# ID: svediakorp-gov430633
# author: Berthu (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 451
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Mina kolleger från delegationen från gruppen Mouvement pour la France och jag hälsar företrädarna för de stater som snart skall inträda i unionen hjärtligt välkomna.
På detta sätt återförenas de med sin naturliga familj, den stora europeiska familjen som kommunismen hade skiljt dem ifrån.
Det är i denna anda som vi kommer att godkänna Brok-betänkandet.
Av denna anledning skulle jag vilja uttrycka både ett beklagande och en förhoppning.
Jag beklagar i första hand att denna europeiska återförening har dröjt så länge efter Berlinmurens fall, trots att den så tydigt hör samman med vår civilisations värderingar, med vårt gemensamma arv med dess kristna rötter.
I dag kommer fortfarande två länder att stå utanför under några år, nämligen Rumänien och Bulgarien.
Varför ger vi dem inte redan nu ett tecken, varför låter vi dem inte utan dröjsmål ansluta sig till själva EU-fördraget, vilket inte skulle innebära något problem eftersom det är ett flexibelt, mellanstatligt fördrag till skillnad från gemenskapsfördraget?
För det andra hyser vi också en stor förhoppning.
Detta nya Europa skall vi bygga upp tillsammans.
Om man fortsatte i enlighet med den nuvarande tendensen, skulle Europa snart vara en centralistisk superstat som strävar efter likriktning och som ser ner på de nationella demokratierna.
Det innebär en verklig fara.
För övrigt hörde vi i morse inlägg av ledamöter som anser att det efter utvidgningen krävs en hårdare central spärr för att bemöta den ökade mångfalden.
Många av de nya medlemmar som står i tur ogillar denna tendens, och det gör vi också.
Vi vill i stället skapa ett nytt Europa som är omväxlande, mer flexibelt, friare, inriktat på respekterade nationella demokratier.
I förmiddags hörde vi en företrädare för Lettland oroa sig över vad som händer med beslutandefriheten i hans land, när det kommer att företrädas av 8 ledamöter i ett Europaparlament med 732 ledamöter.
Det är en viktig fråga som många länder borde ställa sig, även de stora.
Det enda sättet att i framtiden undvika denna urvattning av demokratin, detta intryck av att inte längre ha kontroll över något, det är att ge de nationella parlamenten större befogenheter vad gäller det europeiska beslutsfattandet genom att ge dem verklig rätt att säga? ja? eller? nej? till de beslut som berör deras land.
Herr talman!
För att skapa ett friare och mer demokratiskt Europa måste de som älskar sitt lands frihet, de som älskar sin nationella demokrati och följaktligen de som älskar det verkliga Europa gå samman för att försvara sina värderingar.
