# ID: svediakorp-gov430631
# author: Coûteaux (EDD). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 642
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det är till er jag i första hand vänder mig med en allvarlig protest, något som jag lika gärna skulle kunna göra i form av en påminnelse om arbetsordningen.
Denna påminnelse gäller artikel 117, som beviljar alla unionens språk likabehandling.
När likabehandling inte är möjlig, till exempel på resultattavlan, skall man enligt en praxis som tillämpats i årtionden åtminstone använda språket i det land där mötet äger rum, vilket sålunda här i Strasbourg innebär franska.
Men sedan i går eftermiddag kan var och en konstatera att man på alla de extra skyltar som satts upp i vår kammare med tanke på de nyanlända blivande unionsmedlemmarna endast använt sig av ett enda språk, nämligen engelska.
Många av oss har upprörts av detta, för övrigt inte bara fransmän utan också ledamöter av alla nationaliteter som inte önskar att engelska skall bli det enda språket i Europa.
Kära kolleger!
Redan i går kväll hörde jag för övrigt ett vittnesmål från en spansk kollega som utropade:? De kommer att tro att de har anslutit sig till förbundsstaten USA och inte till Europeiska unionen?.
Jag ber er förmedla denna protest till vårt parlaments ordförandeskap.
Det är för övrigt denna farhåga jag vill uttrycka här, som talesman för de nio fransmännen i min grupp men också för ett stort antal av mina kolleger.
Kan man vara säker på att kandidatländerna verkligen kommer med i Europa genom att ansluta sig till Europeiska unionen i den form som den för varje dag alltmer antar?
Kan man vara säker på att de inte i stället ger upp en del av sin europeiska själ, för vilken de ofta har utgjort den mest fruktbara grogrunden?
Kan man vara säker på att de inte är offer för ett bedrägeri av stora mått, och till sist att de inte är på väg att lämna Europa för att träda in i en atlantvärld där alla utmärkande egenskaper, alla kulturella särdrag, språk och slutligen det europeiska arv som de delar med oss kommer att utjämnas?
Att de hör till Europa behöver inte erkännas, eftersom de har varit européer under århundraden och åter århundraden.
Naturligtvis förblir dessa länder europeiska, även om de inte går med i Europeiska unionen: Om de inte går med, skulle man till och med kunna säga att de blir mer europeiska än om de går med.
I själva verket handlar det inte om utvidgningen av Europa, vilken uppnåddes för länge sedan, utan om utvidgningen av Europeiska unionen, det vill säga en organisation som innebär något helt annat och ofta till och med motsatsen.
Det är av vänskap med dessa folk som jag talar till dem på detta sätt, som talesman för en mängd fransmän, jag tror mig till och med kunna säga för majoriteten av fransmännen, som motsätter sig den avskyvärda och praktiskt taget totalitära utformningen av den förmenta europeiska konstruktionen.
Kära vänner från länderna i öster!
Ni ger upp er själ, ert arv, era kulturer, er frihet och slutligen era egna intressen och, mina damer och herrar, ingenting säger mer, när allt kommer omkring, än den språkliga synpunkten som jag inledde detta inlägg med.
För övrigt utnyttjar jag detta tillfälle till att protestera inför kommissionen, som här företräds av Günther Verheugen, mot att kandidatländerna i februari förra året blev ombedda att föra all kommunikation med kommissionen på engelska under förhandlingarna.
Denna språkfråga är ett varningstecken.
Den allestädes närvarande engelskan visar tydligt den fälla ni har hamnat i mina vänner från länderna i öster!
Sorgligt nog övergår ni bara från ett välde till ett annat.
