# ID: svediakorp-gov430855
# author: Oostlander (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 634
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vi blir allt mer medvetna om, och uppträder därefter, att det skett fundamentala förändringar i Ryssland.
Lyckligtvis rör det sig om ett konstruktivt samarbete.
I detta sammanhang kan nämnas den nordliga dimensionen och många andra frågor som är av ömsesidigt intresse.
I synnerhet våra finska kolleger har talat om detta.
Och med rätta.
Det talas även om strävandet efter att åstadkomma ett gemensamt europeiskt ekonomiskt område.
Det tycker jag är alldeles utmärkt med tanke på att vi i samband med att unionen nu utvidgas med många centraleuropeiska länder, även måste vara uppmärksamma på vad som sker vid våra gränser.
Finns det en konkret politik vad gäller de angränsande områdena, framför allt Ryssland, Ukraina och Moldavien?
Denna fråga förtjänar ett visst mått av uppmärksamhet om det även i framtiden skall finnas ett regelbundet samarbete.
Vi har för det mesta goda insikter om Rysslands problem.
Vi gjorde vårt yttersta för att hjälpa till att finna en lösning på problemet Kaliningrad.
Framför allt Litauens regering var i högsta grad intresserad av detta.
Därför gläder det mig också att rådets ordförande Haarder i enlighet med våra förväntningar har betonat Litauens självbestämmanderätt.
Trots detta skulle jag gärna vilja veta vad som kommer att ske härnäst i ansträngningarna för att finna en lösning på problemet Kaliningrad?
Om jag har förstått saken rätt är enormt många tekniska spörsmål förknippade med denna fråga.
En dag kommer Schengenbestämmelserna att vara tillämpliga och vi måste ständigt vara på det klara med om avtalet med Ryssland utgör ett hinder för Litauen eller inte.
Jag menar att vi bör ge företräde åt denna aspekt.
Ryssland är stort nog och klarar av att värna sina intressen.
Ett litet land måste man ta i försvar, särskilt om landet har ett sådant tragiskt förflutet med Ryssland som är fallet med Litauen.
Jag skulle önska att de direktiv som gäller även fortsättningsvis, i första hand syftar till att slå vakt om Litauens självbestämmanderätt och intressen - inom rimlighetens gränser.
Vidare skulle jag vilja ta upp gränsproblemet, gränsen mellan Ryssland och till exempel Litauen.
I denna fråga låter ratificeringen tills vidare vänta på sig.
Skälen till varför det är på det viset är inte känt och under delegationssammanträdena i Moskva får vi höra att det inte är en prioriterad fråga.
Enligt mitt förmenande är det ytterligare ett exempel på stora länders strategi att låta de små länderna vackert vänta.
Vi inom Europeiska gemenskapen har för länge sedan gjort oss av med den sortens resonemang och jag anser att vi måste göra klart för Ryssland att denna auktoritära hållning även gentemot omvärlden - inom landet finns den i överflöd - absolut inte faller oss i smaken.
Om vi hjälper Ryssland att lösa olika typer av problem, måste även Ryssland uppträda konstruktivt och säga: Visst, om det finns ett problem beträffande detta kandidatland skall vi se till att genast lösa det och ratificera avtalet.
I praktiken behöver det sedan inte ens ske något konkret.
Så problemet med Tjetjenien.
Det är uppenbart att man även inom rysk politik är mycket bekymrade över denna fråga.
Det har som sagt i första hand blivit en kamp mot terrorismen, men skadorna för civilbefolkningen är så oproportionerliga att vi omöjligt kan godta situationen.
Jag menar att det är viktigt att man talar om saken även militärer emellan, eventuellt mellan Nato och Ryssland, att ställa frågor om varför man agerar på ett visst sätt och om det inte kan göras annorlunda, och att ständigt framhålla att en politisk lösning i slutändan är det enda som kan leda till varaktig fred.
