# ID: svediakorp-gov430635
# author: Katiforis (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 425
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionär!
Europas utvidgning ställer oss inför en historisk fråga: vi talar om ett utvidgat Europa, men vad är det egentligen vi menar med Europa?
Jag anser att det skulle vara överdrivet mekanistiskt att tolka unionen som ett återupprättande av en geografisk enhet.
Enligt min åsikt är Europeiska unionen ett återupprättande av en historisk verklighet, en tretusenårig historia som söker efter en ny grund för sin fortsatta utveckling.
Och allt det som har spelat en roll under dessa tre tusen år och som fortfarande är vid liv har naturligtvis en plats i det nuvarande Europa.
Jag säger detta eftersom man nyligen har tvistat om huruvida Turkiet, utifrån geografiska kriterier, kan anses vara ett europeiskt land.
Men naturligtvis kan inte kriterierna vara geografiska.
Det råder inget tvivel om att Turkiet har utgjort en del av vår historia.
Jag vill erinra er om att när krisen inom det ottomanska riket under 1800-talet nådde sin kulmen kallade de europeiska makterna sultanen för? the sick man of Europe?
(Europas sjukling).
De kallade honom varken Mellanösterns sjukling eller Mindre Asiens sjukling.
Det som hindrar Turkiet är inte landets icke-europeiska karaktär, utan det är dess demokratiska underskott, och dess expansionistiska utrikespolitik.
I dag finns det hopp inom båda dessa områden.
De senaste valen innebar ett annat exempel på Republiken Turkiets beredvillighet, och de bevisade att en verklig och väsentlig regeringsförändring är möjlig.
Det återstår att se i vilken mån man kommer att fullfölja de mer bestående politiska förändringarna för att befästa demokratin i landet och för att uppnå Köpenhamnskriterierna.
Och förutsatt att landet uppfyller Köpenhamnskriterierna finns det inte längre något hinder för Turkiet att bli medlem i Europeiska unionen.
Vad beträffar den andra frågan, landets offensiva militaristiska utrikespolitik, finns det även här ett kriterium, och det kriteriet är naturligtvis att finna en lösning på Cypernproblemet, på den turkiska arméns ockupation av norra Cypern.
I den mån som Turkiet önskar vara behjälpligt vid lösningen av Cypernfrågan, på grundval av det senaste utkastet till förslag från FN: s generalsekreterare, vilket Europaparlamentet har begärt i sina resolutioner, kommer man även att börja ge vika inom utrikespolitikens område.
Det kommer att medföra en fredlig resning i området som kommer att vara särskilt värdefull för Turkiet som har ett större behov än något annat land av att slutligen finna sin demokratiska bana.
