# ID: svediakorp-gov430681
# author: Haarder (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,186
# sentences: 45
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Jag vill tacka Bourlanges för den avslutande repliken, som ger mig en välkommen anledning att nu göra mina få avslutande kommentarer.
Först ett tack till föredragandena för det seriösa arbete som de har lagt ned på betänkandena.
De innehåller goda översikter, kloka bedömningar och slutsatser.
Man har därigenom skapat en seriös grund för det väldiga stödet för utvidgningen, som parlamentet har bekräftat i dag.
Man kan lugnt säga att stödet är mycket stort.
Det har visat sig i denna kammare under de senaste åtta timmarna.
Jag vill tacka för engagemanget och stödet.
Jag vill också gärna svara på ett par av de viktigaste frågorna som jag har fått.
Fram till förhandlingarna i Köpenhamn - alltså under de närmaste tre veckorna - står vi inför en enorm uppgift då vi skall avsluta förhandlingarna med vart och ett av de tio kandidatländerna.
Ordförandeskapet kommer att leda förhandlingarna i samarbete med kommissionen med fullständig hänsyn till EU: s bestämmelser om utgiftstaken, som fastställdes i Berlin, och de slutsatser som antogs i Bryssel.
Det var detta som rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) rekommenderade ordförandeskapet i går.
Ordförandeskapet kommer att arbeta aktivt med detta för ögonen, och det kommer att göra sitt yttersta för att hitta kompromisser som både är godtagbara för de nya och de nuvarande medlemsstaterna.
Detta kräver emellertid stor kompromissvilja och stor förståelse för motpartens åsikter och behov.
När det rör förhandlingsläget kan man säga att vi naturligtvis kan förhandla och visa flexibilitet, men jag tror att alla i denna kammare håller med om att vi skall följa gemenskapsrätten.
De utgiftstak som fastställdes i Berlin skall följas, och besluten i Bryssel om bland annat jordbruksutgifterna skall följas.
Inte desto mindre finns det ett visst utrymme för förhandling, som också kommissionär Verheugen har uppmärksammat.
Till Bonde, Modrow och flera andra vill jag betona, vilket även Fogh Rasmussen sade i dag, att det inte är tal om att de 15 länderna nu kommer att skriva ett nytt fördrag, som de tio nya länderna sedan säger ja till utan att ha kunnat påverka detta.
På ministermötet i går bekräftades ännu en gång vad som står i artikel 23 i Nicefördraget, det vill säga att de nya länderna deltar i den kommande regeringskonferensen på lika villkor, med yttrande- och rösträtt på fullständigt samma villkor som de befintliga medlemsstaterna.
Så ligger det till, och allt annat skulle ju också vara förkastligt, oantagbart och omöjligt för de nya medlemsstaternas politiker att få medborgarna att folkomrösta om.
Jag tror att det var Myller som tog upp frågan om de nya grannstaterna.
Vi får ju två nya grannstater i öster efter utvidgningen, och i går antog man vid rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) möte i Bryssel en mer långtgående strategi för hur vi skall ta itu med de nya grannstaterna.
Rådet uttryckte en önskan om att formulera en ambitiös, långsiktig och integrerad strategi för var och en av dessa nya grannstater, i syfte att främja demokrati och ekonomiska reformer, hållbar utveckling och handel, och för att främja stabilitet och välstånd och så vidare på den andra sidan av den nya EU-gränsen.
Man underströk att man skulle ta hänsyn till respektive lands särskilda politiska och ekonomiska förhållanden, och att detta skall betraktas i samband med den pågående fördjupningen av samarbetet med Ryssland.
Man diskuterade också gränsöverskridande samarbete, organiserad brottslighet, illegal invandring och regionalt samarbete mellan de nya grannstaterna.
Jag kan alltså garantera att man har tänkt på detta.
Godkännandet avslutas med att man uppmanar kommissionen och den höge representanten att så snart som möjligt utarbeta mer detaljerade förslag, och det avrundas med dessa ord: Kandidatländerna kommer att rådfrågas under detta arbete.
Till Alavanos och andra som talade om Cypern vill jag säga följande: FN: s generalsekreterare lade som bekant den 11 november fram ett övergripande förslag till lösning av Cypernkonflikten.
Det handlar om ett komplicerat och omfattande förslag som uppgår till 150 sidor.
Den framlagda planen är utformad som en samlad politisk lösning som skall se till att ett enigt Cypern kan bli medlem i EU.
När det rör tillträdet, är det slutsatserna från toppmötet i Helsingfors som även fortsättningsvis utgör grunden för EU: s ståndpunkt.
EU vill helst att det är en återförenad ö som blir medlem, men detta är inte en nödvändig förutsättning.
Rådet kommer att ta hänsyn till alla relevanta faktorer när det fattar beslut om Cyperns medlemskap.
EU stöder i övrigt FN: s generalsekreterares strävanden och vill se en samlad lösning på konflikten i enlighet med de principer som Europeiska unionen bygger på, det vill säga att Cypern som medlemsstat skall kunna tala med en röst och säkra en korrekt användning av gemenskapsrätten.
När det gäller förhållandet till Turkiet, kommer detta att grundas på Europeiska rådets beslut, som också fattades i Helsingfors.
Turkiet är ett kandidatland som kommer att behandlas på precis samma sätt som de övriga kandidatländerna.
I kommissionens rapport slog man fast att de politiska kriterierna, som är en förutsättning för att kunna inleda förhandlingar, ännu inte är uppfyllda - men det har skett stora framsteg.
De ekonomiska kriterierna skall ha uppfyllts senast vid inträdet i EU.
Under Europeiska rådet möte i Köpenhamn kommer man att fatta beslut om nästa fas i Turkiets förhållande till EU, och därmed får Turkiet samma behandling som alla andra ansökarstater har fått.
Till sist vill jag säga till Maaten och Arvidsson att vi alla inser att utvidgningen från 15 till 25 och senare till 27 eller kanske 28 medlemsstater, förutsätter ett nytt fördrag - annars kommer vi att få problem.
Detta är ju grunden till konventets arbete, och det är därför vi skall ha en regeringskonferens.
Det säger sig självt att vi måste fatta beslut på denna regeringskonferens.
Men vad jag har hört, även i går bland medlemsstaterna och de nya medlemsstaterna, är att man har förstått att det skall fattas beslut för att undvika de flaskhalsar som Maaten talade om, det vill säga problem med bristande beslutsmässighet.
Arvidsson har ju helt rätt i att en union med så många medlemsstater också skall koncentrera sig på de viktigaste frågorna och inte bredda sig alltför mycket, därför att det kan bli ett mycket komplicerat system om man inte tillämpar närhetsprincipen och subsidiaritetsprincipen.
Med dessa ord, herr talman, vill jag varmt tacka för denna debatt på åtta och en halv timme, som markerar ett kraftigt stöd för vårt stora, pågående projekt.
Vi har anledning att vara stolta över det, och jag tillåter mig att säga? vi?, därför att jag var med om att starta det redan när jag var ledamot i parlamentet.
