt oacceptabel.
Vi har diskuterat saken i egenskap av samordnare för utskottet för sysselsättning och socialfrågor och enligt vår mening måste vi, om det inte sker någon förändring, allvarligt överväga att vända oss till EG-domstolen, eftersom Europaparlamentets rättigheter i nuläget kränks.
Jag anser vidare, fru kommissionär, att ni, även om man utgår från artikel 202, tillämpar denna artikel på ett felaktigt sätt.
Ni måste läsa den andra delen av artikeln där det står att man i vissa fall visserligen inte behöver inhämta ett yttrande från Europaparlamentet, men att fakta i ärendet då skall ha fastställts på förhand och genom ett yttrande från Europaparlamentet, eller att det skall ha utfärdats någon form av mandat.
Såvitt vi vet har det i detta fall inte givits något mandat.
Hur som helst måste den här saken kontrolleras noggrant.
Jag måste säga att man skulle ha besparat sig mycken möda om man, och det gäller även rådet, hade begärt ett yttrande från Europaparlamentet.
Gör man det inte, medför det vissa olyckliga bieffekter som påverkar hela yttrandet.
För närvarande håller vi på att rådfråga parlamentets rättstjänst angående detta ärende.
Det är naturligtvis svårt att använda sig av en annan rättslig grund, men jag är övertygad om att det kommer att bli synnerligen svårt för rådet och kommissionen att finna en rättslig grund där det inte krävs något yttrande från Europaparlamentet.
Det är ju det saken gäller i det här fallet och vi tänker försvara våra rättigheter.
Parlamentets rättigheter är hur som helst ganska begränsade så snart det gäller ärenden av den här typen.
Till viss del är det kanske befogat och till viss del är det en konsekvens av själva fördraget, men vi kan under inga omständigheter godta att parlamentets redan begränsade rättigheter på detta sätt urholkas ytterligare.
Det tycker jag att rådet och kommissionen skall ha i åtanke under de fortsatta överläggningarna.
Till sist, herr talman, har jag en fråga.
Om ni har för avsikt att agera på grundval av artikel 202, borde då inte kostnaderna för operationen finansieras ur rådets budget i stället för, som hittills har varit fallet, ur kommissionens budget?
Det kanske är möjligt att besvara även den frågan.
