# ID: svediakorp-gov430724
# author: Caudron (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 541
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar kommissionärer, kära kolleger!
Inte heller jag vet hur man skulle kunna vara emot kommissionens prioriteringar.
Lyckas med utvidgningen, säkerställa stabilitet och säkerhet, bestämt stödja satsningen på ekonomi och sysselsättning, kontrollera globaliseringen och garantera att de vinster den leder till kommer att fördelas så brett som möjligt, samtidigt som hänsyn tas till Kyoto, Monterrey och Johannesburg, utan att glömma ett kunskapssamhälle, en utveckling av forskningen och ytterligare anslag och bättre samverkan mellan vetenskap och samhälle; vem kan opponera sig emot dessa målsättningar?
Jag måste emellertid erkänna att jag är oroad inför den klyfta som fortsätter att vidgas mellan de aviserade målsättningarna å ena sidan, och de medel som använts för att uppnå dem och de resultat de leder till, å andra sidan.
Det är för övrigt ofta det som hos den europeiska allmänna opinionen förstör själva den europeiska idén.
Hur skall utvidgningen kunna lyckas om vi inte tar hänsyn till kandidatländernas mångfald - och därmed bättre erkänner de nuvarande medlemsstaternas mångfald - utan att ta tillräcklig hänsyn till deras svårigheter och behov, samtidigt som man kräver av dem att de genast skall göra det som vissa av de nuvarande femton medlemsstaterna fortfarande inte klarar av i dag?
Hur kan man garantera säkerheten och kampen mot brottsligheten genom att nöja sig med en strategi av typen? Kinesiska muren? eller? Berlinmuren?, dvs. utan att på djupet överföra reglerna för mottagande och invandring till gemenskapsnivå på ett realistiskt men mänskligt sätt i hela unionen?
Hur kan man på nytt satsa på sysselsättningen när den fria konkurrensen och den fria marknaden skadar hela den offentliga servicen, och när sysselsättningen fortfarande betraktas som en anpassningsvariabel till förmån för företagen och man fäster större betydelse vid de ekonomiska, bokföringsmässiga och monetära aspekterna, på bekostnad av ekonomi och sysselsättning?
Hur kan man avslutningsvis kontrollera globaliseringen när Förenta staterna dominerar världen på det politiska och militära planet och när de stora industri- och finanskoncernerna tar hand om resten - mycket ofta - för övrigt under Förenta staternas och de stora börsernas kontroll?
Jag vet inte vad framtiden bär med sig för slutsatserna från Johannesburg, men jag är väl medveten om hur vissa behandlade slutsatserna från Kyoto.
Innan jag avslutar skall jag ställa frågan som jag skulle ha velat ställa när man tog upp forskningen: rådet har påtvingat oss ett moratorium beträffande fosterceller.
Vad kommer att hända i slutet av 2003 om rådet inte lyckas komma överens när det gäller de etiska frågorna om hundratals miljoner i anslag?
Jag instämmer i kommissionens målsättningar, jag upprepar det.
Men jag kan inte tro att de kommer att uppnås bättre under 2003 än under 2002 eller 2001, om man inte avsätter de ekonomiska och politiska medel som krävs.
Det är inte kommissionens eller kommissionärernas egenskaper som ifrågasätts, problemet är djupare än så.
Det är hela problematiken med den europeiska och internationella ramen, de sociala och mänskliga frågornas plats, liksom medborgarnas.
På den punkten finns det faktiskt flera områden där vi inte är överens.
