# ID: svediakorp-gov430710
# author: Schmid, Herman (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 309
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag har en fråga till kommissionär Diamantopoulou som handlar om den europeiska sysselsättningsprocessen och dess mest praktiska svårighet, nämligen problemet med att genomföra politiken ute i medlemsländerna.
De flesta aktörerna på arbetsmarknaderna runtom i Europa vet nämligen inte ett enda dugg om den europeiska sysselsättningsstrategin.
Det är kommissionen medveten om och har börjat betona vikten av genomförande, vilket jag starkt välkomnar.
När jag senast hörde Diamantopoulou tala i vårt utskott sade hon att man dessutom skulle fundera ytterligare på hur man skulle kunna inkludera både Europaparlamentet och de nationella parlamenten i den europeiska sysselsättningsprocessen.
Det tycker jag låter utmärkt.
Min fråga är nu om kommissionen har kommit längre på den vägen och har klarare föreställningar om detta.
Om man tittar på varje enskilt medlemsland har de alla ett slags nationell handlingsplan för sysselsättning i den meningen att deras parlament antar en budget av vilken det framgår vilka åtgärder som det finns medel för inom arbetsmarknadspolitiken under det kommande året.
Eftersom man inte kan ha två olika nationella handlingsplaner, måste därför den nationella handlingsplan som utgör ett led i och bygger på riktlinjerna i den europeiska sysselsättningsprocessen samordnas med respektive parlamentets politisk-ekonomiska arbete med att skapa en nationell sysselsättningspolitik.
Jag undrar därför varför kommissionen inte är tydligare på denna punkt.
Jag vet att man inte kan tala om för medlemsstaterna hur de skall sköta sitt beslutsförfarande, men självklart kan man komma med rekommendationer, inte minst inom ramen för den öppna sysselsättningsprocessen.
När detta nu skall införas i kandidatländerna, där det råder en svag administrativ kapacitet, blir det ännu viktigare att lägga det politiska ansvaret för sysselsättningsprocessen klart och tydligt i den politiska processen och att understryka att de nationella parlamenten har ett avgörande ansvar och inflytande i denna fråga.
